Här kommer "Hairdryer Drama" Direkt från youtube.

Och.. "Calle + Snow"

Håll till godo.. det kommer nog att dimpa ned lite bilder också så småningom. :)

Et 16 årlige avisbud bliver meningsløst slået ihjel,
to danske soldater kommer hjem i kister fra Afghanistan
drengen og soldaternes pårørendes bryder sammen

En samtale med lægen
en alvorlig diagnose er stillet
En telefonopringning fortæller vi har mistet.
Parforholdet kan briste og venskaber knuses

Vi mister den eller dem som omkring os, vores helbred
alt bliver revet i stykker i et,
Sorgen rammer os, som sømmene der
bankes ind i Jesus hænder
ved korsfæstelsen..

Vi har alle oplevet vores langfredag,
vores lidelsen historie,
og der bliver mere at tilføje.
Vi kan ikke gå gennem livet uden tårne og smerte,
men når det hele er sort er der lys
også når vi ikke selv kan se det…

*trumpetstötar från musikkompaniet*

" - Härmed varde förkunnat (konstpaus och en blick över folkhavet) att svetsarbetet på Betty, det blå eländet, idag är AVSLUTAT."

*fler trumpetstötar, och stort jubel från populasen*

Ja, och så är det faktiskt. Faktiskt. Vi är framme (eller tillbaks) vid den punkt vi var på i oktober, när vi "bara skulle fixa lite rost". Ni vet vad Hr Händig sa då - det fixar vi på en helg etc etc. Bla bla bla yada yada.
Nu vet vi hur lång en helg kan vara. Fem månader, ungefär. Snacka om omväg.

Okej och i alla fall: när den händige så med en djup suck hade lagt ifrån sej svetshandtaget och brandvakten (Fjupp) blivit permitterad och avvikit så uppstod ett stort lugn. Och det är väl märkligt att det kan bli så rofyllt i själen trots att rummet genljuder av nån sorts rapmusik, utförd av några jättearga ungdomar som verkar kräkas på det mesta. Herr Händig begrundar fenomenet "arg ungdom 2008" - hans egen är ju rätt avlägsen, och tedde sej inte riktigt likadan. Möjligen fick man på hans tid i lönndom rita arga slagord och obsceniteter på fritidsgårdens toaväggar, men RADIOTID var det aldrig tal om.

Han skakar av sej de sista rostflagorna, samlar ihop verktygen och stänger så till sist (med en lättnadens suck) av svetsen.  

Han höjer blicken, ser ut över lokalen, får syn på henne - brandvakten, lackerarbiträdet, underredsmassebetvingerskan. Ögonen registrerar, men hjärnan vägrar förstå. Vafalls - vad i hela friden är det hon GÖR? Har hon fullkomligt slagit runt, mänskan, och fått tuppjuck?

Nä. Hon har bara fått en släng av luftgitarr. Hon kompar nån  vettvilling på raddion som sjunger (?) "alla vill leva, men ingen vill dö" eller nåt sånt (självklarheter, men visst..). Ja, så här firar man tydligen sina segrar i landet hon kommer ifrån. Hr Händig skakar leende på huvudet. Jaja. Different folks, different strokes. Bara att gilla läget.

Just ja. Vad hon "spelar" på? Den detaljen överlåter vi till ER att gissa på.

Härmed utlyses alltså en tävling: Försten som via sin kommentar avslöjar vad Frk Fjupps "instrument" är vinner ett fint och väldigt udda pris - en bit rostig äkta Bettyplåt, signerad av Frk Fjupp och med ackompanjerande äkthetsintyg (COA) underskrivet av oss. Så sätt igång - gissa och skriv!

Nu är det emellertid dags att säga gonatt. Gonatt!

Jag tycker det är viktigt att poängtera vad påsken egentligen handlar om när det är så mycket traditioner kring firandet. Du äter påskmat, dricker påskmust, målar och äter ägg - men varför? Faktum är att påsken är vad hela kristendomen bygger på.

