I huvudstaden hann jag också träffa en god vän, vilket förgyllde min dag. Efter att ha träffat massvis med nya människor är det skönt att träffa någon man känner från förut som man kan umgås med på ett mera naturligt och avslappnat sätt än med nya människor. Att lära känna nya människor är jätte intressant och givande, men det känns som man startar från noll varje gång man inleder en konversation med en ny människa, och gör man det ofta tär det på krafterna i längden.

När jag satte mig på tåget hem till Karis blev jag smått överraskad över de myskänslor som kom över mig. Det kändes riktigt skönt att komma tillbaka till Karis efter en dag i huvudstaden. Att komma hem till en tom internatlägenhet kändes ofantligt skönt och avslappnande. Jag visste inte att jag skulle bli hemmastadd så här fort, men jag tar det som ett gott tecken.

(Bilden är tagen i Karis och den blå ramen runt fotot stör mig fortfarande!)

Artikeln i AB.

Skulle inte förvåna mig alls om det har Somaliska förgreningar med islam som förtecken. Man sprids som gräshoppsvärmar i världen för att kämpa för sin "sak" medan våra förtroendevalda väljer att med alla medell försöka skydda dem när de anländer hit.
Speciella lagar om t.ex hatbrott, folk som i löndom bjuder hit Saudiska företrädare och tvinga rektorer att ta emot dem, kommuner som låter islam råda genom att ge kvinnor tillstånd att gömma sig bakom skynken i badhus. Inte undra på att terrorister söker sig till detta paradis.

Även i Italien har det gripits en terroristcell. Fem nordafrikaner har gripits i Italien misstänkta för att ha rekryterat islamister till självmordsattentat i Irak och Afghanistan.
Italiensk polis har gripit en marockan och fyra tunisier och är på jakt efter en sjätte man, även han från Tunisien.
Nordafrikanerna anklagas också för pengabedrägerier. De ska ha inkasserat försäkringspengar för påhittade bilolyckor, för att finansiera sin politiska verksamhet.

Italien inrikesminister Roberto Marino, sade i ett uttalande att gripandena "bekräftar att den islamiska terrorismen är djupt rotat i vårt område". En av de gripna männen är veteran från Balkankrigen, där många Nordafrikaner kämpade sida vid sida med bosniska muslimer, uppger italiensk polis.
Källa: DN

Tog en kryssning dit med min sambo och bara ett par dagar innan så kom jag på att min gamle kompis Ingo ju faktiskt bodde där nu. Sagt och gjort, med Facebooks hjälp så fixade jag oss en privat guide som tog oss runt i staden och visade pubar och sevärdheter. I Helsingfors är dessa bägge ibland samma sak, som den röda Koff-spårvagnen där du får sitta på spårvagnstur runt Helsingfors och dricka öl (de tar inte kreditkort dock och biljetten kostar 8.50 Euro så det fick bli nästa gång). Eller Finlands förmodligen högsta skybar, café ateljé högst upp i hotell Tuorni (tornet), ett väldigt charmigt hotel i Art Deco-stil. Till och med toaletterna hade häpnadsväckande utsikt. Allra mest sevärdhet i pub måste dock Aki Kaurismäkiägda Bar Mockba vara. En nedgången sovjetpub med sliten inredning och surmulen personal, enligt Ingo då och då hemvist för gråtsupande begravningssällskap. Frågar du efter drinkar fnyser de åt dig. Här dricker du Vodka, Öl eller om du är lite fin i kanten tjeckiska pepparkaksspriten Becherovka. (Som jag dricker på bilden)

Hur som helst, Helsingfors är staden för ostalgi. Det finns inte mindre än sju ryska resturanger, vår ciceron guidade oss till trivsamma troika på Calloniukatu där vi åt hiskeligt god rysk mat (även om jag med viss förvåning såg att menyn saknade både björn och kyckling Kiev som ju annars får anses som de maträtter folk tänker på när de tänker på ryssland.

Vi hann inte med ett besök på Redneckresturangen Zetor och dessvärre var vi för trötta efter en horribel överfart med färjan för att riktigt orka göra nattlivet. Annars finns ett hårdrocksställe vid namn On the Rocks som tydligen kommer med varma rekommendationer.

