Andra bloggar om: p-bot, lapplisor, villa, rättsvidrighet, paragrafryttare

Hur som haver, på vägen ut med bilen måste jag göra en besvärlig graders u-sväng på grund av folk som har ställt sig tokigt. En mötande bil stannar snällt och låter mig påbörja svängen, men se när jag ska backa cirka 1 meter för att kunna komma runt helt stressar den "snälla" bilisten in snabbt bakom mig för att hinna ta min nu tomma parkeringsplats. Detta medför att jag blir ståendes i korsningen och därmed hindrar flertalet andra bilister att lämna parkeringen. Mannen i den jobbiga bilen erhåller av mig dagens ris som ett direkt resultat av detta.

Jag tror generellt att om alla bara skulle kunna förmå sig själva att chilla lite mer ibland skulle Sverige (och resten av världen också för den delen) vara ett mycket trevligare samhälle att levi i, speciellt för mig.

Andra bloggar om: Bilar, Parkeringsplatser, Mumsmums, IQ, Vandaler, Bilister

Køb en lille bil

Vi kunne derfor for at spare både miljø og pengepung lige så godt købe en lille bil og vælge bil udlejning de få gange om året, hvor vi skal bruge en stor bil. Det kunne være til jule komsammen eller en bilferie. Hvis man regner på hvad man årligt sparer ved at købe en lille bil sammenlignet med en større dyr bil bliver man forundret. Der er nemlig meget let tale om 10.000 til 20.000 kroner om året, selv for almindelige danskere.

Spar penge og lej en god bil

Nogle økonomer siger det er billigere at tage taxa hele tiden, men den holde ikke vand. Det smarteste er at have en billig lejebil og så leje når behovet er der for eksempel billeje Danmark hvis I er kommet hjem fra ferie. Tænk bare over hvad det koster at parkere i lufthavnen!

Andra bloggar om: Bilar, Trafik, Parkering, Lapplisor, Garage, Stockholm, Kaos, London

Pølser og pils på Flesland har det ikke blitt mye av for mitt vedkommende, men parkering derimot. Jeg er alltid for sent ute når jeg skal fly. Som regel ankommer jeg flyplassen allerede lavt flygende sånn omtrent 17 minutter før takeoff. Det siste i verden jeg tenker på da er hvilken jævla sone jeg parkerer i eller hva det koster. 17 minutter før takeoff overtar instinktene for rasjonaliteten og instinktet sier at du skal parkere nærmest mulig avgangshallen, helst inni den. Slik blir det, og det hender at jeg rekker flyene mine.

De gangene jeg gjør det blir det som regel en trivelig ferd med flyvemaskin, og det er ikke noe å si på humøret før jeg igjen ankommer Flesland en ukes tid eller så senere. En ting er at jeg fremdeles har til gode å faktisk huske hvor jeg har parkert. Jeg er overbevist om at det er noen fandenivoldske bekjente som har kopiert bilnøkkelen min og flytter bilen hver gang jeg har parkert, for å få meg til å innse at jeg er dement. Heldigvis er det ingen andre her i verden som har en 2003 sølvgrå Golf, så det går alltid helt problemfritt å finne den. Spesielt siden jeg selvfølgelig alltid husker registreringsnummeret.

Den gleden som eventuelt måtte forårsakes av at jeg finner bilen etter mindre enn en times leting forsvinner som dugg for solen i det jeg ankommer veibommen for å slippe ut av parkeringshelvete. Jeg stikker kortet inn i maskinen og det dukker et tall opp på skjermen. Et tall jeg inntil da har vært uvitende om. Et tall som er så borte i natten at ord bokstavlig talt blir fattige. I Bibelen står det at den som øker sin kunnskap også øker sin smerte. Jeg kan skrive under på at kunnskapen om hva det faktisk koster å stå en natt eller syv i parkeringshus på Flesland forårsaker atskillig smerte. Så da sitter man der i bilen, mens en forbannet enarmet banditt av en bom har slukt all nåværende og fremtidig livskraft ut av Visakortet. Sjokkert, blakk og handlingslammet mens bilene bak tuter hissigere og hissigere.

Så da er spørsmålet: Hvordan har det blitt slik?

