Dig dejlige Danmark….

Forsommeren i Danmark berettiger overskriften. Efter den grå og triste vinter med kulde, snesjap og tykt vintertøj er vi nået til den smukkeste årstid af alle – forsommeren – hvor naturen gør hvad den kan for at få os til juble – med alt det grønne, som vælter op af jorden, træernes lysegrønne blade, blomstrende frugttræer og fuglesang.

Det må der gøres noget ved – siger de regerende politikere – vi kan ikke have al den lyksalighed. Den gør menneskene overmodige og alt for optimistiske.

Og det gør de så.

Hvem regerer

De sørger for, at halvblinde, gigtplagede – ja, endog kræftpatienter – må vente i måneds- eller årevis på hospitalisering. Sundhedsvæsenet mangler nemlig adskillige millioner for at kunne hjælpe dem. Folketinget forærer tusindvis af millioner til indere, negere, asiater og grønlændere. Et påbud fra FN – siger man – som om det var FN, der regerede Danmark.

Vi mangler plejehjem til vore gamle, boliger til nygifte par og kollegieværelser til de studerende – men Folketinget inviterer krigeriske og voldelige mennesker til at komme og slå sig ned i landet – selv om de bekæmper hinanden og deres danske hjælpere så blodet det flyder. En dansk politibetjent, som i selvforsvar skyder en af de gale, slæbes for retten anklaget for drab.

Dygtige og initiativrige mennesker (Wilhelmsen, Bonde Nielsen) trækkes gennem retsmaskineriets søle – medens Folketinget legaliserer Nordeuropas største center for narkotikahandlere, voldsforbrydere og tyveknægte i Københavns centrum – og oven i købet forærer disse gangstere et par millioner.

I fængslerne danner fangerne fagforeninger og går i strejke, når forholdene ikke passer dem – og de vil i særdeleshed ikke finde sig i at fængselsmurerne spærres med pigtråd, så de ikke kan flygte uden at komme slemt til skade.

København ligner en svinesti – beskidt, overmalet og fyldt med menneskelige vrag, som sidder og ligger på alle gader med en bajer i hånden, hvis de da ikke drager hærgende gennem gaderne og smadrer ruder, så de kan stjæle de udstillede varer.

Ligger i ruiner

Folketingets medlemmer – med undtagelse af Fremskridtspartiets – bevilger sig selv et årligt gagepålæg med 70.000 kroner – medens pensionisterne, de mennesker der opbyggede velfærdssamfundet, må leve for mindre end 50.000 kroner om året.

Danmarks militære forsvar ligger i ruiner, materiellet er udslidt, der er ikke penge til ammunition, og officererne flygter ud til det private erhverv, fordi lønningerne er for ringe.

Og Folketinget har ulovliggjort samkvem med Sydafrika, medens det er helt i orden at omgås Sovjetunionen på venskabeligste vis – historiens mest brutale og truende diktatur. Hvis politik for øvrigt koster os adskillige milliarder om året i nødvendige forsvarsudgifter.

En anden ordning

25-30 års misregime har omskabt Danmark fra et velfungerende samfund til en tilstand af ufattelig hæslighed – plaget af narkotikamisbrug og alkoholisme. Et kulturforfald der savner sidestykke i landets historie.

Ja – det er dit ”dejlige Danmark”, og det bliver værre endnu, hvis der ikke kommer en anden ordning.

Måtte det ske snart – helst i eftermiddag!

Claus Frost-Hansen, København

Misär och förtidig död - livet i vinstens tjänst
1845 publicerades Friedrich Engels ”De arbetande klassernas situation i England”, en noggrann beskrivning av den misär och förtidiga död till vilka det kapitalistiska systemet dömde arbetare i England. Boken är högaktuellt idag, med tanke på de hundratals miljoner slavar och semi-slavar som förser i-länderna med allt från mineraler till mat och billiga elektronikprodukter. För att ladda ner Engels bok i PDF-format, klicka här.

Statlig narkotikahandel
Handel med narkotika betraktas som ett brott i de flesta länder, därför att den fördärvar människor och frodar kriminalitet. Men när Storbritannien, Holland och andra kapitalistiska länder höll på att etablera kolonier i Asien, drev de storskaliga narkotikahandel för att finansiera sina verksamheter. Liknande handel drivs idag av CIA, som framgår av The Politics av Heroin - CIA Complicity in the Global Drug Trade, av Alfred McCoy, professor of Southeast Asian History at the University of Wisconsin, Lawrence Hill Books, 1991.