Men Helsingfors är inte bara sprit och ostalgi. Karl Fazers kafé hade grymt chokladutbud som sig bör när man härstammar från en konfektkung och för den kulturintresserade finns ett par riktigt bra muséer. Vi såg moderna muséet Kiasma och Anton Corbijn-utställningen på Tennispalatset.

All in all, ett besök som gav mersmak, Helsingfors är dessutom en bedårande vacker stad som är fylld av rolig arkitektur och folkliv. Helt enkelt allt sånt som jag gillar.

Astrid Thors has announced that she will stand as a Swedish People's Party (Sfp) candidate in her hometown, Helsinki, in October's municipal election.  Thors has never before been a candidate at municipal level. She has, however, previously been a civil servant at municipal level and worked for the Association of Municipalities.  She has also served in the European Parliament.

According to a press release released by Sfp, Thors, who currently represents Helsinki as a member of parliament, says it's "natural to also engage in municipal level politics".

Thors is the Europe and Migration Minister in Finland's government and has been involved in driving through more immigrant friendly policies. The Swedish People's Party has one of the most positive attitudes towards immigration of Finland's political parties. According to Sfp's press release, Thors said that "As minister with responsibility for integration policies, I know that it is the municipalities that are decisive if integration policy is to succeed".

Thors also believes that it's vital that Helsinki is developed so that all of its citizens have sufficient recreation areas and access to sports facilities suitable for all ages. She also believes that elderly care must be improved and that it must be possible that service is available in one's native language, "that includes elderly people with other mother tongues than Swedish and Finnish".

Minister Thors was born and grew up in Haga and has lived in both Vallgård (Vallila) and Ulrikasborg (Ullanlinna). She currently lives in Tölö.

   Sign in the "underground" mall in Helsingfors.  Finnish is on the top, Swedish on the bottom.  In the middle, you'll see Mikaelsgatan, or Michael's street.
(Also cute, because as soon as we landed in Finland, Michael became Mikael, pronounced Mee-kyle.)

   The menu from the Pizza Hut in Helsingfors.  The menu is in Finnish. 

The Finnish language wins the prize for the longest words.  They also win for the most doubles in one word.  My favorite so far is syyttää, which means accuse.  I'll have to find some other good ones.

This is how you place your silverware if you don't want your place cleaned or you're still eating. 

When you set your knife and fork side-by-side, that means you are done.  Had to learn this one quickly! 

   The super-clean and super-quiet tram in Helsingfors.  You can almost make out the card reader that is used to scan your bus pass.

  After the Ateneum, Michael and I roamed the city for a bit.  We went to H & M, a department store that is just fabulous.  I believe that we're getting one in Seattle soon!  I found a red sweater that was 50% off!  Yea for me!  We then walked a bit more and found an outdoor sitting area where we could wait for Barbro.  The area was very nice, and had these very cool "coasters".  (Blocks of wood to set your drink inside so they won't tip over or blow away.)  Very, very smart.

   We met up again with Barbro and purchased a bottle of wine to take to dinner.  Michael's små kusin (second cousin) and her husband and son invited the three of us to dinner.  It was nice to see them again, and to meet their little one!  He was a little shy, which I think was made worse by two "crazy" English-speakers trying to hug him.  :-)  Our dinner was wonderful and we talked for hours!  When I say hours, I mean HOURS.  Let me explain...

   I knew that it stayed light for nearly the entire day during the summers in Finland, but there's a HUGE difference between knowing and experiencing.  Our dinner began at about six-thirty.  When we arrived, they did not have any lights on, because if the curtains were drawn back, there was more than enough light in the entire apartment.  As we continued to talk, Åsa lit two candles, but did not turn on any lights.  During our visit, it went from light to what I would consider dusk.  But dusk in Helsingfors equals MIDNIGHT.  Yikes!