Undertegnede har fått tilgang til et lydbåndopptak fra et strategimøte i Avinor en mørk høstkveld på et ukjent sted på østlandet for noen år siden, og der finnes forklaringen på hvordan det hele gikk til:

SjefsPerson (SP): Tatt de siste kostnadskalkyler i betraktning har vi et underliggende driftsproblem og marginene er under press. Vi må øke inntjeningen, kostnadene må reduseres og vi må temporisere flere større investeringer for vi har ikke dekning for kapitalkostnadene.

SleskKonsulentPerson (SKP): Jeg har et forslag. Vi kan redusere kostnadene til sikkerhetskontrollen. Det at det er lange køer der viser bare at vi tar sikkerhetssjekken alvorlig. Og mottoet vårt er jo sikkerhet først. Så bør vi slutte å drive med alt mulig annet som har med fly å gjøre. Det er bare utgifter. Flyene skal jo alltid ha drivstoff, strøm, catering, bagasjelogistikk og gudene vet hva. Det må ansettes folk, disse må ha lønn, så blir de syke og da har du det gående. Og vi må faktisk kjøpe inn flybensin og alt mulig annet. Det er mye bedre at flyselskapene selv kan ta seg av dette, så kan vi ta oss av det som betyr noe. PØLSER, PILS OG PARKERING.

SP: Fiffig ordspill, det liker jeg. Og ja, det er mye stress med alt dette flyrelaterte vi driver med. Ok. Fortsett.

SKP: Det neste som er viktig er at vi beholder monopolet på PØLSER, PILS og PARKERING, akkurat slik som vi har monopol på å drive pølseboder…..ehh…flyplasser, mener jeg. Hvis folk har ventet lenge nok på flyet sitt så må de jo ha mat. De spiser hva som helst, og vi kan selge dem det, som overprisede elendige pølser. Da kan folk velge å sulte i hel eller kjøpe våre pølser. Når det gjelder pilsen så er det jo velkjent at alle som reiser charter og folk med flyskrekk drikker seg dritings før de går om bord i flyet, så dette kommer til å gå helt av seg selv, bare vi sørger for at pilsen er dyr nok.

SP: Svært fornuftig, svært fornuftig. Pølser, Pils….og…..det var en P til, var det ikke…?

SKP: Jo. Og dette er det mest geniale. Vi kan tjene bøtter og spann med monopolistpenger uten å gjøre noe som helst. Vi eksproprierer alle landbrukseiendommene i nærheten av våre flyplasser, rundt Flesland er det for eksempel flere gårder. Vi begrunner dette med støyvernsone og sikkerhetstiltak. Så asfalterer vi hele greien, maler noen hvite striper og fakturerer 400 kroner dagen for å stå der. Da får vi over 32000 kroner i inntekter pr kvadratmeter pr år. Vi slipper å gjøre noen ting. Vi trenger ingen ansatte, regnværet sørger for renhold, og vi fraskriver oss alt ansvar med at folk parkerer der selv. Dette er forretninger for det neste århundre, og det er SÅ mye mindre stress enn all denne flyvirksomheten. Av og til må noen tømme billettautomatene og slikt, men det kan vi leie inn Europark eller noen til å gjøre. Vi kommer til å bli rike!

SP: Ja, det må jeg si SKP, dette var godt jobbet! Dette gjør vi, og vi begynner med Flesland, siden de knapt har noen kollektivtrafikk til flyplassen så MÅ jo alle kjøre bil. Sett i gang og asfalter.

Det var slik det ble til at Luftfartsverket ble Avinor Pølser, Pils og Parkering AS.
Er det noen som vet om man kan få gullkort hos Europark?

Ps! Innlegget kan inneholde spor av sarkasme og eller ironi, og må leses med varsomhet
Pps! Alle personer i innlegget er oppdiktede, og eventuelle likheter med virkelige personer skyldes tilfeldigheter som er utenfor forfatterens kontroll, og forfatteren fraskriver seg i så måte alt strafferetslig ansvar.

Parkeringsbolagen lever inte på parkering utan på felparkering. De vill ha regler som överträds - de vill kunna lappa. Ofta är det kostnadsfritt för fastighetsbolagen att anlita dem. Men i vilken riktning vill bolagen driva regelverket? För att förenkla eller för att få fast lagom många förmenta parkeringsskurkar? Tro mig, de är onda.

Taggar på bloggar.se:parkering, ekonomiska incentiv, nacka, korruption

Oavsett vad man tycker om köptempel, parkeringshus, privatbilism och avgiftsstyrning måste Moos tro knas. Inte negativt att slanta upp för att parkera? Nä, äsh.

