Disse hvite og rosa kløverblomstene er blant mine favoritter. De hadde nok fylt vasene mine gjennom hele sommeren dersom ikke pusene mine også hadde satt så stor pris på dem. Derfor plukker jeg skjønnhetene på denne måten i stedet.

Ekstra morsomt er det når buketten blir supplert med et lite "udyr".

For en deilig dag vi har hatt i dag. Nesten sommerlig har det vært. Derfor feirer jeg dagen med å ta fram en liten sommerfugl. Det er slett ikke den mest spektakulære, og kanskje det er grunnen til at ikke så mange velger å legge den ut.

Dette er en gråbrun ringsommerfugl - Aphantopus hyperantus - og den er ganske vanlig på enger og i skogbryn i Sør-Norge. Vingeoversiden er nesten ensfarget mørkebrun, men på undersiden finnes flere tydelige øyeflekker. Vingespennet er 32-45 mm.

Som de fleste andre sommerfugler ser man denne oftest når det er sol og pent vær, men du kan også se den når det er overskyet.

Vanligvis leser jeg i insektboken min at insektene fester eggene sine på ulike steder. Det gjør imidlertid ikke denne sommerfuglen. Hunnen slipper i stedet eggene på måfå mens hun flyr over gressmark. Larvene klekkes etter ca tre uker, og som andre ringsommerfugllarver er de hovedsaklig nattaktive. Forpuppingen skjer i juni etter overvintring, og sommerfuglene klekkes to uker senere.

Så nå vet vi det.

Someone is lurking in there!

Hvorfor må de absolutt velge plasser i mørket og dager med mye vind når de skal skifte ham på et tynt lite gresstrå slik denne gjorde? Jeg kan imidlertid være sta som et esel, og ga meg ikke!

Aner ikke hva dette insektet er.. bortsett fra at det er veldig lite.. men skulle jeg tippe ville jeg kanskje foreslå en gresshoppe. Hva tror dere? 

Ett av disse bildene kommer jeg til å sende inn til en liten tema-utfordring jeg fant på en blogg. Temaet er  "Transition". Har problemer med å velge hvilket jeg bør sende. Tar derfor gjerne imot gode råd ;).

Jag hajade till förstås, men så besinnade jag mig och tänkte att jag kan ju försöka fotografera den, trots min rädsla.

Nu är jag inte riktigt så rädd för spindlar som jag stöter på ute. Då kan man alltid gå därifrån. Det allra, allra värsta är de stora husspindlarna! Får jag syn på en sådan, och det får jag alltid, så blir jag stel av skräck ! Jag förstår inte varför man ska vara så rädd för dem. Det är ju löjligt egentligen, men det är nog känslan av att inte veta var man har dem, för de springer ju så fort. Och så ser de så läskiga ut. Men jag dödar dem aldrig, det bär mig emot, trots rädslan. Min man får rycka ut och bära ut dem, så långt bort som möjligt :)

Och de är ju faktiskt helt ofarliga och gör stor nytta med att äta flugor och dylikt.

Så man får försöka övervinna obehaget man känner, fast det ska gudarna veta, det är inte lätt alltid.

Och spindeln på bilden, den gör ju sig ändå rätt bra med sin mörka färg mot den rosa höstastern :)

Korsedderkoppen - Araneus diadematus - til hører familien hjulspinnere, og er en mester i å spinne hjulformete fangstnett på opptil 40 cm i diameter. Dere ser selvsagt bare litt av det store nettet her.

Disse edderkoppene er svært vanlige i hele landet og blir mellom 7 og 18 mm lange. Hunnen er betydelig større enn hannen, et forhold som er vanlig hos edderkopper. Korsedderkoppene varierer i farge fra individ til individ. Akkurat denne synes jeg har en flott og gyllen, nesten gulrød farge.

På grunn av størrelsen på denne edderkoppen - for den var virkelig stor - antar jeg det er en hunn. Nå vet ikke jeg om det bare er hunnen som spinner så flotte nett, men i bøkene mine er bare hunnen nevnt i forbindelse med nettet og denne formen for jakt. Det underbygger i så fall mine antagelser om at dette er en hunn.

Bare for å skremme dere litt... den store hunnen kan bite!

På bilde ser dere henne fortære en lett lunsj.

På sensommeren har jeg moret meg med å ta bilder av øyenstikkere i farta. Det er så visst en utfordring. Resultatene har ikke blitt så alt for gode enda, men jeg er likevel stolt over at jeg har fått til noe i hvert fall. Øvelse gjør mester, så jeg får krumme nakken og trene mer! 