   Due to our fairly late night, Michael and I slept in quite a bit.  We were planning on seeing Kiasma, the museum of contemporary art, but we slept our time away.  We instead took a taxi with Barbro to the train station, stored our luggage, and ate a fabulous lunch!  We ate reindeer!  It was sooooo tasty.  After our wonderful lunch, we headed back to the luggage lockers, walked to our train, and said goodbye to Barbro.

   ....on our way to Jakobstad!

When we landed in Helsingfors (Swedish name for Helsinki) I was thankful.  I didn't know if I could take another minute on a plane.  Luckily, we found that our baggage claim wasn't far and that our luggage appeared quickly.  Once out of the baggage claim, we exited through sliding doors and found ourselves in the main terminal.  We were confused, but then realized that our passports were checked in Denmark, therefore making us "checked" for the EU. 

   Barbro, Michael's Faster (father's sister) found us just a minute later.  I'm glad she did, as I was awestruck and brain dead, and couldn't have recognized anyone's face other than Michael's.  We had quick introductions and hellos, and followed Barbro to the taxi stand.  Our driver appeared out of nowhere, said something to us in Finnish, and then nearly sprinted down the length of the terminal.  When we finally caught up with him, we were at a van with six other people.  I was amazed that all of our luggage fit, especially since Michael and I each had two bags.  (Our driver must be a master Tetris player.)

   Our trip to Barbro's apartment was an exciting one:  I was trying to soak everything in while I got my first taste of Helsingfors' taxi driving.  Wow!  I was amazed that we didn't get into any accidents or scrapes the entire way.  While I wasn't sure if this was an exception or the rule for taxis at the time, I can now say that my first trip was definitely the rule.  (One interesting thing about taxis in Finland is that the majority are very nice cars!  So many of them are Volvos or Mercedes.) 

    I really don't remember much of our first night, as I was very, very, very tired.  I do remember that Barbro made us a tasty dish made of cabbage, rice, and ground beef.  I also remember that I took what I consider to be the best shower of my life and slept like a baby for over eight hours.  Heaven.

First Day in Helsingfors

  We woke fairly early, and got ready quickly.  We had frukost (breakfast) with Barbro and chatted a bit.  Well, Barbro chatted with both of us, although I think I only picked up every third word or so.  It was very nice, though, because Barbro and Michael were very kind and would translate anything I didn't understand.  (They got extremely skilled at this over the next two and a half days.)

   We took the bus to central Helsingfors, which was a treat.  Their buses are very clean, bright, and quiet.  I don't just mean the engine noise, I mean that the people are quiet.  Even when a gaggle of two and three year olds on a field trip boarded, they were nearly silent.  I had to quickly stifle my amazed laughter, for fear of disturbing every passenger on the bus.

  Our stop was just around the corner from the Ateneum, one of the many museums in Helsinki.  After we rounded the corner, Barbro realized that the museum was closed on Mondays.   After laughing for a second, we changed our plans for the day.  The museum was nearly directly across the street from the train station, so we decided to purchase our tickets for our trip to Jakobstad on Wednesday.

  Barbro was extremely kind and purchased our tickets to Jakobstad.  From the train station, we traveled through an underground mall of sorts, and found our way to the bus station.  There, we bought a three-day pass for the public transit system.  Very cool!  We got to use these cards right away, as Barbro took us on a tour of Helsingfors on their tram/light rail system.

   After seeing the city, we went through a farmer's market on the waterfront.  While we were walking through, Barbro asked if we'd like to take a ferry out to Sveaborg, a historic island just south.  We got onto the ferry (no charge with our transit pass) and had a lovely ten to fifteen minute ride.  Once there, we were immediately greeted by an enormous ship.  This ship was a replica of a historic Swedish ship, goodness knows how old.  (I'm sure someone told me and I can't remember...) While on the island, we toured an art gallery, walked around, and afterward had a cool beer.  So wonderful!

  Once back at Helsingfors, we got some pear ice cream.  (Michael's favorite...he's been craving it for weeks!)  Ice cream in hand, we then walked through an enormous park on our way back to our bus stop.  We got to our stop just as it began to rain...what timing!  Once we got to the apartment, I took a four hour nap.  (I blame the jet lag...)  We then ate dinner, talked a bit, and went to bed.  A wonderful day in Helsingfors!