Taggar på bloggar.se:nacka, parkering, marknadspris

Ikväll har jag varit på Grill tillsammans med en gäst från vårt huvudkontor, min chef och en annan kollega. Jag har bara varit där och ätit lunch tidigare, och inte sedan det brann. Vilket ställe; bra service, fantastisk mat och en helt osannolik inredning. Jag citerar från deras hemsida:

När vi öppnade Grill 2003 ville vi skapa en ny mötesplats och en ny typ av restaurang som kombinerade bra mat, möten och en avslappnad stämning. En restaurang där man lika gärna kunde hänga i baren över en drink som att slinka in på en kaffe eller äta en tre- rätters middag.

Grill blev som vi hoppats – varje kväll samlas här alla slags människor för att äta, dricka och umgås. Baren har blivit större och roligare. Här är det sommar året runt - temat är South Beach, Miami och våra bartendrar är proffs på att skaka svalkande cocktails i takt till musiken från vår dj.
Den personliga inredningen har blivit ännu mer lekfull. Nu är matsalen indelad i nio avdelningar, alla med en särskild stil.

Lekfull var ordet. Har man inget annat att prata om kan man hitta hundra inredningsdetaljer att gemensamt häpna över.

När vi kom ut från Grill regnade det, men jag hade klarat mig från parkeringsböter och åkte hemåt vid mycket gott mod. Väl hemma i mina kvarter sjönk humöret sakta men säkert. Efter att åkt runt i nästan 45 minuter, tagit en tur ut på bron över till Solna och insett att det inte ens fanns några olagliga platser kvar började jag verkligen misströsta.

När jag stannat utanför min port i väntan på att Steven skulle komma ner med en jacka till mig ifall jag skulle behöva gå långt i regnet ser jag en större bil försöka ta sig in på en av de tvärplatser som finns på min gata. Jag kommenterar min otur, att ligga en bil försent så att säga, men inser att den andra bilen verkar ha det väldigt trassligt samt att han ger upp. Vi åker upp och ser att det är en mycket trång plats; bilen ovanför står rimligt placerad inom markeringarna men bilen nedanför står väldigt snett.

Steven hoppar ur och jag gör mitt bästa för att komma in och få bilen i en sådan position att jag kan ta mig ur min bil och den som har bilen ovanför fortfarande ska kunna komma in i sin. Jag ber Steven försäkra mig om att det senare faktiskt ska gå, han menar att det ska det. Men så enas vi om att om det nu mot förmodan inte går att öppna grannbilens dörr tillräckligt så är det ju ändå en cab så de kan väl klättra in...

Hur vi hade tänkt oss att de skulle få ner cabben vet jag inte, men jämfört med att hitta parkeringsplats i Vasastan verkar det vara ett lättlöst problem.

Men den totala förnedringen kom dagen efter. Som om jag inte hade ångest innan. Fick ett brev av Stockholm Parkering (som är hyresvärdar) där de berättar att de kommer att höja hyran. En skön höjning från 1000:- i månaden till 1125:-. Med motiveringen ”Justeringen baseras på ökade omkostnader för Stockholm Parkering”. Men vad i helvete får inte vi i och med inbrottet? Har inte vi ökade omkostnader. Det borde ju vara hyressänkning istället! Detta talade jag om för en stackars kvinna på kundservice men jag kunde lika gärna ställa mig och skrika i ett hål.

Kan bli förbannad för mindre.

Jag handlar alltid hungrig. En gång provade jag att handla när jag precis ätit, då gick jag runt i två timmar, fick nästan parkeringsböter och kom ut ur butiken med två burkar tomatkross och en burk vaniljsocker.

Egentligen vet jag inte riktigt vad det är som händer. När jag sätter min fot innanför butiken så bara känner jag av hur alla människor där inne dör lite grann av att vara där. Vi är batterier och nu måste vi för pengarna som vi tjänar i vårt liv som batterier köpa mat så vi kan ladda upp oss själva.
Eftersom jag handlar i en butik ute i förorten så står vi där på rad, allihopa, och jämför priserna på de krossade tomaterna. Att köpa tomater när de kostar 4,76 per burk eller när de kostar 5,96 per burk kan bli det som sen i slutet av månaden avgör om vi har råd med telefonräkningen. De gula lapparna blir ens gud, allt jag vill ha är gula lappar, jämför jämför jämför.