Idag är det långfredagen. Den dag då Jesus korsfästes. Varför var han tvungen att dö? Han gjorde väl bara bra saker? Inte enligt fariséerna. Hm, det är nog bäst jag tar det från början...

När Jesus föddes i stallet hade Josef och Maria (hans föräldrar) fått besök av ängeln Gabriel som sade att detta skulle vara Guds son. Han kom till med syftet att rädda världen - ett rätt maffigt uppdrag!

Vad människorna på gamla testamentets tid gjorde för att få sina synder förlåtna, var att offra ett lamm. En syndfri varelse var alltså tvungen att dö i ens ställe.

Varför då? Jo, för att syndens lön är döden - och inte bara den fysiska döden, utan även den själsliga. Är du däremot fri från synd dör du samma fysiska död, men istället lever din själ vidare i evighet i himmelen tillsammans med Gud. Ett djur kan ju inte synda, eftersom det bara följer sina naturliga instinkter.

Så varför fortsätter vi inte offra lamm? Det höll nämligen inte. Även om man gjorde det gick man ändå och syndade igen. Det var helt enkelt ohållbart att behöva offra så ofta man då skulle behöva göra - ingen klarade av det.

Det är här Jesus kommer in.

Guds plan var att offra sin egen son att dö så att alla människor i hela världen kunde få syndernas förlåtelse. Jesus brukar kallas Guds Lamm just av den här anledningen. Jesus gick omkring här på jorden och berättade att han var den enda vägen till Gud, för att han var Guds son.

Att han påstod att han var Guds son - Messias - gladde inte alla. Han umgicks ju med horor och andra "smutsiga" människor!
De som attackerade honom mest var fariséerna. Dessa var fundamentalistiska judar som ville att alla skulle följa Mose lagar till punkt och pricka. Därför blev fariséerna så förbannade på honom. Ett exempel:

"Judarna sade då till Jesus: "Du är inte femtio år, och ändå har du sett Abraham." Han svarade: "Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till."
Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann och lämnade templet." - Joh 8:57-59

Detta ledde slutligen till att han blev tillfångatagen. Han ställdes inför rätta inför ståthållare Pilatus. Han såg dock inte att Jesus hade gjort något fel, men folket ville så gärna ha död på Jesus efter att översteprästerna och fariséerna övertalat dem. Så han gav de ett val - frige den dömde Barabbas eller Jesus.

"Ståthållaren sade nu till dem: "Vilken av de båda vill ni att jag skall frige?" De svarade: "Barabbas." Pilatus frågade: "Vad skall jag då göra med den Jesus som kallas Messias?" Alla svarade: "Han skall korsfästas!" Han frågade: "Vad har han gjort för ont?" Men de ropade ännu högre: "Han skall korsfästas!"" - Matt 27:21-23

 Folket var så uppviglade att Pilatus inte kunde annat än att göra deras vilja. Jesus torterades och hånades av soldaterna innan de började gå upp mot Golgata, där han skulle korsfästas med två rövare. Jesus fick själv bära sitt kors. Väl uppspikad hängde han där i sex timmar innan han dog.

Men just innan dödsögonblicket ropade han: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" Hur syndfri och god Jesus än var, så tvivlade också han. Det visar att Jesus är lika mänsklig som vi.

När Jesus gav upp andan brast förhänget i templet. Förhänget var ett tjockt tygstycke som avskilde det allra heligaste, det innersta rummet i Jerusalems tempel. Där inne stod förbundsarken och endast översteprästen fick gå in där.
Att förhänget delades i två delar symboliserade att alla nu kan komma till Gud.

Detta är vad vi firar på långfredagen. Jesus offrar sig själv för att vi alla ska få chans till förlåtelse för våra synder - för Kärlekens skull. Är inte det stort? Jag menar, vem skulle gå med på att torteras och korsfästas för någons skull?