Men hoppas jag hittar en bostad från Stockholm snart så jag kan flytta dit. 

Jag fick sparken från jobbet (eller blev "utsanerats" - mitt jobb går till Århus, Danmark - tusen tacks bara). Jag har int fått andra jobbställe så nu har jag hela juli ett lov. Inga planer...kanske ska jag dyka bara...

Jå jag fick OWD kortet! Jag dykte hela helgen och hade så roligt! Hemskt många blåmärken och jag känner mig mör i hela kroppen. Vädret var jättedåligt och jag föll på klippor men nu är jag jätte stölt över mig själv - och har tillåtelse att dyka till 18 meter djupt. Härligt!

Jag har förresten födelsedag idag! Jå, jag vet. Jag sitter ensamm hemma och skriver min blogg. What a looser är jag! Jag är så uttråkad. Jag skulle vilja festa idag med mina vänner och åka till RMJ festivalen (som är en stor midsommarfestival i Björneborg) på torsdag men ingen vill komma med mig. Alla har andra planer - och jag är int en del av deras planer. Saara skulle vilja vara i Träskända och ha grillfest men VA? Grillfest? I Träskända? Med hennes pojkvän och hans kompisar? Hos mina föräldrar? Jess...Okej, vi har ett stort hus och mycket rym men I TRÄSKÄNDA? NEEEEEJ! Jag vill till RMJ! Jag vill vara med andra människör och  ha roligt...drycka lite champagne på vip-rummet och lyssna på artister och...jå, kanske träffa honom. Han ska till RMJ...Jag har sagt hela tiden att han påverkar int mig men efter han frågade ska jag också dit började jag fundera varför inte... 

Jag kan inte föstår varför har jag så tråkiga vänner. Jag skulle vilja ha vänner som älskar att festa och vill åka till alla möjliga festivaler och sku vara lika impulsiva som jag. Nu skulle jag vilja gå ut men - i realiteten ingen annan kan. Alla andra är hemma hos sina pojkvänner och jag måste stanna här ensamm. Fint. Hur kan jag träffa lämpliga människör som vill ha bara roligt och svarar på telephonen efter klockan nio på kvällen?

Vilket lov kommer det att vara: ensamm i Träskända och ingenting att göra. Alla andra är på jobbet eller hemma eller nåt annat och...välkommen apathy!

Nå. hoppas jag kan hitta nånting för midsommaren. Har redan skrivit till många i FB och frågat..kanske någon kan ta mig med till nånstans...och jag ska int imorgon till drysuit utbildning så kanske ut imorgon. Sommarlov börjar imorgon. Det är fint! Kanske.

Åbo flygplats i västra Finland briljerar med sin marknadsföring.

Åkte förbi IKEA på väg till Helsingfors. En av hundratals svenska ambassader i världen.

På besök vid kärnkraftsverket i Olkiluoto där koldioxidfri effektiv kärnkraft byggs ut.

En tredje reaktor sysselsätter 3.000 dagligen och är klar 2011.

Finlands Riksdag under kvällstid. Pampigt.

Protestaktion utanför riksdagshuset med anledning av EU:s grundlag. Deras aktion gick enligt rapporter sådär bra då Lissabonfördraget antogs med klar majoritet under onsdagen.

Miapetra Natri, ordförande för de finska socialdemokraternas klimat- och energigrupp vid ett av sammanträdesrummen i Riksdagen. Det var ett intressant anförande och jag ställde en fråga om vikten av non-profit-organisationer för finsk socialdemokrati.

Finskt sommarväder? Flygplatsen i Helsingfors var rejält blåsig.

Helsingfors by night. Svårt att gå vilse då alla skyltar även är på svenska i en mycket vacker stad!