Disse er tatt med macro-optikken og manuell fokusering. Burde selvsagt ha brukt større "skyts", men det får komme ved en senere anledning.

Endelig, i dag skinner solen fra skyfri himmel :-).

Sekk og soppkurv står klar, og kameraet er rigget med macro-objektivet.  Som denne larven skal jeg nemlig ut på tur. Spør meg imidlertid ikke om hva denne har tenkt å bli som stor, for det aner jeg ikke. Kanskje noen av dere vet?

Ønsker dere alle en strålende søndag!

Ja vad ska man tycka ;) Dom höll ju på överallt...

En riktig "speedy-gonzalez" var denna lilla Carabus, men plötsligt valde den att spela död och det gick att få med den på bild.

Jordlöparna är ett släkte med glupska rovskalbaggar som springer runt och jagar andra insekter. De kännetecknas av att de är långa i kroppen, har kraftiga käkar (en fördel om man nu vill kalla sig ett rovdjur), är extremt snabba och är antingen metalliclackade, eller helt enkelt bara svarta. Det finns ett undersläkte och dessa kallas larvmördare. De har en sån aptit på larver att de, med stor framgång, har använts inom skogsbruket för att ta kål på illasinnade kryp.

Fotomodellen ovan var inte särskilt biffig, ca 12 mm lång, jag vill gärna ha fina bilder på de större jägarna, de som är runt 40 mm. Förra året sprang jag och Kat på en riktig bjässe vid Jonsereds herrgård, men den var snabb som attan, fick endast en hyfsad bild på dess ryggtavla. Nästa sommar får det bli nya försök.

+ Kvällens mat är tillagad. Jag är så hungrig och maten, den luktar gudomligt gott.

- Sommaren är slut. Redan får man ha jacka på sig på morgonen när man åker till jobbet. Sommaren gick fort. Som vanligt.

God natt,

Mr Onemountain

Det var denne skorpionfluen - Panorpa communis - som virkelig tente min interesse for insektenes verden. Visst hadde jeg fotografert både fluer, sommerfugler, humler osv.. men at det faktisk fantes slike artige insekter som dette hadde ikke en gang falt meg inn. Etter hvert fant jeg også ut hvordan jeg skulle se forskjell på hann- og hunnfluene. Legg merke til den skorpionlignende fasongen på hannens bakpart. Egentlig er det  paringsstangen hans, og den mangler naturlig nok hunnen.

Hann:

Hunn:

Etter at jeg i sommer anskaffet macro-optikk har jeg nesten blitt helt hektet på å fotografere insekter. Mange synes kanskje de er både skremmende og ekle, men jeg synes de er veldig fascinerende og en helt ny verden har åpnet seg for meg.

Jeg oppdaget veldig fort at insektenes verden er ganske brutal. Ta for eksempel denne øyenstikkeren som knasker ivei på byttet sitt.  Den stakkars fluen forsøkte fortvilet å sprelle seg løs fra dette dødens gap, men til ingen nytte.

Alla mina dagsplaner är förstörda (tänkte faktiskt vara duktig och städa och bädda rent i sängen). Nu kommer jag inte våga gå in på rummet på ett bra tag :( Vet inte ens hur jag ska få tag i min mobil eller byta kläder.

Det är såna här dagar jag behöver en kille som räddar mig :S

Mes.

Jeg kledde på meg luffe-klær, sokker og sko og ga blanke i paraplyen. Og slentra oppover mot søndagsåpent platesjappe, med det formål og finne en film vi kunne se til kvelds. Kjernetemperaturen i lufta var perfekt og veska hang greit på hofta. Jeg lurte på å ta en kaffe på veien, vindus-shoppa italienske skinnvesker og flytta meg stadig og høflig for uvørne syklister.

På plate-sjappa fant jeg mange filmer. Flere enn jeg hadde tenkt og la tilbake en hel haug før jeg pliktskyldigst måtte stanse ved Budget-reolen for music, bare i tilfelle det lå en skatt gjemt og glemt. På det tidspunktet så jeg for meg noe gammel James Brown eller noe spætta Bare Egil band. Jeg var åpen for det meste, om du skjønner. Forventningsfull.
Lite ante jeg om plata som skulle lyse blått, blått, blått og samtidig rive meg i fistel over betjeningens uheldige behandling av konge-music. Tenk å slenge Herbie Hancock i budget-haugen!

- - -

Det var rett før jeg ble forelska i deg. Hakket før. Millisekundet før.
Og likevel begynte jeg å grine da du sa du hadde falt for ei anna jente.