I morgon berättar jag om påskafton. Häng med! :)

R.I.P dude

Detta blir således mitt första inlägg på nästan en månad. Jag har funnit att bloggen är en alldeles utmärkt källa till motivation, framför allt om jag får kommentarer, en guldklimp för mitt eget kämpande i vardagslivet. Om ni har något att komma med lämna då gärna en kommentar och jag lovar i gengäld att fortsätta arbeta på bloggen

Gällande min snygga "nya blogg", strunta i den ett tag, jag orkar inte implementera ett kommentarsystem, så det viktigaste saknas.

Qui passus es pro nobis, miserere nobis. Amen.

Ända sedan jag var barn så har jag fått höra hur tråkigt generationerna före mig hade på Långfredagen. Ingenting var öppet. Ingen biograf. Ingen teater. Ingenting. Radion spelade enbart klassiska verk och skratt skulle de allra helst hållas inne med. Långfredagen var verkligen lång förr. Idag är det annorlunda - förra året var min sambo till exempel på arbetet och två av mina kollegor står just i detta nu i bokhandeln. Det är numera bestämt bland handlarna att det ska säljas varor även på långfredagen.

Själv hade jag turen att få ledig tid denna fredag i kyrkoårets stilla vecka. Jag läser på - lär mig att denna dag högtidlighölls första gången i Jerusalem på 300-talet. Jag lär mig mer om Jesu lidande, hur minneshögtiden under medeltiden dramatiserades och att så kallade passioner komponerades. Det fascinerar, väcker bilder.

I stereon snurrar Passio av den estniske kompositören Arvo Pärt (f. 1935). Orden skapar en suggestiv stämning - målar vidare - tonsatt bibeltext väcker fler bilder. Knyter an det emotionella.

*

För en socialist är religion alltid ett brännande ämne, alltid ställt på sin spets och ifrågasatt utifrån marxistisk religionskritik. Men är en gudstro oförenlig med ett socialistiskt ställningstagande, och är något annat än ateism tillåtet för en socialist?

Under min tid vid Teologiska institutionen vid Uppsala universitet så var ett återkommande tillstånd hos mig grubbleriet. Mer där än någonsin tidigare sökte jag svar på frågor som berörde min egen existens, världen och rättvisa. Det ska erkännas att jag under en period faktiskt var på god väg att slå mig in på själasörjarens bana, men detta rann ut i sanden då jag tyckte att min egen övertygelse inte skulle ha räckt till för att motivera ett sådant yrkesval. Men om det nu blivit så, att jag studerat till präst, hade då min politiska övertygelse blivit svagare? Faktum är att jag inte tror det. Under det där året så mötte jag åtskilliga studenter, prästkandidater, föreläsare, präster och professorer som alla hade en mer eller mindre uttalad religiös tro - i en mängd trosriktningar och religioner. Men aldrig lät de den ta överhanden framför de sociala och samhälleliga problem som människan både i nord och syd står inför. Ett starkt socialt engagemang är i mina ögon en av de viktigaste fundamenten i ett politiskt eller religiöst ställningstagande.

*

Se i mig, Gud. Var i mig, Gud. Se i mig, var i mig.

*

Som socialist, och då i mitt fall av instinkt, så ser jag en mängd likheter mellan ett politiskt engagemang och en medmänsklig gudstro. Ett kärleksbudskap som det som i bibeln tillskrivs Jesus, är inte alls långt borta från en instinktiv socialistisk övertygelse. Kärleken till medmänniskan är och förblir ett av de viktigaste incitamenten till min vänsterposition, och denna position är kärlek.