]]> http://ingamarian.wordpress.com/?p=20 Thu, 22 May 2008 19:39:39 +0000 Heidi http://ingamarian.wordpress.com/?p=20 Idag har jag haft en bra dag. Jag är inte längre sjuk (nå viss lite ont i halsen men det är allt) och jag var idag jätte effektiv. Visst försov jag mig och var för sen på plankton kursen. Men det var helt okej, alla andra hade bara suttit där och jag var bara halv timme för sen. Hela dagen gjorde vi en avhandling on våra undersökning som vi gjorde med Acartia honor (inte så intressant att jag skulle vilja berätta om det). Efter det skyndade jag mig till Kajsaniemi var jag hade ett möte med min engelska lärare. Jag har gjort en engelska kurs självständigt och läraren måste acceptera allt vad jag har gjort. Hon sa att hon hade redan skickat min prestation framåt. Jess, jag fick fyra poäng mer! Efter det gick jag till en svenska kurs i som jag bara delta for fun - och förkovra min svenska förstås. Min svenska lärare sade det bästa idag: vi alla är här eftersom vi kan inte allt (eller nånting sånt) och jag tycker att det var bra sagt.

Efter 11 timmars skoldag åkte jag till handel och sen hem. Allt gick så bra! Vi fick avhandlingen färdigt och jag fick mina poänger och hade bra tid med nya människör på svenska kursen. Nu har jag skrivit imorgons presentation i som vi presenterar våra undersökning och nu är det redan färdigt. Jag t.o.m. har betalat mina fakturaror och städat hemma. Vilken stålkvinna är jag. Och igår var jag sjuk!

Nå, nånting gjorde jag inte: mitt hår är smutsiga men jag är så trött att vill inte gå till duschen nu. Jag måste vakna imorgon lite tidigare för att göra det. Kanske kl. 7 eller nåt..jess. Men imorgon dagen är lugn: vi har vår presentation kl.9 i Vik och efter det måste jag göra några saker i Vik (till exempel lämna mina prestationer till professorn och besöka på jobbet för att få min boss nummer). På kvällen har jag marknadsförig vid Helsingfors handelshögskolan. Hemma är jag igen ganska sent men det gör ingenting. Har inga andra planer så det går bra. På lördag har jag igen skolan vid HSE men dagen slutas redan före kl.16. Jag har tänkt att åka till mor och far till Träskända för att slappna av efter två hård veckor. Men man vet ju inte. Men bra att vara igen i Helsingfors. For awhile, kanske.

Nu är jag i Tvärminne nära Hangö på kursen som handlar om djurplankton. Jag har varit så himla trött hela tiden att koncentration har varit dåligt. Igen idag en frågade mig är jag svenskspråkigt och det kände bra. En vecka sen min arbetkamrat frågade mig är jag finlands svensk. Orsaken var att han sade att jag bara pratar så konstigt finska! VAD? Finska är mitt modersmål och hur kan det vara konstigt?? Idag läraren som frågade om mitt modersmål är sig själv finlandssvensk och tänkte bara mitt namn som låter så svensk. Jag förklarade att min släkt har anor i Sverige men låter så dumt eftersom jag kan inte svenska och har aldrig pratat den hemma med morsan och farsan. Nå, jag måste vara ärlig: har inte träffat min biologiska farsa sen jag var typ 8  år gammal. Men min styvfaders moder var också sveskspråkigt. Jag skulle vilja vara svenskspråkigt men tyvärr kan jag inte svara "jå det är jag". Då ljuger jag och det vill jag inte göra. Men det skulle vara jätteroligt att prata svenska med alla. Men då jag svarar "nej, jag inte sveksspråkigt, min släkt bara är från Sverige" alla ska prata bara finska med mig och det vill jag inte. Min svenska är bara så dåligt att jag måste tänka säker före säger ingenting oh då byter alla till finska eftersom man tror att förstod inte. Det hatar jag! Jag är inte dum om måste fundera före säger nånting. Jag förstår och om jag förstår inte frågar jag då! Så nästa gängen när någon börjar med låghalt svenska svara på svenska fast hon pratar inte så perfekt. Man kan aldrig lär sig språket om alla bytar till engelska eller nåt annat språk!

