Enochson menar att Ryssland tydligt visat att de inte drar sig för att invadera sina demokratiska grannländer på folkrättsvidriga grunder. "Jag är rädd för att Ryssland nu visar sitt rätta ansikte på ett sätt som vi inte trodde att Ryssland hade", säger hon. Den inriktning som Enochson utpekar på upprustningen är att Sverige återigen måste freda sina egna hav och landområden. På frågan om varifrån pengarna ska tas svarar hon kort att "kan Finland rusta upp så kan vi göra det också". Absolut. I grannlandet och välfärdsstaten Finland har man en toppskatt på ca 55%, medan den i Sverige ligger på 65%.

Nu i helgen höll en annan högeligen uppskattad riksdagsledamot, Rolf K. Nilsson (m), föredrag på Konservativt Forums årliga sommarkonferens. Ett briljant och mycket övertygande föredrag om krisen i försvarsfrågan - och likaså behovet av att rusta upp. En av de stora behållningarna med detta föredrag var påpekandet av det faktum att om Sverige köper från hyllan, d.v.s. man utvecklar inte sin militärteknik själv utan köper av andra, så är det en REN MINUSPOST i statsbudgeten. Men om Sverige utvecklar sin egen militärteknik så får vi betalt av andra för utvecklingskostnaden. Detta eftersom priset på den färdiga produkten, på samma sätt som för alla andra produkter i en marknadsekonomi, även omfattar utvecklingskostnaden.

På detta sätt håller t.ex. JAS 39 Gripen att bli en riktigt vinstbringande produkt för den svenska staten. Vid sidan om krigsflygplan har Sverige i modern tid också hävdat sig särskilt väl ifråga om u-båtar, luftvärn, pansarvärn, sjömål och kryssningsmissiler, marin smygteknik (stealth) samt radar. Dessvärre har försvarsneddragningarna redan inneburit att delar av denna på alla sätt och vis ytterst värdefulla spetskompetens är borta. Annat är på väg mot soptunnan. Men ännu finns det hopp för en kraftfull och lyckosam upprustning!

Stöd uppropet Nu får det vara nog! du också.

Jakob E:son Söderbaum

Hur fungerar svensk skola? I helgen har radioprogrammet "Kris i skolan?" tagit upp denna fråga och påstått att jag överdriver problemen med sjunkande resultat och bristande ordning.

Låt mig formulera och besvara två frågor som är central i denna debatt.

1. Sjunker kunskapsresultaten i den svenska skolan?

Svaret är ja enligt flera internationella undersökninger. Några exempel: Svenska elevers resultat i matematik och naturvetenskap har försämrats mest mellan 1995 0ch 2003 av alla jämförda länder. (Timss2003) Svenska åttondeklassare 2003 räknade sämre än vad sjundeklassarna gjorde 1995. (Timss2003) De svenska resultaten i matematik och naturvetenskap var medelmåttiga och svenska elever presterade betydligt sämre än finska elever. (PISA 2003) Senare har också undersökningen PIRLS 2006 presenterats. Den visar en tydlig negativ trend gällande svenska elevers läsförmåga, även om resultaten fortfarande är goda.

Skolverkets senaste lägesbedömning (2007) formulerar det så här: "Under senare år har Sverige tappat position jämfört med andra länder. Det finns tydliga indikationer på försämrade elevresultat, i läsförståelse, matematik och naturvetenskap och på en ökad variation i resultat mellan skolor."

2. Har den svenska skolan problem med stök och oordning?

Svaret kan inte heller på denna fråga bli något annat än ja. Några exempel: Störningar i klassrummen är vanligast i Sverige och Slovakien av 20 undersökta länder. (Timms 2003, enkät till rektore) Sen ankomst, skolk och svordomar är vanligast bland svenska elever av 20 undersökta länder.