Dödens fält i Guatemala
1999 måste president William Clinton erkänna att personal från CIA och USA:s armé hade dirigerat ett mångårigt folkmord i Guatemala. Minst 200.000 civila dödades, enligt FN:s Human Rights Mission. Läs mer…

Atombomben – Hiroshima och Nagasaki
Då Tyskland kapitulerade i maj1945 visste Truman-regeringen i Washington att Japan var berett att gör detsamma. Men president Truman förlängde avsiktligt kriget i väntan på att atombomben skulle färdigställas. Han ville skicka en varningssignal till Sovjetunionen. Tidigt i augusti släpptes atombomber på Hiroshima och Nagasaki, städer helt utan militär betydelse. Flera hundratusen civila dog, många hundratusentals fick fruktansvärda skador.(Se The Decision to Drop the Atomic Bomb and the Architecture of an American Myth, av Gar Alperovitz, amerikansk historiker.)

Dödens fält i Europa – Första Världskriget
Mot slutet av 1800-talet konkurrerade kapitalistiska länder som Storbritannien, Frankrike och Tyskland om kontroll av marknader och råvaror runt om i världen. Detta ledde till vad som kallas för det första världskriget, 1914-1918. Lenin och den stora irländska socialisten James Connolly varnade om och om igen för att Europas arbetarklass skulle slaktas i ett krig för att tjäna kapitalisternas intresse. Och de blev slaktade i miljontals.

Koreakriget
USA:s bombningen av Nordkorea på 1950-talet var en av de mest brutala angrepp i världshistoria. Flera miljoner civila dödades. Chefen för USA:s flyg Curtis Lemay sa att ”Vi skall omvandla Nordkorea till en parkeringsplats”. (Se North Korea, av historieprofessor Bruce Cumings, The New Press, 2004, och The Hidden History of the Korean War, av I. F. Stone)

Vietnamkriget
USA:s president Dwight D. Eisenhower förklarade 1953 att ”vi” måste lägga beslag på de viktiga mineralresurserna i Vietnam (som då var en fransk koloni) och Indonesien. Efter vietnameserna hade drivit ut de franska trupperna, satt USA igång ett krig som kostade ca 2 miljoner liv. Mätt i ton, var mängden bomber som fälldes på Vietnam större än den totala mängden som släpptes av alla deltagare tillsammans under i andra världskriget.

Slakten i Indonesien
1965 ordnade västmakterna en kupp mot Indonesiens valde president och installerade en marionettregering under Mohammad Suharto för att säkra stora multinationella förtagens tillgång till landets väldiga naturresurser. Ca 1,5 miljoner människor slaktades av den nya regering, som stöddes aktivt av bl a USA, Storbritannien och Australien. Blodbadet fortsatte senare i Ost Timor, också detta med stöd av västmakterna.(Sel Memoirs of an Economic Hitman, av John Perkins, Berrett-Koehler Publishers, 2004)

Blodbadet i Latin Amerika
1946 etablerades USA:s School of the Americas (numera Western Hemisphere Institute for Security Cooperation) i Panama för att undervisa i mord- och tortyrteknik samt taktik för att kväva folkrörelser. Eleverna var polis- och militärbefäl från diktatoriska latinamerikanska regimer som stöddes av USA. Under många decennier dränktes Latinamerika i arbetarnas och böndernas blod med hjälp av lärdomar från SoA.

Blodbadet i Angola
1975 befriades Angola från portugesiskt kolonialstyre. Kampen leddes av MPLA, en marxistisk-leninistisk organisation som fick massivt förtroende i landets första fria val, och även efteråt. Men fram till 2002 drevs ett blodigt inbördeskrig av UNITA, en organisation som var finansierad och beväpnad av USA och apartheidregimen i Sydafrika. UNITA:s ledare Jonas Savimbi fick ett entusiastiskt mottagande hos USA:s kongress.

Irakiska byar utsatta för giftgas
Giftgas användes av båda sidor i det första världskriget. Strax därefter blev gasen förbjuden enligt internationell överenkommelse. Saddam Hussein blev anklagad för att ha använt giftgas mot en kurdisk by i norra Irak under 1980-talet. Men på 1920-talet i Irak, som då var kontrollerat av Storbritannien, använde Royal Air Force giftgasbomber mot Irakiska byar för att slå ner på ”upprorsmakare”. Initiativtagare till detta var Winston Churchill, som inte kunde fatta varför vissa av hans kolleger hade invändningar. (Se Air Power and Colonial Control, av David E. Omissi, Manchester University Press, 1990)

Under urolighederne i februar, hvor utilpassede unge (SIC!) satte ild til skoler, biler og containere over hele landet, beordrede ledende medlemmer af indvandrerbanden Black Cobra uromagerne at standse afbrændingerne af hensyn til bandens narkotikasalg.

Via aflytninger hørte politiet folkene fra Black Cobra - en af landets største og mest frygtede bander - ringe til en stribe unge i Kalundborg, Greve og Hundige.

Beskeden fra Black Cobras ledere lød, at optøjerne skulle standses, fordi de tiltrak så meget politi, at det i flere områder gjorde det vanskeligt for banden at passe deres kriminelle forretninger med blandt andet salg af stoffer.