När jag velat runt i 40 minuter så har jag fått ihop det som jag ska stå mig på den här veckan. Det känns som alla butiksbiträden har tittat snett på mig innan jag kommer fram till kassan. Jag har ju vart och vänt i konservavdelningen tio gånger säkert bara för att jag inte kan bestämma mig vad jag ska ha i morgondagens pastasås.

Jag väljer kassa med precision. Inte på vem som sitter i kassan, det har min empiriska undersökning visat att det är mindre betydelsefullt, inte heller på antalet varor som personerna har i kön, utan på antalet personer som står i kön. Tanten före mig blir lurad av kassörskan att köpa söndagens expressenbilaga, idag måndag. Jag tänker att jag ska säga till men struntar i det sen. Vill bara ut härifrån, packa mina varor, skynda mig till bilen, stoppa in en snusportion och bara köra härifrån till tonerna av Sambassadeurs Migration.
Jag lägger upp mina varor på bandet, streckkoden mot mig, två plastkassar - en gång i månaden två pappkassar, ber om en dosa Ettan portion, veckans ranson. Kassörskan tittar lika förvirrat på mig som vanligt - jag måste vara den enda under 50 bast som snusar Ettan. Slutsumman blir 280,21. Jag måste glömt något. Struntar i det, betalar, packar och börjar kila.

På vägen ut till parkeringen ser jag ett plastglas som ligger och skräpar. Jag sparkar det framför mig, leker med det, en mamma med barn tittar snett på mig, jag bryr mig inte. Jag suckar för mig själv när jag sparkar in glaset i nån liten pizzeria och tänker att jag inte får göra sånt där - har man passerat 20-strecket så får man inte, man får inte under några omständigheter leka, låtsas som att vardagen inte finns, låtsas som att allting kommer ordna sig bara man sparkar lite på ett plastglas.

I bilen hemåt så funderar jag på om jag alltid känt så här. Jag inser att det nog är så, till och med på den tiden då jag snattade min mat för jag inte hade pengar nog att betala den. Den största rädslan var inte den för att åka fast eller för att någon vuxen skulle tycka att jag indirekt stal från dem, den största rädslan var att vara inne i butiken överhuvudtaget. Att orientera sig efter sitt begär, att passera frukt och grönt direkt när man kom in, smyga omkring bland de tråkiga konservhyllorna, kila förbi den välskyltade färdigmaten, känna sockersuget bredvid kassalinjens godishyllor. Att känna att även om jag inte betalar så blir jag lika lurad som alla andra här inne. Jag blir tvingad till att vara en konsument som lotsas runt till att äta det som dom vill, de rika svinen som stjäl maten från mig från början, säljer tillbaks den till mig.

Idag revolterade jag. Jag köpte fläskkotletter trots att kasslern var billigare och köttfärsen billigast.
Jag insåg att jag knappt ätit riktigt kött på flera månader och att det var dags. Det kändes som att jag bar en skatt ut ur butiken, den fick inte ens ligga i kassen, jag höll den i handen istället.

När jag kommer hem och har precis lagat mat så ringer den där tjejen, hon som jag nog är lite förtjust i men förnekar för mitt eget bästa. Hon ringer alltid när jag äter. Jag ljuger som vanligt för henne, jag kan inte berätta att jag ätit olika varianter på falukorv i 4 dagar i sträck, inte för att jag inte kan laga mat, det kan jag, utan för att jag inte har haft råd med något annat den senaste tiden.

Så här är livet.

Parantes.
En sosse på mitt jobb beskrev regeringens politik som omvänd robinhoodpolitik. I mina öron klingade det fel. De rika skäl från de fattiga. På ytan låter det rätt, men när man funderar så blir det så konstigt. Måste man inte först ha haft något på riktigt för att kunna bli bestulen på det?
Nedskärningarna i välfärden är nedskärningar på den härskande klassens allmosor till arbetarklassen. Vi måste sluta se på saker som något konstant, inte för att vi ska vänja oss vid att det vi kämpat till oss blir taget i från oss, utan för att vi måste börja se att vi inte får sluta kämpa. Vi vill inte ha 80 procents a-kassa, inte 95 procents a-kassa heller, vi vill ha allt!

