Skyy - Call Me

Lite klassisk 80-talsfunk i form av en låt som jag hade på en av mina favoritkassetter snurrandes i min freestyle på väg till sommarjobbet på Lysingsbadet i Västervik. Har även minnen från när vi hyrde båt nån vecka och tuffade runt i Tjust, Gryt och St. Annas skärgårdar.

Fast idag är det inget båtväder precis, här på småländska höglandet regnar det småspik och det av den värsta sorten, den som kommer från alla håll. Så där hjälper inga paraplyer för man får regnet på sig ändå.

Lurar annars på att snickra ihop en liten remix på en favvislåt med Grant Nelson. Han har nämligen gjort en cover på Daytons "The Sound Of Music" från 1983, och hans tolkning tillhör kategorin covers som låter bättre än originalet. Allra bäst är de underbara körtjejerna som han fått tag på, de har såna änglalika röster så jag kan inte annat än smälta när jag hör dem. Men innan jag ger mig på några remixningsaktiviteter ska jag ta och sova lite middag, känner att det börjar bli dags för det nu.

Tjillevippen

notbugs

Jackie Moore - This Time Baby

En gammal discodänga som än idag håller hög klass. Som med de flesta bra gamla discolåtar så är det en sån låt som ligger i farozonen för att bli recyclad, och det är precis vad som hänt när Freemasons fick sätta tänderna i den.

Freemasons ft. Amanda Wilson - Love On My Mind

Nu kan jag lugnt säga att den recyclade låten inte håller riktigt samma klass som originalet. Det beror nog mest på att den aldrig lyfter riktigt. Man har gjort om en versrad från originalet till refräng men då tappar man den uppgången som finns i originalets refräng. Så det känns som om låten aldrig kommer igång ordentligt utan att det hela tiden saknas något vilket ju är en helt korrekt bedömning eftersom lyftet i originalets refräng är borta.

Tjillevippen

notbugs

The Departed (2006)

http://www.imdb.com/title/tt0407887/

Regi: Martin Scorsese

Manus: William Monahan

Med: Leonardo DiCaprio, Matt Damon, Jack Nicholson, Mark Wahlberg, Martin Sheen, Ray Winstone, Vera Farmiga, Anthony Anderson og Alec Baldwin.

Spilletid: 151 min

Dette er da den andre og øverste filmen av Martin Scorsese. Som sagt i forrige innlegg er han en av favorittregissørene mine. Generelt sett er Goodfellas og Taxi Driver regnet som de to beste filmene hans (henholdsvis 15. og 38. plass på top 250), og selv om begge disse er solide 9/10-filmer etter min mening, er det altså The Departed og Raging Bull som er mine favoritter.

The Departed har litt av et stjernelag på skuespillersiden, med litt eldre storheter som Nicholson (One Flew Over the Cuckoo's Nest, The Shining), Sheen (Apocalypse Now) og Baldwin (Glengarry Glen Ross), i tillegg til de yngre som DiCaprio (Blood Diamond, The Aviator), Damon (Good Will Hunting, The Bourne Identity) og Wahlberg (Boogie Nights).

The Departed handler om to unge menn i Boston's politiopplæring. Billy Costigan (DiCaprio) kommer fra dårlige kår, og blir valgt ut til å gå inn undercover. Politiet vil få has på Frank Costello (Nicholson), lederen av den irske mafiaen. Det de ikke vet, er at Colin Sullivan (Damon) også nettopp har blitt politimann, og hans lojalitet ligger hos Costello. Når så Sullivan blir satt opp til å lede gruppen som skal fange ham selv, og Costello ber han om å finne ut hvem muldvarpen i gjengen hans er, er det duket for forvirring og dobbeltspill med livet som innsats.

Først bør det vel nevnes at filmen er en remake av en trilogi fra Hong Kong, med navnet Infernal Affairs (den første). Den har en skare av fans som er rasende over den nye, dårlige versjonen. Jeg har sett begge to, og Infernal Affairs er en god film, men rett og slett ikke i nærheten av så bra som The Departed. Sånn ser i alle fall jeg det.

Scorsese er jo en mester innen sjangeren, og dette er toppen av kransekaka. En fantastisk historie, som aldri slutter å være spennende gjennom 2,5 time, som i tillegg har en slutt som slår pusten ut av deg. Det er vel kanskje slutten som har fått en del kritikk blant de som ikke liker filmen, men for meg fungerte det så det suste, og jeg syntes det var veldig passende i forhold til resten av filmen.

Skuespillet er det absolutt ingenting å si på. Absolutt en av Wahlbergs beste roller, og Nicholson passer utrolig godt som mafiasjef. Men de aller beste prestasjonen syns jeg DiCaprio gjør. Han tar virkelig steget inn som en kvalitetsskuespiller med denne filmen her.

Masse stilige kameraføringer, og ikke bare tradisjonelt. Er blandt annet noen kjappe kjøringer under dialogscener, som egentlig ikke er vanlig, men det brukes bra her. Apropos dialog, så er jo manuset glimrende. Føles veldig naturlig, men er samtidig "krydret" med allslags utrolig morsomme replikker, ofte levert av Wahlbergs karakter.

The Departed var den beste filmen jeg så på kino i 2006, og jeg så den i tillegg to ganger. Jeg er rimelig sikker på at dette kommer til å forbli en klassiker langt fram i tid. Den vant fire Oscar; Beste film, Beste regi, Beste klipp og Beste manus basert på annet materiale. Fire av de aller beste prisene å få, med andre ord. I tillegg ble Wahlberg nominert til Beste mannlige birolle, men vant ikke. På IMDb har den en rating på 8.5/10 med 187 156 stemme, og den er dermed på 45. plass på top 250.

Se trailer:

Få sett denne filmen, den er steinbra. Nei, bedre enn stein. Har du sett den? Legg igjen din egen lille tanke om den i en kommentar!

Loveland - Dont Make Me Wait (Full On Vocal Mix)

Befinner mig allmänt i väntan på olika saker. Började skriva en lång harang om min nacke å bröstrygg och tillgänglighet inom vården men insåg sen att det skulle bli en väldigt lång utläggning i ämnet så jag lade ner den grejen.

Ska istället drömma mig bort lite idag. Tänkte parkera mig i soffan och vila rygg å nacke å glutta i lite resekataloger som jag tog hem i samband med att jag skulle åka till Gran Canaria. Jag kommer förmodligen sluta som charterjunkie, något som är lite av en paradox för jag har alltid sneglat lite snett på själva chartergrejen och tyckt att det inte är något "riktigt" sätt att resa på. Men nu när kroppen inte funkar som den ska och man har begränsat med ork så är det rätt skönt att kunna resa och veta att från det att man kliver på flyget tills man landar på hemmaplan igen så har man inga större bekymmer utan det mesta är serverat.