Jag har täkt många gånger att jag ska spela finlandssvensk men det skulle vara jättedumt. Jag vet inte vad är det med finlandssvenskor men jag skulle vilja vara en och jag skämmas mina tänkar. Kanske på den tiden jag träffade en finlandssvensk kille i som jag förälskade mig men började tänka hur annorlunda skulle det vara om jag vore finlanssvenska. "Ta en risk och förälska dig i finlandssvensk" som en reklam sade länge sen. Det gjorte jag fast inte hade meningen och nu har mitt liv förändrats: jag ska flytta till en annan land för att lär mig språket och har gjort planer som skiljer sig från före planer som jag hade för mitt liv. Jag är inte helt säkert vad beror på vad eller om jag hade redan såna tänker i mitt huvud att byta fack före träffade killen. 

Vi är inte länge tillsammans och kanske vi var aldrig ett par. Jag tror att han tänker att jag var bara en tjej av som han drog nytta. Jag blev förälskad och tror att kan aldrig glömma honom - änny förälskar jag honom och så är det bara. Kan inte påverka mina känslör. Efter honom träffade jag en annan kille som var också svenskspråkigt (nu känns det att det finns inga finska killar i Helsingfors!!) och tyckte om honom också men den var en annan sak. Jag kunde inte förälska mig eftersom tänkte ändå första killen. Sen dess har jag varit ensam. Jag har varit singel redan 3 år och det är lång tid för 22 gammal. Jag har börjat tänka vad är det felt i mig...

Min mamma säger hela tiden att det är bra vara ensam en stund men nu har jag bott ensam nästan 3 år och det börjar känna ond. Jag har så många kriteriteter och vill inte ta bara någon men jag vill bara känna någon när mig. Och sova med någon. Inte bara någon. Den killer om jag just berättade är den med som vill jag vara nära med. Men verkligheten är att jag kommer aldrig vara tillsammans med honom och jag accepterar det. Ibland kommer han bara tillbaka till mitt huvud är då kan jag se hans bild skarp med ögonen. Då längtar jag honom och vill flytta så långt borta så möjligt att glömma honom. Till exempel till Stockholm...

Greens in Sibbo (Sipoo) will fight this autumn's municipal election as an independent association according to a report from Radio Vega Östnyland. Most Green activists in Sibbo have cut their link to the national party because of the Greens' government ministers stance on the annexation of south west Sibbo by Helsinki. When the matter came up in the government, the Green's ministers supported Helsinki's forced take-over of an area of south west Sibbo. This was passed in government by a vote of 8-4. The annexation will occur on 1 January 2009. Previously, around 95% of Sibbo's electorate had voted against the proposal in a referendum organised by the municipal council. The decisions by both the government and later the high court of administration in favour of Helsinki have been seen by many as an attack against municipal democracy and as a victory of the large over the small. In many letters to newspapers, the annexation has been likened to rape.

After the decision, the Greens lost many members in Sibbo who resigned in protest. The same fate also affected Kokoomus (who are the second largest party in Sibbo's local council), whose government ministers also all supported Helsinki's forced annexation. The Greens now face a tough municipal election in Sibbo, with 3 of their 4 councillors stating they will not stand for reelection.

Currently, the Swedish peoples party (Sfp) has 20 mandates in Sibbo. The national coalition party Kokoomus have 10. SDP hold 6, the Greens currently have 4 and Centre has 3 councillors.

The image is from one of the several protests against Helsinki's forced annexation of south west Sibbo that occurred during 2007.

Jeg er glad for, at vi kommer afsted som en familie; altså med tre generationer repræsenteret. Min far var engang en meget dygtig cykelrytter. Det var inden anabolske hæmorider og den slags, så han nåede aldrig til Tour de France og tilsvarende fine steder, men han har da en masse gamle, flotte sølvpokaler liggende i papkasser rundt om i sit hus. Udover det, så cyklede han med den olympiske fakkel den gang ilden skulle igennem Danmark, for at komme til OL i Helsingfors i 1952... det som vi i dag kalder Helsinki. Der var ikke megen ballade over den olympiske ild i de dage, så jeg tillader mig at være stolt af min far. Et eller andet sted har han et lille gulnet fotografi af sig selv på cyklen, med faklen hævet over hovedet.