Vasastan, Stockholm 9 juni 2008.

Läs även andra bloggares åsikter om Skyltar, Stockholm, Vasastan, boendeparkering, parkering, korv

- Pionertiden er nå over, erklærte generalsekretær i Norstart Knut Wågsås til NRK Østlandssendingen.

Det finnes 20 ladestasjoner for elbil i parkeringshuset. Tilbudet med elbilparkering med lademulighet er gratis.

- I løpet av året skal det etableres ytterligere 80 plasser i byen, blant annet på Youngstorget og ved Frognerparken, melder NRK i dag.

Se hele innslaget på NRK Nett-TV

Hvis folk handler for kr 1000,- pr gang nå, vil de da handle færre ganger om de må betale kr 20 i parkeringsgebyr? Hva vil skje med disse kr 20? Vil butikken opprettholde gammel bruttofortjeneste eller senke prisene? Med andre ord – vil en redusere bilbruken og vil dette komme ikke-bilbrukere til gode økonomisk?

For meg virker det som noen har lite å gjøre. En vil prøve å være miljøvennlig, men skaper bare irritasjon og papir. Skal en redusere bilbruken så må det mer drastiske metoder til verks. Å forby bruk av bil helt eller delvis vil føre til stor motstand. Problemet er kjøringen til og fra – ikke at bilen står i ro. Og som regel er større biler verre enn mindre. Det er vel småkjøringen i byene en vil til livs, dvs. en ønsker seg en degresiv km avgift. Første km koster kr 5 neste kr 4 etc. Tomgang kr 100/time. Problemet er da at alle biler må ha utstyr for å beregne slikt. Skal en da bruke GPS, og ha hele historikken om fart og sted? Førerkortet settes inn i en kortleser, evt. så bruker en fingeravtrykk – så er det fører som får regningen. Bonus er at en kan kutte bemanningen i UP, da fartsbøter skrives ut alltid automatisk og ikke etter tilfeldige målinger. En annen bonus er at en lett kan kalle inn til avhør alle som har kjørt i nærheten av åsted for kriminell handling. Dvs. en får en pålitelig avgiftsgrunnlag for kjørte km (koble til aktuelt forbruk/utslipp), en vil få mye mer fullstendig foreleggsinntekt. Automatisk inndragning av førerkort, når bilen blir parkert – så får du ikke flyttet en bil igjen. Du får spørsmål om hva du gjorde til en hver tid, da du alltid er like i nærheten av en kriminell handling.. Er du riktig heldig så går du i fengsel pga din overvåkede kjøring – og bidrar stort med å minske bilbruken. Dette er nok litt opp og fram, og sikkert ønskelig i noens øyne..

Men min lille mening er: Eneste fornuftige gjennomførbare måten å redusere bilbruken på er å heve drivstoffavgiftene (ytterligere). Så er det opp til politikere å si ja eller nei – og velgere å stemme på ”sin” politiker..

Biltema i Malmö har sextusenfemhundra kvadratmeter parkering. Betty upptar ungefär sex av dom kvadratmetrarna i parkerat tillstånd. För att undvika retfulla små fula märken i dörrar och skärmar från hänsynslösa bilägare som skiter högaktingsfullt i andras bilar parkerar man Betty lite mitt på, liksom - inte direkt vid ingången där idioterna trängs som allra mest. SEXTUSENFYRAHUNDRANITTIFYRA kvadratmetrar finns det alltså kvar till övriga bilister när Hr Händig parkerat Betty mitt på parkeringen, långt från alla andra. Betty ska bara svalna i ynka fyra-fem minuter, sen ska hon rulla igen.

FEM jävla minuter, parkerad MITT på parkeringen. LIK FÖRBANNAT måste nån kretin passa på att vända sin bil/släp-kombination EXAKT där Betty står. Trolig rekonstruktion: Fanskapet kör in i p-rutan bredvid Betty, svänger 90 grader  och drar därmed helt enkelt in det svängande släpets framkant in i hennes framskärm. Han/hon måste ha fastnat och tvingats backa ut ur Betty för att komma därifrån. Senast då borde väl fanskapet fattat att nånting hade hänt, och hoppat ut/undersökt.