En annan detalj som jag gillar med charter är att man får tillfälle att studera människor. Jag är otroligt fascinerad av att studera olika typer av människor och lixom sortera in dem i olika kategorier. Ett intresse jag delar med min äldsta syster som jag kan prata väldigt länge med om just detta ämne. En sorts amatörantropologi kan man kalla det hela för.

Känner nu att jag suttit för länge och skrivit för nu börjar det sticka i armarna (sockerdricka) å det är ett tecken på att det är dags att lägga av. Får se om jag återkommer senare idag, känner ju att jag har lite att ta igen på bloggen eftersom den blev lite eftersatt då jag var på Spenshult.

Tjillevippen

notbugs

Et sted i Frankrig sidder fire midaldrende levemænd og indtager østers og Champagne, mens erotiske lysbilleder sørger for underholdningen, og snakken går om kvinder, sex, vin og fine etiketter. 

Denne fredelige scene i Marco Ferreris sorthumoristiske La Grande bouffe bliver indledningen til et aldrig overgået orgie i mad, sex, mad, vin, mere mad, mere sex og slutteligt smertefuld død. En bizar begivenhed, smukt sat i scene med militærisk præcision af fire livstrætte, sympatiske, men selvoptagede fyre, for hvem den berømte midtvejskrise er en skæbne værre end døden.

De fire gamle venner, der har prøvet det meste i tilværelsen og nu er lidt lidt trætte af det hele, har besluttet sig for at begå kollektivt selvmord ved at æde og drikke sig ihjel med stil. Til dette formål har de opmagasineret store lagre af fine råvarer, årgangsvine og likører mm. Det uhyrlige eksperiment bliver henlagt til et gammelt hus i Paris, hvor man nok kan få lov til at være i fred, mens det hårde arbejde står på.

Tre prostituerede og en kvindelig skolelærer bliver også involverede i projektet, der, som filmen skrider frem, antager stadigt mere groteske former med seksuelle udskejelser og senere psykisk og fysisk kollaps, smukt flankeret af enorme, gavmildt likørstænkede pandekagestabler, gigantiske, uopspiselige pølse og kyllinge-gryderetter, hele grise med opfindsomt fyld, uhørt fede fjerkræpateer af overstørrelse, uimodståelige og af en kvindelig underkrop kærligt æltede tærter, tillokkende megakalkuner med og uden fyld og andet tilbehør, oceaner af nænsomt dekoreret kvalitetspasta, flere kvadratmeter pizza af typen provencal, en skov af lækre, fuldfede marvben, der nok ville få alarmklokkerne til at ringe hos hjertelægen, og bjerge af fine, velsmagende østers samt tårnhøje portioner charmerende kartoffelmos “medicale” (den ene af vores overspisere er på dette tidspunkt blevet mavesyg). Alt sammen smukke kulinariske frembringelser, skabt til den alvorlige lejlighed af mesterkokken Ugo, den ene af vores dedikerede selvmordere, hvis evner i et køkken er uden sidestykke i gastronomiens historie. 

Nogle vil nok finde denne film ulækker, og filmanmelderen Leonard Maltin kalder den spøgefuldt “overbaked.” The New York Times kommer måske nærmere, når den udnævner La Grande bouffe til en “vulgar vaudeville on an epic scale.” Selv finder jeg filmen overordentligt underholdende, visuelt rig og meget provokerende trods dens alder. Og så må man ikke glemme, at den kan præsentere os for fire af fransk og italiensk films største skuespillere, Ugo Tognazzi, Marcello Mastroianni, Michel Piccoli og Philippe Noiret, der er en stærkt medvirkende årsag til filmens høje placering på min fransk-italienske favoritliste.

Den italienske instruktør Marco Ferreri kører i alle tilfælde kompromisløst historien helt til ende, og vi bliver ikke sparet for ulækre detaljer i forbindelse med vores fire venners uafvendelige død. ]]> http://notbugs.wordpress.com/2008/10/09/ljuva-90-tal/ Thu, 09 Oct 2008 06:56:48 +0000 notbugs http://notbugs.da.wordpress.com/2008/10/09/ljuva-90-tal/

Jim Jamison - I'm Always Here (Baywatch Intro)

Satt å kände för att vara lite nostalgisk idag. Å då kom jag på att det finns ju sjöar med nostalgiämnen från 90-talet att ösa ur. Blev sjuk under andra halvan av 90-talet å ett av nöjena jag hade en period då jag mådde som sämst var att kolla på Baywatch när det gick på eftermiddagarna. Det var lite välbehövlig verklighetsflykt när man hade som mest ont och kände sig lite fångad i sitt hem.

Lite allmänna fakta om serien är att den sändes i hela 148 länder och gick i 11 säsonger. Vad gäller introt så är den här låten inte det introt som användes i början då serien sändes. Då använde man en låt av Peter Cetera som heter "Save Me", men den är aningen anonym så jag förstår att man bytte till den här som hädanefter kom att bli synonym med tv-serien.

Tjillevippen

notbugs

Nick Straker Band - A Walk In The Park

Inte direkt nån låt som ligger i topp hos mig men jag var tvungen att plocka fram en låt som passar till temat på detta inlägget. De som följer den här bloggen har säkert noterat att jag varit iväg i Spenshult på reumatikersjukhuset där för lite service av min trötta kropp. Passade då på att fotografera å filma lite och nu har jag lirkat ihop första filmen till min YouTube-kanal. Så den kommer här och är helt enkelt en film tagen under en promenad i parken på sjukhusområdet.

Soundtrack: Gillies - Told

Låten till filmen är en sån som kan användas utan royalty och som YouTube tillhandahåller. De har en hel drös med blandade spår som man kan använda till sina egna filmer.

Om promenaden kan berättas att det är en runda som jag gick varje dag och där varje varv på slingan är 700 meter och större delen är asfalterad. Filmen visar en liten bit av slingan och tyvärr är den lite hoppig pga att den är tagen med en vanlig digitalkamera som saknar antiskakfuntion när man filmar. På kvällarna var vi ett gäng som gick den s.k fiskpromenaden, dvs vi gick ner till dammen och matade fiskarna som finns där. De är för övrigt bland Sveriges mest välgödda fiskar eftersom så många besökare och patienter matar dem varje dag. I den dammen på filmen får man inte fiska men det finns en liten damm längre ner där man kan fiska och då betalar man per kg för fångad fisk. Det var många bud på vad det är för slags fisk i dammarna men de flesta jag talade med höll på att det var regnbåge. Själv är jag dåligt bevandrad i fiskarnas värld så jag har inget eget bud att komma med i frågan. Dessutom känner jag att jag håller på att få gröt i skallen så då kommer det inte mycket vettigt ur den här gubben.

