Fick precis veta att brorsan min kom in pa Sam Beteende pa Varmdo! GRATTIS!!!

Tänk va.. idag träffade jag lite folk jag träffar typ en gång varje år som jag gick i gymnasiet med.. vi är precis lika gamla..jag och A pratade om könssjukdomar och oroade oss för sånt som singlar gör (typ) medan E pratade om lånelöften till hus och barn (okej jag tvingade henne svara på frågan haha men ändå).

Alla Lika Alla Olika…

Store T har fortfarande stora problem med många toabesök var dag och igår var det besök på akuten igen. Han är rädd och orolig och hade frågat doktorn om det var en tumör och om han skulle dö. Hon svarade samma som förra gången att det är det inte.
Han är ledsen för han tror att hela sommaren ska gå i smärtans och bajsandets tecken. Men doktorn lovade honom igår att det ska gå över!
Men idag verkade han på bättre humör, för en av klasskamraterna ska komma hem till honom i em.

Har tittat igenom garderoben för att se om jag har något att ta på mig till kalasen. Kom faktiskt i en kjol jag köpte i förrfjol som är rätt snygg. Tar nog den och en topp i spets till det. Sedan ska jag inviga mina nya röda sandaler :)

Hoppas bara att jag får höra Den blomstertid nu kommer, det är nästan ett måste. Jag blir alltid så rörd när jag hör barnröster sjunga den.
Syrener och en jordgubbstårta skulle inte vara helt fel det heller, jag hoppas ;)

Andra bloggar om: examen, kyrka, sommarlov, syrener, tårta, gymnasiet, kalas, samhälle, sjuksköterska, Syster Yster, sjukdom, barnbarn, Skåne

Det här inlägget var början på en nostalgivåg som sköljde över min arma lekamen. Det händer mig ibland att jag gräver ner mig bland gamla godingar och helt glömmer bort att det fakiskt görs bra musik fortfarande.

Den här låten var iallafall en av mina absoluta favoriter - topp 3 skulle jag nog säga - under min gymnasietid och några år framåt. Jag vet inte om det finns nån låt som är mer "gymnasiet" för mig än den här. Huvudet blir liksom fullt av "gymnasiet". Det är nästan så att jag tror att jag är där. Animal Nitrate av Suede är en annan sån där gymnasielåt. Men jag tror jag får återkomma med en essä om det monumentala inflytande Suede hade på mig. Det här inlägget är tillägnat det som en gång i tiden var en av världens tre bästa låtar.

Känn basen! som Fattaru skulle ha sagt.

Adorable - Homeboy

Den senaste i raden är Punkindustriell hårdrockare med attityd av Louise Halvardsson som handlar om Amanda. Man får följa hennes gymnasietid i Nässjö 1998-2001 och hennes väg till att bli en vuxen och självständig individ. Vägen dit kantas av fyllor, första sexet (och andra och tredje...), häng på lokala pizzerian och diverse revolter mot omgivningen. En helt vanlig tonårsskildring med andra ord. Men ändå inte för Amanda tillhör en subkultur som det sällan skrivs om i ungdomslitteraturen. Vad man sen ska kalla denna subkultur är en annan fråga. "Emo"? "Pandabrudar"? "Gother"? Benämningarna skiftar över tid. På min gymnasietid i Eskilstuna så kallades de kort och gott för "esteter" och de gör de faktiskt på Amandas tid i Nässjö också. Amanda hänger med esteterna och hon får hjälp av en äldre kompis med att navigera sig fram bland rätt musik, kläder och övriga attribut. Hennes kärlek till Guns n' Roses är till exempel inte till fördel för henne.

Skalar man bort det populärkulturella skalet så får man som sagt en rätt så ordinär tonårsskildring. Ordinär på så vis att de problem som Amanda brottas med på inget sätt är unika för henne. Alla tonåringar i alla tider har gått igenom samma fas eller varianter av den. Vad gäller kvaliteten på boken så är den inte ordinär, utan bättre än så. Den är mycket skickligt skriven, man får känslan av att det mesta som händer Amanda är självupplevt. Och även om jag själv inte har råkat ut för precis allt som Amanda råkar ut för så är ändå igenkänningsfaktorn hög. Om man dessutom, som jag, gillar just den här typen av populärkultur så blir läsningen ytterligare några snäpp intressantare.

Vid 23.30 ringer hemtelefonen och mamma svarar. Brorsan säger tydligen "Vi är på akuten. M fick en yxa i armen. Men det är ingen fara." Det han inte visste var att en ambulans hade kört förbi med sirener och lampor igång en kvart innan så mamma fick ju hjärtklappning utan dess like.

Sen säger han "Men... jag skojade bara. Skulle bara säga att vi sover hos J."

Hahaha.

Dom tros härstamma från kloakerna runt stora reningsstationer som tex Tivoliverket. När dom kläcks på vintern så tar dom sig upp till ytan genom att gräva med käkbenet. Från och med den dagen dom når ytan så är dom aldrig tyst!! För att om dom är det så torkar käkarna ihop och dom dör. Dom dras till elektriska föremål som ofta blir deras samtalsämbe för resten av livet.

Vi har även märkt att det finns olika grupperingar inom arten. Nedanför förklarar vi dessa så gott vi kan.

Ledaren: (B1)
Tros ofta vara kille men är inte bekräftat än. "Han" pratar snabbt som en chivoava* och desto mer upphetsad han blir, desto snabbare pratar "han". Vi har även märkt vissa drag bara ledaren får som tex pratar med hela ansiktet, är mest högljudd, klänger på sina undersåtar och gör dom till åtlöje.

Alpha-honan: (B2)
Klänger på ledaren så mycket det bara går, brukar göra ledaren så kåt att "han" måste gå ifrån henne ett tag. Använder även blöja för att kunna vara med ledaren mer. Alpha-honan pratar i koder, genom att betona första och sista bokstäverna. Som tex banan - bnn...