Varannan lärare, 49 procent, anger att de ibland eller på varje lektion upplever dålig ordning eller störande oljud under sina lektioner. Motsvarande bedömning från eleverna är 66 procent. (Skolverket, Lusten och möjligheten, fördjupad studie av NU03) Endast en tredjedel av de yngre eleverna tycker att de alltid eller nästan alltid har arbetsro på lektionerna. Av de äldre grundskoleeleverna anser en tredjedel att arbetet på nästan alla eller de flesta lektionerna kommer igång först långt efter det att lektionen har börjat. (Skolverkets lägesbedömning 2007)

den sammantagna bilden av den statistik som finns om den svenska skolan i ett internationellt perspetiv är alltför tydlig. Att blunda för de här resultaten vore tjänstefel.

Samtidigt ska det sägas att det finns mycket som fungerar bra i den svenska skolan. Jag brukar ofta lyfta lätatnas engagemang som en viktig faktor bakom att så många elever klarar sig dagens skola.

En tredje fråga vi måste ställa oss efter att ha lyssnat på rarioprogrammet är om det duger att svenska femtoåringar är medelmåttiga i ett internationellt perspetiv? Mitt Svar är NEJ, Sverige ska vara av världens ledande kunskapsnationer. Min ambition är och förbli att Sverige ska toppa kunskapsmätningarna, inte slåss om femtondeplatsen.

Med vänligar hälsningar

Jan Björklund Utbildningsminster

“Okej, vad är fel i sak i SD:s invandringspolitik?”

Alla problem i Sverige, och för vår välfärd, beror inte vare sig på invandringen eller invandrarna. Vilket SD hävdar och driver som politisk linje. Likväl finns problemen där, och riksdagspartierna måste bli bättre på att förklara att dessa inte är en omedelbar konsekvens av invandringen som sådan.

I en färsk artikel i Göteborgs-Posten (23 augusti) av Mauricio Rojas (tipstack till Daniel Eriksson i kommentarsfältet), förklarar denne folkpartist vikten av samhällelig gemenskap och att taga seden dit man kommer. Detta är helt klart en viktig sida av problemkomplexet. Vi borde satsa mycket mer på assimilation.

Sedan kommer man inte ifrån att vi har en samhällsordning som går ut på att dupera initiativstarka människor (vilket invandrare ofta är), och att göra så många som möjligt bidragsberoende så att de därmed kommer att rösta på det parti som lovar mest bidrag (d.v.s. sossarna). Vidare har vi alldeles för få poliser, och vi monterar ner domstolsväsendet runtom i Sverige när vi istället borde bygga ut det. Uppå detta har vi västvärldens mest ineffektiva offentliga sektor - vilket innebär att det mesta som staten tager ansvar för, inklusive allt som har med invandringen att göra, kostar mycket mer än det skulle behöva...

Så länge SD inte bemöts i sak är risken att de får problemformuleringsprivilegiet i invandringsfrågan i den offentliga debatten. Det bör undvikas. Väljarna behöver att de etablerade politikerna reder ut begreppen, inte att de ägnar sig åt pajkastning.

Jakob E:son Söderbaum

Først sagde Ny Alliance farvel til tre folketingsmedlemmer. Så blev principprogrammet skrottet, og nu overvejer partiet også at ændre navn. Det afslører partileder Naser Khader i et interview med Morgenavisen Jyllands-Posten.

»Vi overvejer det, men har ikke besluttet os endnu. Jeg synes ikke, at der er noget galt med navnet Ny Alliance. Det er stadig et fremragende navn, og jeg ved ikke, om det ender med, at vi ændrer navn,« siger Khader og understreger, at et eventuelt navneskifte skal diskuteres med medlemmerne.

Valgforsker Hans Jørgen Nielsen tvivler dog på, at et nyt navn kan genrejse partiet, der står til at ryge ud af Folketinget i meningsmålingerne. »Problemet er, at det giver indtryk af ny ustabilitet, når et parti skifter stort set alt ud på meget kort tid,« siger han.