Tjillevippen

notbugs

Change - Hold Tight

En av de bästa låtarna som finns på min karta. Ligger på topp 10 över mina favoritlåtar genom tiderna. Min musiksmak baseras ju normalt i första hand på musiken och i andra hand texten, men i det här fallet så får jag nog säga att musik och text går perfekt hand i hand, kanske en bidragande orsak till att den hamnar så högt på min lista över favvislåtar. En annan bidragande orsak är alla minnen jag har till den här låten. Albumet Miracles, där den här låten kom ifrån, åkte ju fortare än kvickt ner på en kassett och snurrade sen i allehanda bandare om och om igen under några magiska år i början på 80-talet. Tröttnade aldrig på att höra de låtarna och än idag så tycker jag att musiken är lika fantastiskt bra som när jag hörde den första gången.

Tjillevippen

notbugs

Michael & Janet Jackson - Scream (Classic Club Mix)

Här är en låt som inte var nåt vidare i originalversionen men när David Morales fick sätta saxen i den så förvandlades den från en ful ankunge till en vacker svan. Går förresten inte att missa att det är David Morales som varit framme och remixat, hans karakteristiska pianomatta finns där lixom alla småljud som han brukade krydda sina kreationer med i mitten på 90-talet då han gjorde sina bästa remixar.

Ja, annars så lunkar vardagen på igen fast idag bråkar nacken mer än vanligt. Får bara se till att jag inte stelnar till utan försöker röra på mig och helt enkelt skita i att det gör asont emellanåt. Hoppas verkligen jag får komma till smärtmottagningen snart å få nån slags hjälp med stöket i nacken å axlarna.

Saknar min tvillingsjäl och tänker på henne väldigt mycket. Så lika men samtidigt så olika. One in a million som det brukar sägas. Kan ju meddela att det krävs något utöver det vanliga för att väcka mitt intresse. Hoppas vi kan ses snart igen, var, när och hur får framtiden utvisa helt enkelt.

Tjillevippen

notbugs

[caption id="attachment_274" align="aligncenter" width="300" caption="Gefüllte Paprikaschote"][/caption]

Um das immer größer werdende Heimweh nach der ungarischen Heimat zu verringern (dieses Jahr leider leider noch nicht dort gewesen), wird hier zurzeit sowohl sehr viel ungarische Musik/Radio gehört als auch ungarisch gekocht. Alles was ich von meinen großartigen Tanten, Cousinen bzw. Frauen von Cousins kenne wird recherchiert und ausprobiert.

So auch die gefüllten Paprikaschoten, die ich eigentlich nur mit Spitzpaprika kenne und gefüllt mit Hackfleisch, in das halbgar gekochter Reis mit geknetet wird. Das Ganze wird in einer Tomatensauce geschmort. Im Rezept aus dem weltweiten Netz (finde die Seite nicht mehr) ist es nur eine mit Tomaten angehauchte Sauce, ich verwende deutlich mehr passierte Tomaten, auch das Selleriegrün lasse ich weg. Aber auch meine Tanten machen sie so, zumindest schmeckt es bei Ihnen gleich :)

Diese gefüllten Paprikaschoten sind eigentlich ein Sommergericht, auch wenn man sie schmort, denn frische Spitzpaprika bekommt man halt nur im Sommer. Ungarn (und auch ich) sind relativ schmerzfrei was Essen im Hochsommer angeht, bei 35°C im Schatten kommt sonntags unter Garantie eine dampfende Fleischbrühe (hús leves gesprochen huhsch läväsch) auf den Tisch.

Diese gefüllten Schoten sind wirklich lecker. Eine saftige Fleischfüllung in pikanten, frisch schmeckenden Paprikaschoten und das ganze in einer leckeren, einfachen Tomatensauce gekocht. Göttlich! Wenn man zu viel Hack hat, was hier eigentlich immer der Fall ist, kann man auch einfach Klopse/Hackbällchen daraus formen und in der Sauce mit garen. Sollten eigentlich nicht auseinander fallen. Dieses Essen lässt das Heimweh gleich ein wenig kleiner werden. Dazu gab es Salzkartoffeln und von Mitbewohnerin M.s Mutter eingelegte Gürkchens, aber auch Nudeln passen. Auch Mitbewohnerin M. hat es sehr gut geschmeckt. Hat locker bei 2 Personen für 2 Mahlzeiten gereicht, sprich 4 Personen werden an einem Mittag gut davon satt. Ich muss ja gestehen, dass ich früher nur scharf auf die Hackfüllung bzw. Klopse war, aber mittlerweile liebe ich auch die Paprikaschote selbst.

Klasszikus töltött paprika - Gefüllte Paprikaschoten ungarische Art (für 4 Portionen)

400 g Schweinehack (hier: 500 g gemischtes Hack)
100 g vorgekochter Reis (hier: 125 g Langkornreis 8 Minuten gekocht)
1 Ei
2 kleinere Zwiebeln
2 Knoblauchzehen (hier: wurden vergessen, aber nicht vermisst)
1 TL Paprikapulver (edelsüß)
1 Tomate
100 g Tomatenpüree (hier: 500 g passierte Tomaten)
Salz, Pfeffer, Zucker
100 g saure Sahne (1/2 Becher)
50 g Mehl
Öl

(1) Zuerst die Tomatensauce zubereiten. Dazu die eine Zwiebel fein und die Tomate würfeln. In einem Topf einen Schuss Öl erhitzen, die Zwiebel bei mittlerer Hitze glasig dünsten. Dann die Tomate zugeben, kurz mitdünsten. Das Tomatenpüree hineingeben und mit Salz, Pfeffer und einer Prise Zucker pikant würzen. Mit einer Tasse Wasser (150-250 ml) aufgießen. Sollte nicht mehr zu flüssig, aber auch nicht zu dickflüssig sein. Mit geschlossenem Deckel bei mittlerer Hitze köcheln lassen.
(2) Jetzt die Paprikaschoten vorbereiten. Dazu den Deckel abschneiden und die Samenstränge entfernen. Für die Hackfüllung die andere Zwiebel fein würfeln. Mit dem Hack, dem Ei, dem Reis, zwei gehackten Knoblauchzehen, Salz, Pfeffer, Paprikapulver vermischen. Gut durchkneten. In die ausgehöhlten Paprikaschoten stopfen. Das restliche Hack zu Bällchen formen.
(3) Alles in die köchelnde Tomatensauce geben und 25-30 Minuten bei geschlossenem schmoren lassen.
(4) Die saure Sahne mit dem Mehl gut verrühren, dass keine Klümpchen mehr zu sehen sind. Nach der Garzeit die Schoten aus der Sauce nehmen und das saure-Sahne-Mehl-Gemisch einrühren. Kurz aufkochen lassen bis die Sauce ein wenig eindickt. Die Schoten zurück in die Sauce und gleich servieren.