Jag har länge slitits mellan hopp och förtvivlan då ämnet tro kommit upp på dagordningen. Eftersom jag då är någon form av socialist, om än oftare instinktivt än genom studier, så är också tro ett brännande ämne för mig. Men trots att jag i mångt och mycket skyr organiserad religion som pesten, så finns den personliga tron där. Det är inte postmodern new age, ej heller är den straffande eller auktoritär. Den är en ekumenisk humanistisk tro som överskrider samtliga gränsdragningar mellan bokens religioner.

*

Min personliga gudstro är underkastelsen, precis som de flesta av mina politiska åsikter är underkastelsen ideologi. Underkastelse är intet annat än att ge sig hän i kärleken till något större, något ogripbart och svårförklarligt. Vänster är underkastelse inför kollektivet och underkastelse är kärlek. Att underkasta sig det där oförklarliga som religionen bjuder, det där ogripbara men i många fall närvarande, är inte ett tecken på svaghet utan ett tecken på inre tro. En tro på den gudomliga kärleken - precis som ett kärleksförhållande mellan två människor innebär underkastelse inför varandras egenheter och existenser. Denna kollektivistiska handling är i mångt och mycket en av grundstenarna i mitt personliga identitetsbygge.

En personlig tro på en Gud, är i min åsikt inte oförenligt med en starkt grundmurad vänsterposition. Att lägga sitt liv i händerna på något man tror på handlar inte om att ge upp självbestämmandet - det handlar om att förlika sig med att det finns viktigare och större ting än den egna existensen. Så när jag positionerar mig till vänster och kritiserar högern och borgerligheten så gör jag det icke utifrån avundsjuka eller missunsamhet. Jag gör det för att jag tror på något större. Jag tror på en högre rättvisa. Jag tror på kollektivet och jag tror på skönheten i underkastelsen inför detta av individen.

*

S:t Johannes Kyrka i Norrköping.

För ett år sedan, om vi följer kyrkoåret snarare än årstidernas skiftningar och kalenderns datummärkning, alldeles nyss hemkommen från den närliggande S:t Johannes Kyrka samlade jag intrycken. Denna dag (21/3-2007) då solen stod högt på en klarblå himmel, som inom kristendomen förr var den viktigaste fastedagen och inom romersk-katolsk kyrka ännu är det, gick jag i kyrkan. Första gången på mycket länge får tilläggas.

Jag finner kyrkorummet vara en fristad, en plats där hetsen utanför i all sin världslighet motas bort. Jag hälsades av prästen i anslutning till vapenhuset, tog i hand och sa hej. Får mig ett programblad. Sätter mig på vänster sida ganska långt fram. Ser på koret: ett kors med en törnekrona står lutat mot altaret där ett ensamt ljus brinner. Framför korset ligger fem röda rosor utlagda. Ett för varje sår som tillfogades Jesus. Det doftar av gammal kyrka. Det välvda trätaket överaskar mig - det skär sig mot den näst intill gotiska fasaden. Men doften känner jag igen. Det luktar kyrka.

Paul Claudel

Det är ingen gudstjänst att vänta. Det ska bli recitation av den franske juristen - diplomaten - diktaren - dramatikern - katoliken - Paul Claudels (1868 - 1955) dikter om Jesu lidande. Claudel sägs ha slitits mellan kyrkans lära och drifterna vilket också blev till ett viktigt tema inom hans dramatik. Hans ungdoms agnosticism blev med åren till hängiven katolicism. Dikterna som reciterades i kyrkan denna Långfredag har tonsatts av den franske tonsättaren och organisten Marcel Dupré (1886 - 1971).

Marcel Duprés

Verket som framfördes heter "Korsets väg" och låter oss följa Jesus längs lidandets väg. Paul Claudels dikter tillkom 1911 och innehåller diktarens högst personliga reflektioner kring Jesu lidande. Tillsammans med Duprés musikaliska ledmotiv, där tonerna från orgeln illustrerar motiven i Claudels dikt; korset, lidandet, tröst och försoning. Det är dramatiskt. Vi får följa Jesus från Pilatus längs Via Dolorosa till Golgata. Vi är med när Jesus faller - första, andra och tredje gången - vi möter Maria, Simon från Kyrene, Veronica med svetteduken, folksamlingen som hetsar, soldaterna och de fattiga kvinnorna. Vi får korsets börda över oss. Vi hör hammarslagen. Smakar det utspädda sura vinet. Ättikan. Vi hör Jesus sista suck och känner hur marken skakar då döden träder in.