Akkeja... bare de kan stjæle så mange stemmer fra Det radikale Venstre, at begge partier ryger under spærregrænsen. Man har da lov at håbe... :-D

FOLK VET ATT SD ÄR ETT FRÄMLINGSFIENTLIGT PARTI

Efter Almedalen laddar KD för att bekämpa Sverigedemokraterna. "Vi måste tydliggöra för medborgarna att SD är främlingsfientliga" är det huvudsakliga budskapet. Vet inte folket redan det? Vet inte en hel del av SD:s väljare det? Att SD "är" främlingsfientliga är väl inte ens ett argument mot dem, lika lite som att sossarna (tvi vale!) är socialdemokrater! Man kan idiotförklara ett parti, och man kan idiotförklara dess väljare (även om det väl knappast hör hemma i en demokrati) - men är det verkligen så här KD vill bekämpa SD så är det åtminstone att göra sig själva dummare än man är.

SD bygger rent faktiskt inte sin politik på främlingsfientlighet, utan på kritik av en invandringspolitik som i alla fall en majoritet av svenska folket inser har varit misslyckad i sitt välbekanta resultat i många år nu. Det räcker väl att säga Rosengård vid det här laget, så är problemet tillräckligt stort för att ha rikspolitisk relevans - där vågar ambulanspersonalen inte längre kliva ur bilen för att hjälpa en skadad utan att ha med sig poliseskort!

En annan huvudinvändning mot att debattera offentligt med SD är att SD därmed får offentlig uppmärksamhet. Javisst, men för vadå? Att vara ett trovärdigt regeringsalternativ? Knappast, inte ens Moderaterna lyckades etablera sig som ett trovärdigt regeringsalternativ under hela 1900-talet.

Sättet att bekämpa SD är snarare att bara debattera invandringen med dem. Ett parti som endast hålls samman av en sakfråga kan aldrig bredda sig och växa till en reell politisk kraft. Invandringskritiken är dessutom i sig en fråga som SD:s "kärnväljare", å ena sidan tidigare socialdemokratiska LO-medlemmar och å andra sidan högerextremister, har helt olika ambitioner för - d.v.s. i grunden oförenliga uppfattningar ifråga om. För att inte tala om hur lite dessa väljargrupper har gemensamt i andra frågor.

Debattera invandringen med SD, och förklara allt som de har fel om i sak. Så besegrar man både det främlingsfientliga hotet och vinner folket.

- - -

Kristdemokraten-artiklar på temat från nr 29/30-33:

-Helt rätt att tala om sverigedemokraterna
-Göran Hägglund gav Åkesson en ra(u)k höger
-KD-kommunpolitiker: "Vi måste samtala med SD"
-Forskare menar att det inte går att isolera SD
-Svenska folket vill ha dialog med SD
-Debatt men inte samverkan

[Länkar läggs till när Kristdemokraten-hemsidan har uppdaterats]

Jakob E:son Söderbaum

Ny Alliance smider partiprogrammet ud
Skriver politiken.dk.

Var der snart andet at smide ud?

Bloggen kommenterer mere eller mindre satirisk aktuelle nyheder fra Politiken, Berlingske Tidende etc.
-> kig og klik på menuen under "nye indlæg", "nye kommentarer", "editor's picks" m.v.
-> eller se kronologisk liste (sammen med andre blogs) på da.wordpress.com/tag/danmark/.
-> Tilbage til nyeste indlæg

Websitet (klik på de øverste menupunkter -- under sider) handler især om Danmarks Radio & Co.

Og om hvordan statsradiofoniens arvtagere specielt ved deres valg og vinkling af nyheder
(Børn&Bananas, Danske Danskere, JanteFjante, Myter&Traditioner, TumpeTV, Varmvind&Lunluft)
er med til at gøde jorden for Fogh, Pia den fromme K. og andre mere eller mindre fordækte nationalister
samt Sand&Salighedsmonopolister med en mission om at Danmark skal frelse verden
-- og så også lige (med den anden hånd) knække The Axis of Evil.