Dazu: Salzkartoffeln, eingelegte Gurken oder Gurkensalat oder Weißkohlsalat

Geschmack: +++
Zeit: ++
Zutaten: +
Schwierigkeitsgrad: ++

]]> http://alindholm.wordpress.com/?p=1319 Mon, 06 Oct 2008 11:02:41 +0000 Andre Lindholm http://alindholm.da.wordpress.com/2008/10/06/evangelion-20-dyker-upp-sommaren-09/ Den officiella hemsidan för Neon Genesis Evangelion har gått ut med att det är klart med en engelsk titel och datum för när Evangelion 2.0 skall dyka upp på biografer i Japan. Filmen kommer dyka upp tidigt sommaren 09 och kommer att ha namnet "Evangelion: 2.0 You Can (Not) Advance". Det var sagt att filmen skulle komma nu till vintern men har blivit framskjuten till tidigast sommaren 09.

Man har sagt att den kommande filmen kommer att visa en ny och chockerande story och den mycket populära karaktären Asuka plus mycket, mycket mer.

Jag har inte sett Evangelion 1.0 men är helt säker på att jag kommer göra det då jag kommer över den och då det finns tid att sätta sig ner och se igenom den. Jag har självklart sett originalserien för väldigt längesedan och gillade den skarpt, så det här är ett måste. Jag hoppas att jag blir lika tagen som jag vet att jag blev för åtskilliga år sedan då jag såg serien för första gången.

PS. Jag är väldigt dålig och sjuk idag, så jag vet inte hur mycket jag kommer orka sitta vid dummburken, jag hoppas ha krafter för några inlägg iaf ;-)

Källa: ANN

Andra åsikter om Anime, Evangelion, Klassiker, Japan, Serie, Neon Genesis Evangelion

Cher - Take Me Home

Ja, jag har precis checkat ut från rummet här på Spenshult och väntar nu på att klockan ska bli 12 för då avgår bilen som ska ta mig till Oskarsströms station där jag kliver på tåget mot Nässjö där jag sen byter till tåg mot Eksjö. Mentalt är jag redan hemma, längtar efter att få gå å skrota i mitt eget hem å göra allt sånt som man brukar pyssla med hemma. Ser till och med fram emot att få gå och handla på dagarna, nåt som annars kan upplevas som lite jobbigt om man har en dålig dag och är trött/har värk i kroppen. Då känns det inte alltid så kul att släpa sig till Konsum, Ica eller Hemköp för att klara av det nödvändigaste.

Sen längtar jag efter alla intressanta RSS-flöden som jag prenumererar på. Lär ha en uppsjö med ryska nyheter som ligger å väntar på mig t.ex. Men det kan ju samtidigt kanske fungera som en avskräckare för mig att börja prenumerera på fler såna grejer. Har ju lurat lite på att ta hem nyheter från Kina oxå för att få ännu lite mer bredd på perspektivet. Nyhetsflödet vi får här i Sverige är ju annars ganska enahanda och likriktat. Väldigt mycket är syndikerade nyheter från USA vilket innebär att det oftast finns en proamerikansk vinkel i dem.

Till och med brittiska BBC tycker jag har börjat tappa stinget, men bästa medicinen på likriktade nyheter är att försöka bredda antalet källor där man tar in sina nyheter. Sen kan man bilda sig en egen bild. Viktigt är dock att alltid vara kritisk mot det man läser och inte ta någonting för sanningar för tyvärr existerar det ju inga objektiva nyheter om man ska se det krasst. En nyhet färgas alltid av den som förmedlar den om än så lite. Därför gäller det att vara lite alert när man inhämtar nyheter från många olika källor för man måste då tänka efter vad respektive avsändare har för agenda som kan färga innehållet i nyheterna.

Bidde mycket nyheter nu, men världspolitik och historia är ju ett av mina stora intressen vid sidan av musik så det är otroligt roligt att följa vad som händer i världen. Extra roligt är när man hittar samband mellan saker som t.ex media aldrig tar upp. Får nästan starta en blogg enbart med såna analyser, fast jag tror inte min kropp skulle tycka om att jag satt och bloggade så mycket. Det räcker med den här bloggen mer orkas det inte med.

Väldigt vilket seriöst inlägg det här blev, hade ju mest tänkt skriva om det jag ser fram emot mest när jag kommer hem och iofs så brinner jag ju för ovan nämnda ämne, men det finns ju så mycket annat i mitt liv som jag skulle kunna skriva lika mycket om. T.ex ska det bli kul att gå på söndagsfilm igen, vi är ett gäng gubar som brukar träffas varje söndag och kolla på film, en tradition som är över 20 år gammal vid närmare eftertanke. Hoppas även att det ska bli lite musikspelskvällar nu när den mörka årstiden är här.

Sen ska det bli kul att gå ut på eftermiddagsfika med min goda vän som oxå inte är helt kry i kroppen. Hon och jag är egentligen helt olika men vi trivs väldigt bra ihop och jag kom precis på att vi nu har känt varandra i 10 år så det måste vi ju fira på nåt vis. Ska oxå bli kul och gå ner å tjöta med "Newman", det är min granne som bor längst ner som jag kallar så. Vi brukar alltid prata teknikprylar å annat blandat kul. Ser även fram emot att träffa min andra granne som bor precis under mig. Ska hitta på nån liten present till henne för hon är så rar och har handlat åt mig nu när jag kommer hem. Det är oxå kul att tjöta med henne för hon har skön humor och vi tänker väldigt lika när det gäller hur vi vill ha det i huset där vi bor.

Nu känner jag att jag suttit lite mycket så jag får ta och sluta här men när jag är på hemmaplan igen blir det mer bloggande igen, lite mer som vanligt med andra ord.