Alpha-slaven: (B3)
Tros vara Alpha-honans man, men det är han inte. Han klassas som sämre än ledaren och Alpha-honan och får oftast sitta bakom dom om dom går någonstans. Han måste även skratta så fort ledaren säger något. Alpha-slaven pratar väääldigt långsamt och med mycket mörk röst.

Efter ytterligare research:
Har vi kommit fram till att alla måste bära en freestyle eller liknande bärbar elektronisk manick. Bara ett måste!
Dom får aldrig slut på samtalsämnen. ifall dom får lite att prata om nämner dom bara en sak tex pepparkakornas smak, så kan dom prata om det i några timmar.
Vi har sett en ny art komma fram till Tontius Latrinus-arten och prata en stund, sedan försvann han spårlöst och vi har inte sett till han sen det. Tros vara en ny art.

*Tror det här ska vara "chiuaua".

Förmodligen var det så att det nog inte var någon enskild jag fäste mig vid kanske, eller det gjorde jag väl i vissa fall också men i huvudsak så älskade jag dem ändå som en grupp. Det var SP3KU som var grejen. Utan SP3KU är det ganska få av dem som intresserar mig som individer, blir snarare en påminnelse om en förlorad tid som jag älskade.

Det var så himla overkligt hela det året. Har fortfarande nästan svårt att tro på det ibland. Kommer ihåg att det ofta kändes som om jag levde någon annans liv. Kunde inte riktigt tro på det. Tro på de här helt vanliga, vettiga, trevliga människorna som släppte in mig i sin gemenskap, brydde sig om mig, kanske rent av tyckte om mig, intresserade sig för mig... kändes så overkligt att vara omtyckt, accepterad...

Ett av de starkaste minnena - måste vara ganska exakt ett år sedan nu förresten - måste ha varit när jag hade hämtat ut mina böcker (till mitt projektarbete) från tryckeriet och var sen till en lektion så jag kom in där med lådan i famnen. Måste dock erkänna att det var ett medvetet val. jag ville se om någon skulle reagera, se, undra vad det var för något. Och de gjorde ju det. Stal hela showen från läraren. Alla fick se på min bok, bläddra i den. Massa beröm fick jag. Uppmuntran.

Bra jobbat, Jonas, du är en helt ok kille du med.

Jag skulle kunna rada upp oändliga meningslösa situationer som var så underbara bara för att jag fick...vara med. För att jag var önskad.

Undrar hur många av dem som minns mig. Tänker på mig ibland. Funderar på vad jag gör.

Inte särskilt många skulle jag tro, och jag lär väl inte få veta heller. Missade ju chansen att göra mig till vän med några av dem innan det var för sent...

Men som sagt, var väl knappast de enskilda personerna som var grejen, även om det är många jag önskar att jag fortfarande hade kontakt med. Det var ju klassen. Det var ju SP3KU. Kultur. Det var ju vi.

Men allt måste ju ta slut. Och det tjänar väl knappast något till att sörja det som är förlorat.

Var det inte jag som skrev för ett par dagar sen att jag kunde börja hämta styrka ur det här? Kunna se bilder från det utan att förtvivla? När ska jag kunna möta dem utan att gå sönder då? När ska lyckan bli en styrka?

Andra bloggar om Funderingar, Kultur, Gymnasiet, Sorg, Saknad

Sverige behöver fler ingenjörer, inte fler Big Brotherdeltagare.

Det är också positivt om förslaget om ökat inflytande för Skolverket när det gäller lokala kurser och program. Man måste förstås noga ta tillvara de positiva aspekterna av lokala initiativ - som möjligheten att läsa ryska vid LOKG (eller teologi på högkolenivå för den delen) inom gymnasiet. Mindre seriösa kurser, som Turism och Resor (kursen jag tog istället för ryska), bör däremot omprövas.

Tags: janbjörklund, individuella programmet, gymnasiet

26. mar. 2008 02.48 DR Nyheder - Indland:

"I går blev de sidste af de 15.000 eksemplarer af regeringens demokratikanon sendt ud til skoler og gymnasier. Men det vil være ret uheldigt, hvis eleverne bliver undervist i den. For den er smækfyldt med fejl, siger antikhistoriker Torben Svendrup. Han har nærlæst de to af bogens 35 punkter, der handler om antikken, skriver Kristeligt Dagblad.

Perikles og borgerskab
Demokratikanonen omtaler for eksempel aristokraten Perikles som Athens uformelle leder, der ikke var valgt til noget embede. Men i virkeligheden blev han år efter år valgt til general, siger Torben Svendrup. På samme måde står i bogen, at man kunne få borgerskab i Athen, hvis et flertal stemte for det. Men det passer heller ikke, for borgerskabet skulle man fødes til, siger Torben Svendrup..."

---------------------------

Og der er meget mere, og vi vidste det forud: De kan ingenting eller også helliger formålet midlet. Givet begge dele. Toppen undskylder og glatter ud, forstås...."meningen var da god nok".

Sonia 

Jag saknar teatern. Det vart så olyckligt med teaterläraren i slutet av trean. Från att hon älskade mig och önskade att ha mig som dotter så anklagade hon mig och två av mina vänner för att mobba henne. Hon kände sig utstött när hon inte fick veta vad vi gjorde på vår fritid och pratade om på rasterna. Så under den 1-år långa kursen där jag haft MVG varje månad så fick jag plötsligt streck i betyget när det var bara några veckor kvar. Men som hon sa själv: "jag är snäll, du ska vara glad att du att får G". Men nu så är jag sugen igen. Nu när jag snart är färdigutbildad lärare. Bra tajming!