Det var på en måte ingenting som kunne rakne og kanskje det var nettopp det som var så trist? Jeg stod liksom i en morning som var i ferd med å gry fra natt. Og der ble jeg stående. I noe som hverken lysna eller avtok. Og jeg står der ennå. I et nydelig stillbilde. Med perfekt profil.

Du spilte Herbie på anlegget. Vi drakk vin ved kjøkkenbordet. Forventningsfulle.
Også ble vi så overraska, begge to. Jeg, som ikke hadde hørt om Hancock før og derpå slett ikke venta slike toner fra din kant og du, som ikke så for deg at jeg kunne få slik rytme i kroppen min av Head Hunters. Og det ble den aller lengste dagen vår. Lenger enn grålysning stod vi tett i hverandre og dansa. Tok på, endelig. Holdt. Kløp. Kilte. Og kyssa. Gud som vi kyssa!

Også var det etter det jeg begynte å grine. Også begynte du å grine du óg.

- - -

Jeg spiller Chameleon, om og om igjen mens jeg røyker som besatt. Jeg har det fette digg og tenker på det jeg skal lage til middag.

Jeg har plata fra før, men den ligger i landet langt nord og derfor kunne jeg ikke la Herbie'n min bli liggende igjen i budget-hylla...også lot jeg være å rive kjeft til betjeninga, som sikkert ikke kunne noe for at Herbie Hancock's Head Hunters lå til spott og spe på billigsalg.

For en tabloid verden!

Här kommer en bild på en Tordyvel från helgens lilla vandring, ja det var allt för i dag hej då.

På grensen til hogstfeltet sto det mye rogn. Og da vi gikk forbi, kunne jeg ikke dy meg for å ta bilde for å vise at her er det mye rognbær i år. Og da kan man spørre seg: betyr det at det blir mye eller lite snø til vinteren? Noen sier at rogna aldri bærer tungt to ganger. Andre sier at når rogna bærer tung gir det mye næring før en streng vinter. Det må vel være til folk og dyr, det. Hvis det første er riktig, blir det lite snø til vinteren :-). Men om kulde sies det ingenting...

Som en oppfølging til ett av de tidligere innleggene mine hvor jeg skriver om frøspredning - les dette innlegget på nrk's naturside: Vakker og smart rogn.

Gjerdesmetten, gjerdesmetten - sladrehanken
Lurven og jeg tuslet videre, langs en gammel steingard frem til kanten av hogstfeltet. Der la Lurven seg ned og hvilte, og det tok ikke lang tid før "sladrehankene" hans kom.

I løpet av disse dagene har det hendt et par ganger at Lurven har lurt seg litt langt unna meg. Og da er det bare å skakke på hodet og lytte en liten stund, så er det alltids noen bevingede venner som sladrer.

Fuglene varsler hverandre om at det er rovdyr i sikte, og dette kan jeg også benytte meg av hvis jeg bare vet hvordan jeg skal lytte. Den samme metoden brukte jeg på jakthundene mine hvis de var ute en lang stund uten å gå i harelos (=når de bjeffer og springer etter haren).

I dag var det gjerdesmetten som sladret. Den holdt på med matsanking i grensen mellom hogstfeltet og skogen, og viste seg riktignok bare i silluett. Men denne silluetten så da også veldig ut som en gjerdesmett...

På nettet fant jeg etterpå et lydspor med sangen dens, og der gjenkjente jeg sladrehanken fra i dag.

På kanten av hogsfeltet bruker Lurven lang tid på å skue over sitt rike før vi går uti.

I øyet hans speiler hogstfeltet seg.

--

--

Selve hogstfeltet med sine stubber og trær
Et hogstfelt som begynner å få noen år på baken, har ihverfall et lokkemiddel til oss menneskene. Det blir rikt på bringebær, og er man heldig også markjordbær. Innimellom denne rikdommen finner man i et "godt" hogstfelt gamle stubber med nye beboere, nye småtrær, en og annen klynge med trær som har fått stå igjen og flere halvnakne døde trær som kan få fortsette å være bolig for de som setter pris på slikt husvære.

Ikke bare det, men slike stammer kaster skygge slik at det er fint for en liten katt å hvile like ved. Lurven ligger helt nederst til høyre på bilde nr 4 i serien under - en liten svarthvit prikk inne i skyggen. Ser dere nøye etter på tørrstammen til venstre ser dere hullet øverst på stammen. Nærbilde ser dere på bilde 5.

På noen av stubbene kan man lese at skogen sto lenge før den ble hogd, så trærne var begynt å råtne innvendig. Oppi stubbene har det begynt å vokse mose og gauksyre. Men jeg blir mest fasinert av det vakre nedbrytningen.