Tjillevippen

notbugs

Einer fürs Wochenende, bin ja schliesslich in Frankfurt geboren. Und manchmal muss halt die heimliche Hymne her:

Xavier - Work That Sucker To Death

Ännu en låt som tillhör kategorin modersmjölkslåtar, dvs såna låtar som man växte upp med och som alltid kommer att finnas där. Som alla låtar från den glada ungdomen så bär även den med sig en hel del minnen, fast idag har jag inte tid att sitta å plita på nåt sånt. Är inne på sista svängen här på Spenshult och blir utskriven på måndag. Börjar faktiskt få lite hemlängtan nu, saknar min egen dator, saknar att tjöta med grannarna och allt annat som hör till livet hemma på min gata i lilla Eksjö. Bäst av allt med vistelsen här har varit att träffa min tvillingsjäl och sen har det varit underbart skönt att få tillbaka motivationen för att träna. Sen har man ju träffat en massa annat trevligt folk, extra kul var det att träffa min kompis från förra året som har varit här samtidigt i år oxå.

Nu måste jag kila vidare till nästa aktivitet, har lite Qi Gong nu efter lunch och sen är det lite mer styrka/stabilitetsträning som gäller.

Tjillevippen

notbugs

Dieses von Leroy Anderson stammende Werk eignet sich übrigens für unsereins ideal als Klingelton.

Glauben Sie nicht? Dann lesen Sie das hier.

P.S.:Die Anschrift von "Friedrich Schiller" erhielt die GEZ nach eigenen Angaben von einem Adressenanbieter für die Zielgruppe "Haushalte". 

Bezahlt aus GEZ-Gebühren.

Pleasure - Spread That Feeling (All Around)

Har varit lite dålig på att uppdatera bloggen senaste dagarna. Men det hänger ihop med att jag är på sjukhus å ska försöka få lite ordning på kroppen inför vintern. Så det är lite bökigt att skriva blogg då. Finns en patientdator på 100-talet patienter så det är emellanåt lite slagsmål om den. Dessutom är den så slö så det är inget kul att leta låtar på YouTube för man vet inte om burken ska hänga sig. Som lök på laxen finns det inga vettiga högtalare till utan man får lyssna genom den inbyggda högtalaren i datorn. Så det är lätt att få spunk om man vill sitta å blogga här helt enkelt.

Så jag ser fram emot när jag är hemma igen å kan pula med min egen dator. Då är det mycket lättare att få inspiration när man kan lyssna igenom hela musiksamlingen i jakt på guldkorn att ha med på bloggen. Saknar väldigt mycket att bara ha det lugnt själv å lyssna på mina favvislåtar å filosofera.

Sen saknar jag min tvillingsjäl oxå och vi får se om hon kanske dyker upp här under veckan. Annars blir det nog så att jag hälsar på henne när jag blir utskriven härifrån i nästa vecka. Kan ju lugnt erkänna att jag har nog aldrig använt min mobiltelefon så mycket som sen jag träffade henne. Så det skulle vara så himla skönt att träffa henne på riktigt igen för jag känner att det är så mycket jag vill prata med henne om.

Tjillevippen

notbugs

• LA CRAVATE: 2.0 stereo. Bildformat: 1.33:1
• FAND Y LIS: monoljud. Bildformat: 1.66:1
• EL TOPO: 5.1 dolby surround och 2.0 stereo. Bildformat: 1.33:1
• THE HOLY MOUNTAIN: 5.1 dolby surround och 2.0 stereo. Bildformat: 2.35:1

Ljudet på filmerna är av det bättre slaget rakt genom. Det är inte svårt att höra dialogen eller att höra nyanserna i musiken. Sen att flera av karaktärerna uppenbarligen pratar utan att öppna munnen i filmerna, är ett medvetet drag av Jodorowsky och inget slarv i dubbningsprocessen alls. EL TOPO kan man dessutom välja om man vill se på originalspråket spanska, eller dubbad till engelska. Toppen! Att sedan de två bästa filmerna i boxen EL TOPO och THE HOLY MOUNTAIN presenteras i bra 5.1 ljud är ju inget som precis drar ner betyget på filmerna. Då Jodorowsky arbetar mycket med ett visuellt språk, snarare än ett verbalt är filmerna sprängfyllda med musik, mestadels komponerad av honom själv. Allt från galen jazz till strupsång. Något för alla smaker det vill säga!

Bilden på filmerna är nyrestaurerad till high definition under Jodorowskys vakande öga. På de korta exempel man får se på före/efter, visar på vilket bra jobb de gjort med restaureringen med att få tillbaka färger och nyanser. Speciellt THE HOLY MOUNTAIN, som enligt mig är Jodorowskys mest visuella film lyfter upp till nya nivåer och man kan frossa i bildkompositioner och härliga, mustiga färger.

 

EXTRAMATERIAL
Jodorowsky-boxen bjuder på en hel del smaskigt extramaterial och ingen bör bli besviken. Dokumentären LA CONSTELLATION JODOROWSKY från 1994 är inte alls dum. LA CONSTELLATION JODOROWSKY enda fadäs är att regissören Louis Mouchet inte riktigt har haft fokus på vad dokumentären ska handla om. Förutom personliga intervjuer med Jodorowsky själv, är musikern Peter Gabriel, mimlegendaren Marcel Marceau (som Jodorowsky hade ett nära samarbete med på 1960-talet) och den fantastiska Sci-Fi tecknaren Jean ”Moebius” Giraud, med och ger sina personliga intryck av Alejandro. Tyvärr utmynnar filmen i en 20 minuters session av ”familjepsykoterapi” och även om det är intressant att se Jodorowsky in action, så att säga, som föreläsare, hade jag föredragit att filmen fortsatte med intervjusituationer.

Soundtrackskivorna till THE HOLY MOUNTAIN och EL TOPO är örongodis för den som har ett öppet sinne och gillar att vandra mellan strupsång, suggestiv musik och kitsch i en salig blandning. Fotogallerier finns representerade på några av skivorna och även utdrag ut manusen. FANDO Y LIS, THE HOLY MOUNTAIN och EL TOPO-har original-trailers med på skivorna.

På ovanstående filmer finns det även kommentatorspår med mannen själv. Han pratar oförtrutet på under filmerna och har många intressanta tankegångar, anekdoter och förklaringar till vad som sker i filmerna. Då Jodorowskys engelska inte är helt fri från spansk brytning (om jag ska vara snäll) så är det bra att ett par av kommentatorspåren är på spanska.

EL TOPO-dvdn bjuder på en relativt ny 7 minuters intervju med Jodorowsky om EL TOPO, dess inflytande på fenomenet ”Midnight Movies” och man får en lite personlig förklaring på ”kriget” mellan Allen Klein och Jodorowsky.På THE HOLY MOUNTAIN ligger det med några borttagna scener med kommentatorspår och även en audiovisuell förklaring av Tarotkortleken av Jodorowsky.