Tænk, at vi har et cykelhold med en olympisk fakkelrytter. Jeg tror Familie Rute-udfordringen sætter lidt skub i den ældre cykelrytter, eftersom det er første gang i mange, mange år, at han skal deltage i et rigtigt cykelløb. På trods af det, så ved han jo lige præcis en masse om at cykle, om at få ondt i benene og bagdelen, og at træning er vigtig. Min far vil op og køre mindst 50 km inden den store familietur, siger han. Det synes jeg er stort.

Jeg ved dælme ikke hvor meget jeg når. 17 km? Eller ungerne. De skal jo også i træning. Jeg forestiller mig nogle gevaldige cykelture i weekenderne, udover deres daglige cykelture til og fra skole. Burde jeg cykle 20 km hver dag? Det ville klæde, ikke mindst min bagdel, som har taget afmeldingen fra Tøserunden meget tungt. MEGET tungt.

Forresten irriterer det mig en smule, at løbet hedder 'Familie Ruten''. Det burde sgi' da hedde 'Familieruten' ... men det er jo en helt anden historie.

Nej, FPAs huvudkvarter var inget vackert hus... dessutom fanns där en misstänkt lukt av mögel (eller kan det ha varit pappersdamm, jag föreställer mig att det florerar en hel del papper på ett sådant där ställe) och då gruppen var samlad kunde man höra många som harklade sig. Själv blev jag alldeles oförklarligt slemmig i halsen.

Temat för dagens kurs var studiestöd och andra former av stöd som kan sökas av studerande på andra stadiet. Personligen var jag ute efter mer kunskap om skolresestödet, som vållat mig huvudbry ett bra tag. Det var intessant, men ändå ganska torrt. Framför allt nödvändigt. Jag lärde mig en hel del... Men jag kan erkänna att ögonlocken var lite tunga ibland.

Det var faktaspäckat till bristningsgränsen, men beundransvärt var att kursen faktiskt avslutades på utsatt tid. Sen svischade jag och en annan med taxi till flygfältet och sen bar det av hem igen.

Väl ombord på flygplanet hem konstaterade jag i mitt stilla sinne att det är roligt att resa, men att man borde resa oftare, så att man slapp bli nervös och orolig (som jag hann bli då jag såg att min biljett inte såg ut som andras..). Däremot oroade jag mig varken för bussar eller spårvagnar, så någon slags vana har jag väl. Eller så är jag bara tokig?!

Det är inget fel med Helsingfors - jag har en fin lägenhet mitt i stan (som kostar hemst mycket), har underbara vänner, jobbet och så men allt väcka avsmak! Jag har inga sådana luftslott att allt är annorlunda i Stockholm  men ajg väntar på ett sådant äventyr...kanske får jag nya vänner och lär mig prata bättre svenska men livet ska bli ganska samma som det är här...

Nå hur som helst jag är jätte glad att fick den här chansen att pröva mina vingarna. Nu måste jag hitta ett rum - kanske inne stan, södermalm låter bra. Anyone? 

I got this cute postcard from my grandmother.
"Greetings from Helsinki. You have been over there for over three months now and it is only one month and a half before you come back here again! Take care over there and welcome back to the home-country! Many greetings, grandma & granpa."

Jag ska åka med Vikingline. Det är illa nog att de vid flera tillfällen anklagats för att diskriminera HBT-personer. Men nästan värre är att de inte erbjuder trådlös uppkoppling på båten. Jag som är grav internetknarkare och hade tänkt spendera mycket tid på båten i hytten med en uppkopplad dator i knät och ha gott om tid att både jobba och slösurfa. Men det blir alltså inget med det. När jag ringde Vikingline för att fråga var på båten jag kan köpa en kod till det trådlösa nätverket (som jag självklart förutsatte fanns, vi lever väl inte på stenåldern heller?) berättade telefonisten för mig att Vikingline endast erbjuder internetuppkoppling i konferensrummen och i caféet.

Telefonisten: "Men alltså, det är inte trådlöst i caféet"

Jag: "Va? Men jag kan få låna en nätverkssladd med uppkoppling menar du?"