På kanten av hogstfeltet står store, mektige graner utsatt for vær og vind (se bildet av selve hogstfeltet, oppe til høyre). Men ett sted må det jo slutte....

--

Og hvem bor her?
Det første yrende livet vi møte er ei maurtue (skogmaur. PS - følg lenken til Maurkonkurranse 2008!). En av mange grunner til at gjerdesmetten er så jublende glad? Og det er mange andre insekter på hogstfeltet. Idag var det strålende sol, og humla suste. En av dem suste rett ned i bærbøtta mi.

Det var veldig mange sommerfugler. De var omtrent umulige å fange med kamera, så travelt hadde de det i solsteiken. Jeg klarte bare å "fange" en liten kamerat. Riktig nok litt pjusk i vingene, men i storform likevel. I tillegg fløy det forbi en neslesommerfugl, en stor knallgul type og talløse snøhvite.

Det var også øyenstikkere, snyltevepser, edderkopper, forskjellige fluer og en rekke andre arter som jeg knapt rakk å se før de svinset bort. Veps var det selvfølgelig også i hopetall. Litt dorske er de nå så sent på sommeren, og de flyttet seg pent unna veien for oss. På en stubbe fant jeg også en annen interessant liten krabat, en tege som syntes kameraet var underlig og skummelt.

Biologisk mangfold
Av andre dyr vi har sett i hogstfeltet tidligere, men som ikke var der i dag er elg og rådyr. Reven lusker også her, sikkert fordi det er endel mus. Vi har dessuten sett det gå gaupespor i snøen her. Men den passerte bare.

Dette er det vi har sett. I tillegg finnes det nok utallige arter som vi ikke ser. Grevlingen tusler nok her. Lurven og jeg så spor etter dem noen få meter inne i skogen på nedkanten. Hakkespetten sjekker kanskje tørrtrærne. Og noen har jo bodd i treet vi fant hull i, selv om vi ikke kan være sikre på om det var før eller etter at det ble hogsfelt her. Dessuten er det sikkert mange forskjellige fugler, insektsarter og en god del plantearter vi ikke fikk med oss til tross for at vi tok oss god tid. All bringebæra hypnotiserte oss en stund (rødme).

Hogstfelt i store flater kan redusere biologisk mangfold. Men hogstfelt er bra for noen arter, selv om det er dårlig nytt for andre. Er hogstfeltene så små, og slik hogd som her, så gir det kanskje mer rom enn det gjør skade?

Og ved må vi ha, og byggemateriale. Så da er det om å gjøre å få det beste ut av det. Og mangfold, det er jo også mangfold av naturtyper. Så lenge den ene naturtypen eller arten ikke går på bekostning av andre. Så jeg må innrømme at jeg trives med dette hogstfeltet, innimellom kulturlandskap, elv og granskog.

Lurven og jeg fikk hvertfall mye ut av det i dag. Og dette var bare halve turen. Så gikk vi inn i granskogen, og på beite og i kanter... :-)

(PS - alle bilder ble tatt av meg på turen i dag (copyright))

Skumt det blev att ladda upp en bild nu då... få se hur det ser ut när jag är klar.

Jag hänger mycket på ett akvarieforum med väldigt stor spridning på åldrar. På sensommaren strax före skolorna börjar uppträder någonting som kallas troll. Någon som reggar sig på sidan och skriver en jäkla massa strunt, elakheter, svordomar mm. Dom brukar inte bli långvariga utan raderas rätt fort när folk som råkat ut för oförskämdheterna har anmält inläggen. Det här sommartrollet hann med 27 korkade inlägg under en period idag innan han blev utslängd. Vilka störda människor det finns.

Nyss gjorde jag en beställning på 11 st 20x30 cm bilder hos Crimson. Dom ville ha 12 kr/st och det är ju inget att bråka om. Bara man ser till att kryssa av alla autokorrigeringar mm blir det riktigt bra tycker jag. Jag har beställt genom en tjänst de har som heter Prefix några gånger tidigare. Men när jag kom på att enda skillnaden var ett högre pris och förmånen att kunna beställa exakta mått så beställer jag vanligt nu, till färdiga storlekar. Jag ska i alla fall bara rama dom med passepartouter så det spelar ingen roll om dom är några mm "fel". Det är bara jag som ska titta på dom ändå, och en granne som vaktade min brevlåda då jag var på Island.

Nej nu är det bara 5,5 timmar kvar till jag ska kliva upp, åker in med 04-bussen till jobbet :(