Allt genom orgelns toner. Genom diktens ord.

Prästen reser sig alldeles innan verket förkunnar Jesu lidandes slut - döden - och går fram till altaret och blåser ut ljuset. En strimma rök letar sig upp. Upp mot glasmosaiken i kyrkfönstren. Maria. Jesus.

Det är mäktigt. Kännbart. Närvaro. Verket lämnar mig med en sorg, men också med hopp om ljus och kärlek. Jag fortsätter böja knä inför hjärtats röst, det är det enda jag kan göra. Hoppet om något rättvisare vill jag aldrig ska lämna mitt bröst.

Cum ergo accepisset Jesus acetum, dixit: "Consummatum est". Et inclinato capite tradidit spiritum. (Vulgate)

______________________________
Andra bloggar om: långfredag, påsk, jesus, marcel duprés, paul claudel, kultur, kristendom, svenska kyrkan, passio, arvo pärt, socialism, tro, ideologi, underkastelse, kärlek

-----------------------------------------

När jag var barn tyckte jag att julafton var den längsta dagen på hela året.
Jag fick gå där och sukta och längta efter att få öppna mina julklappar när tomten äntligen behagade att dyka upp. Jag brukade inte kunna hålla mig från att tjuvöppna varenda julklapp innan jag lärde mig att läsa och minns särskilt en jul då jag trodde att jag skulle få en i mitt tycke förfärligt ful broderad kudde och ett par tråkiga stickade vantar och var därför besviken i förskott hela dagen. Det var nu inte mina, det var min gammelfarmors julklappar. Efter den julen har jag för mig att jag slutade med det där smygöppnandet.

Idag är den dagen då den kristna läran påminner om att Jesus hängde på korset en hel dag innan han dog för att sona mänsklighetens synder. Jag har alltid funderat över om det menas fram till den dagen eller om det även räknas in allt vi har ställt till med efteråt. Men helt klart är att före det vi räknar som år noll så var Gud fördömande och ilsken och efter år noll blev han mer förstående och pedagogisk. I varje fall enligt gamla och nya testamentet.

Jag har självfallet läst hela bibeln och tolkat den utifrån min syn på saken. (Be mig inte att komma ihåg några detaljer nuförtiden bara) Faktum är att jag har diskuterat mina tolkningar av bibeln många gånger, dels med akademiskt skolade personer inom genren, dels med hött och mött som tillhört olika trossamfund och läror eller bara haft åsikter i frågan, därför anser jag att jag har rätt så bra koll på jag står vad gäller min egen tolkning av bibeln och den kristna tron. Jag har nämligen alltid varit mycket intresserad av vart folk får sin inspiration ifrån. Att motivation har med tro att göra är jag övertygad om, men den behöver ju självfallet inte ha en religiös bakgrund.

Jag har ägt två biblar. Först skolbibeln och sen den jag fick av Enok Rönnbäck från Kalix, en underbar liten gubbe och tillika Gideonit samt pappa till en av mina bästa väninnor Ewa-Maria. (Gideoniterna är de där som delar ut biblar till bland annat hotell och fängelser i hela världen)

Enok var synsk också, kunde se viktiga ting här i livet. Det är sant men ni skulle nog inte tro mig om jag berättade så jag låter bli. Både jag och Ewa-Maria skulle komma att bli evangelister berättade pappa Enok för oss. Han menade det inte bokstavligt, utan vad han menade var att vi skulle komma att bli förkunnare av det vi trodde på. Om vad visste han inte. Bara att vi bägge, var för sig, en dag skulle förmedla det glada budskapet, evangelium. Tro det eller ej, men det är ungefär det vi har gjort också. Förmedlat information för att sprida kunskap inom de områden vi trott och tror på.