Nädå. Efter väl förättat värv SMITER apskaftet ifrån platsen istället. Kvar står Betty och är lessen i ögat. När Hr Händig kommer ut efter FYRA minuter tror han inte sina ögon. Det borde fan inte vara MÖJLIGT att få ögonstenen påkörd under dom villkoren. Fram med telefonkameran, och sen leta vittnen. Det är rätt gott om folk på parkeringen, men ingen har så klart sett nåt. Många sympatiska människor beklagar sorgen (tack, ni är för goa) och ger tips ang anmälan etc (återkommer till det senare), men nån förövare hittar vi inte.

En snabb sväng runt parkeringen för att hitta eventuella bilar, släp, traktorer och små lastbilar med Bettyfärg på sej gav inget, så förövaren/apskaftet/kretinen/idioten är väck.

Jaja. Bara ett inse fakta. Nu till eventuell anmälan: länsman har inte tid/lust/ork/råd att titta på parkeringsskador, så Hr Händig väljer att inte slösa jobbets telefonpengar på detta onödiga samtal. Vis av erfarenheten låter han också bli att anmäla smitningen till Trafikförsäkringsföreningen, eftersom denna försäkring bara ersätter skador från okända fordon OM DET FINNS VITTNEN. Hr Händig har inga vittnen. Han har bara hårt sammanbitna käkar och en knuten näve i fickan. Så här står vi nu, med en tillknycklad framskärm, en lessen Betty, och troligen en asförbannad Frk Fjupp, när även hon blivit informerad. 

Kontentan av den här lunchövningen blir alltså att

a) Nån jävel därute känner sej riktigt nöjd med att ha kommit undan en smitning (åtalbart)

b) samma jävel kanske t o m roar sej i glada vänners lag över att ha tvålat till en gammelbil

c) renoverarteamet F & H får vackert dra fram börsen, overallerna, nerpackade plåtslageriverktyg och lackspruta igen

d) Betty hamnar i garage under en tid framöver - den allra vackraste tiden på året.

Härligt. Tack, ditt hänsynslösa svin. Men du - nu är det krig. Vi befinner oss nu i spanings-mode och har ögonen extra öppna. Om jag, D Händig, NÅNSIN får syn på den där Bettyblå/grå kulören på nån utstickande del på en bil eller ett släp, då smäller det. Då kommer jag släppa loss det argaste jag vet, vreden från avgrunden: en svavelosande Frk Fjupp. Och senast DÅ kommer du att inse  att du nog borde ha stannat kvar och gjort rätt för dej. Du kommer garanterat att ha mer än bara plåtskador när hon är klar med dej.

Och nej, det var längesen Hr Händig var så här förbannad. Ilsken och besviken på mänskligheten. Då blir det kraftuttryck, minsann. EN ironisk detalj förtjänar att skrattas högt åt:

Plåten i Bettys framskärm (den engelska originalplåten) är fortfarande efter 50 år så pass tjock (och frisk) att den utan vidare tål att knycklas ut igen och knackas/filas slät som en barnarumpa. Det kallar jag kvalitet. Kanske läge att be ingenjörerna om ursäkt för den detaljen ändå?

Just ja - ett litet tillägg: finns det nån duktig plåtslagare i vår publik? Vi behöver nog lite hjälp med det här..

Morrade D H

För er som har svårt att tyda texten så står det följande;

Dear person,

I'm sorry I put a dent in your car. I didn't want to, but I did when I tried to park next to you. I am not leaving my information because you chose to use two spaces and I just wanted to park in one. The scratches are because I used a towel that had sand on it to try to clean the dent/paint off. Beaches are fun.

Please look your car over for the dent and scratches and each time you see them, remember not to park in two spaces.

Sorry!!!

Gratis elbilparkering med lademuligheter i Saga P-hus.

Elbilparkering i Saga p-hus er nå åpnet for allmennheten. Dette er de første 20 parkeringsplasser med lademulighet som skal på plass som en del av Oslo kommunes elbil satsing.

Plassene er reservert elbil og påmontert låsbare ladepunkter. Det er satt opp informasjonsskilt om gratis elbilparkering med lademuligheter og underskilt på hver enkelt plass merket - elbilparkering. Plassene er etablert som et resultat av samarbeidet mellom Trafikketaten og Beredskapsetaten

Saga p-hus befinner seg i tilknytting til kommunens sentralforbud med innkjøring fra Munkedamsveien 3b

Elbil parkeringen følger P-husets åpningstid (06:45 – 23:45 )