 

SAMMANFATTNING
Jag ska erkänna på en gång. Att påstå att jag förstår allt av det som försiggår i Jodorowskys filmer skulle vara en lögn. För att få ordning på alla referenser till litteratur, konst, politik, mysticism, religion, drömmar, personliga inlägg och film, skulle den enda personen att göra en rättvis recension av en sådan här underbar dvd-box vara Alejandro Jodorowsky själv. Nu har dock ynnesten att få göra detta fallit på mig. Efter ungefär 460 minuter i Jodorowskys sällskap är jag glad för det. Inte bara det utan även, förvirrad, konfunderad, förbluffad, förförd, äcklad, förtjust och sist men inte minst tacksam för att filmkonsten har fått blivit utmanad av denna egensinniga och excentriska herre.

Denna box innehåller de fyra första filmerna av Jodorowsky. Filmer som han gjorde på sitt sätt, utan att ta hänsyn till någon eventuell publik. Det är underbart kompromisslöst emellanåt och även om FANDO Y LIS är märklig, så finns det en rå nerv och spark i baken på etablissemanget i den som gör att man fortsätter att titta på den ena obegripliga scenen efter den andra. För ovanlighetens skull blir man som åskådare utmanad när man ser filmerna; att försöka begripa innehållet och att själv tolka budskapen. När inbjöd Hollywood till det sist (David Finchers underbara och brutala Fight Club undantagen)?

Om man kan finna något övergripande tema till filmerna i boxen, så är det resan till kunskap och förståelse, från den stackars poeten som byter ut huvudet vidare till Fando och Lis strapatser mot staden Tar, till El Tops förvandling från macho till munk, till tjuven som finner upphöjelse på det heliga berget. Den inre resan, människans förmåga (eller oförmåga), viljan att begripa mer om världen, och förstå mer om människans inre. Ibland är det inte målet som är ”målet”, utan vägen dit och resan som genererar den kunskap människan behöver. Jodorowsky visar med tydlighet i sina filmer att det finns flera sätt att göra det på. Allt från ren förnedring, genom våld mot andra eller genom att lära sig österländsk mysticism. För att kunna se solen måste man ibland krypa genom skit och elände…

Filmerna är fyllda till bredden med symbolik som lätt skulle kunna vara material till flera uppsatser på akademisk nivå, men det som jag uppskattar med dessa filmer är att man även helt och hållet kan strunta i det och bara se på deras mise en scene och fantastiska klädkreationer. Det är det som skiljer Jodorowsky från många andra surrealister och ”seriösa” filmskapare i mitt tycke. Han inser att alla människor har olika nivåer på kunskap och insikter och även om filmerna har många bottnar och budskap, finns det en absurd humor och svärta i dem alla som skapar en inbjudande miljö även för de åskådare som inte är intresserade av att analysera och navelskåda film. Det är på ett sätt bara att hänga med i resan och hålla ögonen öppna så att säga.

Att se filmerna i den ordning som de är skapade gör att man kan läsa in i vilket skede i livet Jodorowsky varit, från den barnsligt oskyldiga teatraliska LA CRAVATE, till den totalt kompromisslösa tonårsrebelliska FANDO Y LIS (som inte skulle vara begriplig ens om du har stora doser LSD i kroppen), till den genremedvetna ungdomliga splatterwestern EL TOPO och som avslutas med jakten på total kunskap i den mer vuxna och egensinniga THE HOLY MOUNTAIN.

THE HOLY MOUNTAIN, som jag sett ett flertal gånger tidigare, innehåller ett fantastiskt vackert foto och en underbar scenografi och är helt klart min favoritfilm i boxen. En film som jag verkligen skulle vilja ha möjligheten att beskåda på en stor biograf någon gång. Givetvis skulle jag inte ha något emot att beskåda EL TOPO på vita duken heller (och gärna i småländska High Chaparall för den smutsiga westernkänslan!). Om Jodorowskys filmer skulle jag kunna skriva flera sidor till om och gå in i enskilda skeenden i filmerna, men det är till syvende och sist upp till dig, som ansvarstagande filmälskare, att se till att du får tag i boxen och utmana dig själv med film som kommer att uppröra och förtjusa på samma gång. Att inse att film kan vara något som väcker känslor och som inte behöver vara stöpt i Hollywoods idiotförklarande formulär 1A. Med handen på hjärtat, är det inte underbart med film som inte utgår från att du inte fattar någonting? Risken med dessa filmer är dock att man kan känna sig som en idiot för att man inte hänger med i all symbolik och alla referenser. Jag kan dock lova att det gör faktiskt inte någon annan heller för den delen, och fördelen med denna typ av film är att den lämnar delar av upplevelsen till dig att tolka och förstå på ditt eget sätt! Så för att göra saken enkel, gå in på subdvds eminenta webbshop och beställ den redan idag!

 

 

3 saker jag lärt mig efter att ha sett THE FILMS OF ALEJANDRO JODOROWSKY:

• Likt Aristoteles cirklar inser jag att ju mer jag lär mig om saker, desto mer saker blir jag medveten om att jag inte har kunskapen om! Därför även smärtsam medveten om att ju mer man lär sig, desto större blir medvetenheten att kan man inte veta allt.
• Övergrepp mot folkgrupper KAN visualiseras med grönsaker och frukt!
• Bara för att någon talar behöver inte munnen röra sig!

 

3 saker att se fram emot i filmen

• Filosofi!
• Scenografi!
• Mysticism!

 

"Filmer från en alternativ verklighet!"

 

Ett STORT tack till SubDVD för recensionmaterialet!

 

 

LA CRAVATE
GORE......: 0 / 5
HUMOR.....: 3 / 5
SEX.......: 0 / 5
SPÄNNING..: 1 / 5
VÅLD........: 0 / 5
STORY.....: 3 / 5

 

 

FANDO Y LIS
GORE......: 1 / 5
HUMOR.....: 3 / 5
SEX.......: 2 / 5
SPÄNNING..: 2 / 5
VÅLD........: 2 / 5
STORY.....: 2 / 5

 

 

EL TOPO
GORE......: 3 / 5
HUMOR.....: 3 / 5
SEX.......: 1 / 5
SPÄNNING..: 2 / 5
VÅLD........: 4 / 5
STORY.....: 3 / 5

 

 

THE HOLY MOUNTAIN
GORE......: 3 / 5
HUMOR.....: 4 / 5
SEX.......: 2 / 5
SPÄNNING..: 3 / 5
VÅLD........: 4 / 5
STORY.....: 5 / 5

 

 