SMS-bibeln
Otroligt kul idé enligt mig.
Här kan man enkelt beställa eller ge bort en prenumeration i dagens bibelord för 30 kronor per månad.

Hans Lindström om påsken

bibeln.se

------------------------------------------------------------------------------
Läs även vad andra bloggare har för intressant att säga om bibeln, budskap, evangelium, högtid, jesus, korsfästelse, kunskap, långfredag, påsk, synder, gideoniterna

Latjat runt med min PS3 sen jag fick den igår. Har fått streamandet att funka hyfsat från datorn så att jag enkelt kan se på film, tv-serier m.m. på tv:n via PS3:an.

Men det funkar inte perfekt ... får kolla lite mer på det sen. Ska dricka kaffe nu och njuta av min lediga fredag.

NJUTA! JA!

Natten har väl inte tillfört med så himla mycket sömn, dottern och maken hade bestämt att de skulle ligga i dotterns lekrum på bäddsoffan inatt. Först skulle de ligga där och äta popcorn och kolla på film, lite myspys. Själv fick jag nöja mig med att ligga här ute i soffan framför teven och kolla på en film i min ensamhet :-) Men när jag gick och lade mig så kändes det så himla tomt att ligga själv så jag smög mig in till dom och lade mig där också...får väl erkänna att direkt jag lade mig så kände jag vad trångt det var, men nog skulle jag ändå ligga där! :-D

Imorse sa dom att jag hade trängts och tagit deras täcke så maken fick gå och hämta ett täcke till mitt i natten...hihi.

Nu ska jag snart hoppa in i duschen och bege mig till affären, kaffeburken var barskrapad imorse så jag har inte fått mig något kaffe än=Huvudvärk

Såg mannen och Watson ge sig iväg på promenad i ett lättare snöfall där flingorna såg ut som om de kom från marken och svävade upp. Några minuter senare var det totalt snökaos  och jag undrar hur länge de kommer att bli borta hunden och mannen min. Risken finns att de tappar bort sig och inte hittar hem...

Just idag ska man vara glad att man hittar hem, långfredagen har en dyster klang i mitt känsloliv. Det var dagen när radion spelade sorgemusik oavbrutet, TV... glöm det, där visades bara golgata och elände. Hela stan var stängd och man satt där hemma dystert väntande på att eländesdagen skulle ta slut. Jag överdriver inte det var en plåga med långfredagen och i religiösa  familjer var det nog ändå värre.

Igår hade jag en underbar dag, piggheten höll i sig och de svackor som kom överlevde jag utan att tvingas ligga i soffan och sova. Stack iväg till vårt centrum och handlade både nya kläder till mig själv, påskägg till vännens barnbarn och gula rosor blev det, inte knirkande tulpaner som jag hade tänkt. Rosorna var så vackra och perfekta att det fick bli en bunt av dem i stället. Tur som en tok, hann med bussen hem och slapp vänta och gick direkt upp till mina vänner och fikade.

Berättade för barnbarnet att jag hade mött påsktuppen på vägen och att han visste att det fanns en liten flicka i det här huset som hälsade på sin mormor. Påsktuppen bad mig att ge en sak till den lilla flickan... åh, det är så underbart med barn. Se henne titta storögt i min kasse och får syn på påskägget.

Hon hade verkligen många tankar om påsktuppen sen och jag sa att han hade så många påskägg som andra barn skulle få att han var glad över att jag hjälpte honom att dela ut ett till henne. Inget är som att fika med gamla vänner... en så trevlig dag.  Nu har även jag påskriset uppe och påskkärringen hänger i fönstret, så nu är det väl påsk då.