Telefonisten: "Nä, du får låna internet där"

Jag: "Hur menar du då? Utan sladd men inte trådlöst?"

Telefonisten: "Du får låna deras internet"

Jag: "Jag förstår inte hur du menar..."

Efter ett par sekunders intensivt tänkande slog det mig:

Jag: "Menar du att jag ska betala för att få använda en offentlig dator i caféet på båten? Ni vill alltså att jag ska använda en särskild dator som finns där? Som på ett gammaldags internetcafé?"

Telefonisten: "Ja precis, det är så det funkar"

Jag: "Du skojar? Jag kan alltså inte få koppla upp mig med min egen dator för att jobba under resan?"

Telefonisten: "Vi har inget trådlöst nätverk i hytterna, det finns bara i konferensrummen och i caféet"

Jag: "Hälsa dina kollegor och chefer att det är som på stenåldern"

Telefonisten: (generat) "Ja, jag vet. Jag ska hälsa dem."

Helcrazy. Ingen uppkoppling. Tur i alla fall att jag kollade upp det innan jag gick på båten så att jag kan packa ner en massa papper och böcker och ladda datorn full med teveserier och filmer så att jag har att göra när jag inte shoppar smink och sötsliskig sprit i taxfreebutiken.

I varje fall ser jag fram emot en skön söndag i Helsingfors med fint väder och mycket folk. Jag gillar Helsingfors.

Borgå (Porvoo) and Lojo (Lohja) are sending a joint letter to the Helsingfors (Helsinki) regional cooperation meeting requesting admission as members into the group, according to YLE Radio Östnyland.

The two towns are of the opinion that they already are, according to many criteria, a part of the metropolitan area. Borgå points to its weight in co-planning of the enhancements of the E18-road between Helsingfors and St Petersburg and the planning of the so-called HELI railway from Helsingfors to Luumäki via Borgå and Lovisa.

The capitals fangs grow yet nearer still...

Är deras liv så lätt att de bara kan sitta på café och diskutera bakelser under en halv timme i sträck? Det borde man väl egentligen anse för en bra sak, men.

Andra bloggar om: Bakelser, Blogg, Café, Helsingfors

Jag och bästa väninnan, Mickan, har beställt en kryssning till Helsingfors. Vi kommer att åka tåg från Göteborg till Stockholm, för att sedan gå ombord på Silja Serenade. En kväll/natt ombord, hela dagen i Helsingfors, sedan en kväll/natt tillbaka. Vi har beställt lite lyxigare hytt. Buffé till både middagar och frukostar är betalade, bara att äta, dricka och njuta, Silja brukar ha väldigt bra mat.

Avfärdskvällen har vi tänkt ägna oss lite spa innan middagen, skall bli väldigt skönt.

Den här båten skall vi åka med

Fredag vecka 16 bär det av. Vi har dessutom planerat att tillbringa hela vecka 16 ihop, utan män och barn. Shoppa, vila och bara ha kul!

Därför unnade jag mig det här väsksetet, som jag hittade på rea hos ellos.

Det kan ju vara skönt att slippa bära taxfree-flaskorna :-D

Andra bloggar om: Absurd, Arkitektur, Helsingfors, Humor

Originally uploaded by f_stop_start

Following and earlier post on this site, The Guardian has today published a more in-depth look at at how real-time passenger information and positioning technology are combining to improve public transport in both London and Helsinki.

London is implementing a system similar to Helsinki, although it is not sharing the real-time passenger information with its customers. I conclude: "What most bus passengers want is a system that shares real-time information with them. Not just at the bus stop, but on our phones, iPods, laptops and websites. They don't want to go to the bus stop to find they have to wait 15 minutes - they want to find out how far away the bus is before they step outside. Now the controllers know where the bus is, soon the passengers will want to know too. How long will they have to wait?"

Jobbigt.

Jag kände mig jättenördig i tåget idag när jag satt och spelade solitaire (ja så heter det på min baby) på min Ipod Nano nästan hela vägen från Helsingfors. Jag tycker om att känna mig lagom nördig.

Fast det kanske var lite för patetiskt ändå.

Men mysig var det.