SCREENSHOTS
























]]> http://paprikameetskardamom.wordpress.com/?p=230 Sun, 28 Sep 2008 11:03:14 +0000 Anikó http://paprikameetskardamom.da.wordpress.com/2008/09/28/apfelkuchen-nach-grosmutters-art/ [/caption]

Letzte Woche hab ich mich nach längerer Zeit mal wieder mit Freundin C. getroffen. Wir hatten irgendwann mal angefangen uns nachmittags zu treffen, zu so einer Art "Ältere-Damen-Kaffeeklatsch" *g* Sie bringt Tee mit und ich kümmere mich (meistens) um den Kuchen. Letzte Woche wollten wir dann beide den Herbstanfang ein bisschen begehen und uns war nach Apfelkuchen. Da ich jetzt schon länger nicht mehr in der Ostseeheimat war, wollte ich wenigstens einen Kuchen backen, wie ich ihn von zu Hause kenne. Ich konnte mich noch dunkel dran erinnern, dass die Äpfel nur halbiert waren und irgendwie Marmelade drüber gestrichen wird. Schnell bei Frau Mama angerufen und das Rezept erbeten.

Eigentlich total simpel. Schnellen Rührteig machen, halbierte Äpfel drauf, backen, Marmelade drauf, fertig! Toll! War wirklich richtig lecker,  die Äpfel hatte noch Biss in der Mitte, aber an der Oberfläche schön weich. Großartig! Sogar Mitbewohnerin M. und Freundin M. haben noch Stücke gegessen, obwohl sie nicht so die Apfelkuchenfans sind. Innerhalb von vier Stunden war eine komplette Springform weggeputzt :)

Apfelkuchen nach Großmutters Art

[caption id="attachment_248" align="alignright" width="300" caption="Angeschnittener Apfelkuchen"][/caption]

Für den Teig:
125 g Margarine (hier: Butter)
125 g Zucker
2 Eier
abgeriebenen Zitronenschale
75 g Stärkemehl
150 g Mehl
1 TL Backpulver

Für den Belag:
500 g Äpfel (hier: 6,5 Äpfel)
gemahlener Zimt
4 EL Aprikosenmarmelade

(1) Die Butter mit dem Zucker schauig rühren. Dann die Eier und die Zitronenschale mit der Butter-Zucker-Mischung verschlagen. Das Stärkemehl mit dem Mehl und dem Backpulver mischen, zu den übrigen Zutaten sieben und unterrühren.
(2) Den Ofen auf 200 Grad vorheizen. Den Teig in eine nur am Boden gefettete Springform füllen, glattstreichen. Die Äpfel schälen, halbieren, Kerngehäuse entfernen und außen einritzen. Mit etwas Abstand zueinander auf den Teig geben. Mit dem gemahlenen Zimt bestäuben.
(3) In der vorgeheizten Backröhren ca. 50 Minuten backen.
(4) Die Marmelade durch ein feines Sieb in einen Topf streichen. Bei mittlerer Hitze erwärmen. Auf den noch warmen Kuchen streichen. Abkühlen lassen!

Fertig!

Geschmack: ++++
Schwierigkeitsgrad: +
Zeit:++
Zutaten: +

Anmerkung: Aufgrund der Rosinenabneigung von Freundin C. hab ich diese weggelassen, aber man kann nach der Hälfte der Backzeit gern noch ein paar über den Kuchen streuen.

[caption id="attachment_249" align="aligncenter" width="300" caption="Vier Stunden später"][/caption] ]]> http://leselust.wordpress.com/?p=233 Sat, 27 Sep 2008 17:59:17 +0000 Michele Rassinger http://leselust.da.wordpress.com/2008/09/27/rezension-1984/ gelesen von Michele Rassinger
[caption id="attachment_234" align="alignleft" width="223" caption="1984 (George Orwell)"][/caption]

Worum geht's?

George Orwell beschreibt in seinem 1949 veröffentlichten Zukunftsroman einen totalitären Staat im Jahre 1984, in dem die Menschen keinerlei Rechte haben und in ständiger Angst leben. Sie werden 24 Stunden am Tag überwacht und geformt. "Big brother is watching you" ist nicht nur ein Grundsatz, der den Menschen tagein-, tagaus eingehämmert wird, sondern auch eine offene Drohung.
Inmitten dieser düster gezeichneten Welt lebt Winston Smith. Er arbeitet im Wahrheitsministerium und fälscht Zeitungsberichte, um Fehlentscheidungen oder -handlungen der Partei auszuradieren. Smith rebelliert innerlich gegen die vollständige Kontrolle dieses Systems, beginnt eine verbotene Beziehung und versucht mit einer Untergrundbewegung, der Brüderschaft, in Verbindung zu treten. Dabei trifft er auf einen vermeintlichen Anhänger, der sich letztlich als Spitzel der Partei herausstellt und Smith verrät. Mit grausamsten Methoden wird Smith nun "umstrukturiert", so dass er letztlich nur noch eine leere Hülle darstellt, die widerstandslos den Dogmen des big brothers folgt.

Und, wie war's?

George Orwell war sich vor fast 60 Jahren des zukünftigen Wahrheitsgehaltes seines fiktiven Romans sicher nicht bewusst. Doch diese vermeintlich utopische Welt bietet von Jahr zu Jahr immer mehr Parallelen zu der Wirklichkeit. Diese Tatsache macht 1984 zu einem zeitlosen, kritischen Roman, der erschütternd und faszinierend zugleich ist und man stellt sich zwangsläufig die Frage, wie gläsern wir heutzutage schon sind.

Man sollte Orwells Meisterwerk - wie ich - nicht erst als Pflichtlektüre im Englisch-LK kennen lernen, sondern es sich ganz oben auf seiner Bücher-Wunschliste vermerken.


1984, George Orwell
Ullstein Tb, 384 Seiten, 8,95 €, ISBN 3548234100

]]> http://notbugs.wordpress.com/?p=636 Thu, 25 Sep 2008 06:36:34 +0000 notbugs http://notbugs.da.wordpress.com/2008/09/25/efterlysning/

Okänd artist - Okänd låt

Har de senaste 15 åren försökt luska reda på vad det här är för nån låt, men icke att nån har kunnat tala om det för mig. Så kom jag nyligen på att jag kunde rippa den från kassetten där jag en gång fick den inspelad och sen göra en liten YouTubesnutt av det hela. Sen är det bara att vänta och hoppas att nån som känner igen den ramlar över den och kan tala om vad det är. För att öka chanserna så "promotar" jag min lilla videosnutt överallt där jag kommer åt och då självklart även på min blogg.

Är fortfarande lite sorgsen över att min tvillingsjäl har åkt hem men jag blev barnsligt glad nu på morgonen när jag såg att hon skickat hela två stycken mail till mig. Så nu är dagen räddad å jag är lite piggare, så nu ska jag upp och byta om för jag ska ha lite bassängträning om en stund.

Tjillevippen

notbugs

]]> http://innominemeo.wordpress.com/?p=119 Wed, 24 Sep 2008 07:59:38 +0000 David Högberg http://innominemeo.da.wordpress.com/2008/09/24/artes-a-contrario/ Jag är rent allmänt inte så förtjust i dokusåpor, ofta är de rätt smaklösa och ger sällan något av varaktigt värde som underhållningsform betraktat. Jag ser dock i en notis i SvD det inte helt oväntade resultatet av en brittisk dokusåpa där kändisar ska dirigera Beethoven: en ökad försäljning av kompositörens verk, i det här fallet hans femte symfoni.

SVT borde kanske ta inspiration av detta. Efter att de började dokusåpaexplosionen genom Expedition Robinsson så kunde det ju vara passande att de tog lite ansvar och använde formatet för att bidra även till den folkbildning och det lyftande av den smala kulturen som mer naturligt känns som ett område för public service.

BBC verkar ju slå ett slag för att börja smyga in lite smalare kultur i dokusåpornas värld, så varför inte SVT? Jag föreslår därför en serie dokusåpor i SVT framöver med teman som: "okända människor läser klassiker", "kändisar ser på opera" eller varför inte "studenter lär sig döda språk".

OK, jag är inte helt seriös, men nog känns klassiker, opera och döda språk som mer naturliga områden för public service-kanaler att verka på än dokusåpor? Jag har faktiskt svårt att komma på så väldigt många programkategorier som avger en svagare aura av public service än just dokusåpor.

]]> http://nomasliteraturblog.wordpress.com/?p=242 Wed, 24 Sep 2008 01:56:36 +0000 nomadenseele http://nomasliteraturblog.wordpress.com/2008/09/24/barry-lyndon/

Kurzbeschreibung
Liebesabenteuer, Gl�ckspiele, wagemutige Duelle, glanzvolle Maskenb„lle, Zechgelage und Hetzjagden machen das Leben von Barry Lyndon aus. Die wechselvolle Lebensgeschichte eines Abenteurers und Hochstaplers aus dem 18. Jahrhundert.

Auszug
Mein Stammbaum und meine Familie - ich erliege zärtlicher Leidenschaft Seit Adams Tagen hat es kaum ein Übel in dieser Welt gegeben, hinter dem nicht eine Frau gesteckt hätte. Was nun meine Familie betrifft, so haben Frauen in den Geschicken meines edlen Geschlechts (das sich fast auf Adams Zeiten zurückführen läßt - so alt, so vornehm und so erlaucht sind die Barrys, wie jedermann weiß) eine gewichtige Rolle gespielt.

Ich darf wohl annehmen, daß es in ganz Europa keinen Gentleman gibt, der nicht schon vom Hause Barry von Barryogue im Königreich Irland gehört hat, denn ein berühmterer Name findet sich nicht im Gwillim oder d'Hozier; und daher habe ich als Mann von Welt die Anmaßung und den Anspruch so vieler Abkömmlinge, die behaupten, sie seien vornehmer Herkunft, verachten gelernt. Denn ich weiß, daß ihr Stammbaum nicht älter ist als der des Lakaien, der mir die Stiefel putzt; so kann ich nur herzhaft lachen über die Prahlereien vieler meiner Landsleute, die beteuern, von den Königen von Irland abzustammen, und die von ihrem Acker, der kaum genügend Futter für ein Schwein abwirft, reden, als ... .


Amazon

William Makepeace Thackeray (* 18. Juli 1811 in Kalkutta; † 24. Dezember 1863 in London) war ein englischer Schriftsteller und gilt neben Charles Dickens und George Eliot als bedeutendster englischsprachiger Romancier des Viktorianischen Zeitalters.

Der Roman erzählt den Aufstieg und Fall eines Hochstaplers. Bis Seite 150 war dies sehr anstrengend zu lesen, da mir die ständigen Prahlerein sehr auf den Nerv gingen, danach hatte ich mich wohl dran gewöhnt. Trotzdem ist mir bis jetzt kein Protagonist begegnet, den ich so abstoßend und fremd fand. Man liest seine Gedanken - die ducrh Fußnoten des Autors als Ironie entlarved werden - und möchte sich immer mehr und mehr von ihm distanzieren. Selbst als er nach seinem Stiefsohn ein Messer schmeisst, entschuldigt er dies damit, er wäre betrunken gewesen.
Als er diesen Stiefsohn vor den Augen der Gesellschaft mißhandelt, beginnt sein Fall, alle Bemühungen wie letztendlich um einen Adelstitel, waren umsonst.

Der Leser wird durch den Stil des Romas jederzeit angehalten, die Wertvorstellungen der viktorianischen Gesellschaft für sich selber zu durchleuchten. Faziniert folgt man Barry Lyndon, wie er sehr seltsame Vorstellungen davon entwickelt, was ein Gentleman ist. Sämtliche Werte, die er selber hochhält, besitzt er selber nicht; er entwickelt sich zu einem Hochstapler, der es nur zu etwas bringt, weil er durch Intrigen die Hand einer reichen Witwe erhält. Um dieses Ziel zu erreichen, ersinnt er die skrupellostesten Manöver und merkt selber nicht, dass es unvereinbar mit einem Gentleman ist, wenn man nur den niedrigsten Beweggründen folgt.

Wer wissen möchte, wohin monströse Selbstgefälligkeit führt und wie sie auf andere wirkt - der sollte Barry Lyndon lesen. Andere natürlich auch.

Zu Ausgabe:

Das Buch verfügt über sehr schöne (Orginal-?) Zeichnungen. Jeder Kapitelanfang hat seine eigene Zeichnung, oft finden sich noch größere im Text.
Ein großes Manko ist die Schriftgröße. Ich hatte zwar keine Probleme, kann mir aber gut vorstellen, dass einige welche haben werden. Die Fußnoten des Autors haben Milimetergröße.

# Broschiert: 454 Seiten
# Verlag: Aufbau Taschenbuch Verlag (1996)
# ISBN-10: 374661161X
# ISBN-13: 978-3746611617

Die Verfilmung von Stanley Kubrick soll ebenfalls herausragend sein. In den Kommentaren liest man des öfteren, die Bilder sähen aus, wie in einem Gemälde. Auch hier soll der Protagonist den Zuschauer recht fremd bleiben. ASIN: B0019GZ9G4



]]>