DR&Co.s udanske dansktone sigter efter at producere konsensus om Danmarks og danske danskeres overlegenhed.
Sammen med det der trives i et sådant klima kan den meget vel være en medårsag til den senere tids voldsomme sammenstød (ReligionsRabalder, KulturKamp). Ikke kun på religiøse og etniske fronter, men også mellem kreative unge og etablerede magtstrukturer samt magthavere, som tror, de kan gå på vandet.

English abstract
This blog/site is about the connection between Danish media and nationalism, xenophobia and especially islamophobia in Denmark. As the European Commission against Racism and Intolerance (ECRI) said in its Third Report on Denmark:
...
Climate of opinion
...
104. ECRI notes with deep concern that, as indicated above, the climate in Denmark has worsened since its second report and that there is a pervasive atmosphere of intolerance and xenophobia against refugees, asylum seekers, as well as minority groups in general and Muslims in particular. The media, together with politicians play a major role in creating this atmosphere.

We are all Africans -- thanks to Mama Africa!

Blåtand, ej blåøjet

[Reviderad version]

FRA-lagens genomdrivande engagerar. Ett lagförslag av den förra socialdemokratiska regeringen, som nu genomdrivs av den borgerliga Alliansregeringen under skarp kritik (!) av socialdemokraterna. FRA står för Försvarets Radioanstalt, som är en del av statens militära underrättelsetjänst. Motståndare talar om storebror-samhälle när nu alla medborgares e-post och mobiltelefonsamtal ska avlyssnas, medan förespråkare kan sträcka sig till att motståndarna inte har fått tillräcklig information men att den saken spelar mindre roll eftersom FRA-lagen är ett måste. En vanlig uppfattning bland företrädarna är också att den svenska underrättelsetjänsten, som Försvarets Radioanstalt (FRA) är en del av, måste anpassa sig till moderna förhållanden.

För mig som konservativ är den självklara utgångspunkten värnandet av civilsamhället och den personliga integriteten. Ur den synpunkten är frågan om den nya FRA-lagen särskilt viktig.

Normalt ägnar sig underrättelsetjänsten åt att inhämta information om och från främmande makt, d.v.s. spioneri. Är det överhuvudtaget underrättelsetjänstens uppgift att spana efter oönskade tendenser bland medborgarna? Det är principfrågan i sammanhanget. Vilka sedan de ”oönskade tendenserna” egentligen är, skiftar förstås mellan olika regeringar. Det är det första problemet – argumentet att om man inte har någonting att dölja så behöver man inte oroa sig, är fullständigt värdelöst. Det är det första problemet. Det andra problemet är att staten får ett reellt vapen, vid sidan om det påtryckande media, för upprätthållandet av den politiska korrektheten.

Det sistnämnda problemet är egentligen det viktigaste eftersom det går ut över yttrandefriheten, som är en grundläggande princip i varje demokratisk rättsstat. Redan missnöje med den förda politiken är förstås ”icke önskvärt” för vilken regering som helst. Lägg till det att vilken medborgare som helst givetvis känner obehag inför att ens egna politiska motståndare sitter och granskar allt man tycker och tänker.

För att då inte tala om hur en ”mer ambitiös” regering i framtiden skulle kunna missbruka detta avlyssningsvapen. Det öppnar onekligen för ett sådant samhälle som i George Orwells politiska skräckroman 1984, där uttrycket ”storebror ser Dig” myntades. Det spelar ingen som helst roll att den befintliga regeringen försäkrar att dess egna politiska intentioner är de allra bästa. Allmän avlyssning, övervakningskameror runtom i städerna och samkörning av register går mycket dåligt ihop med att vi redan har ett av västvärldens mest öppna samhällen. I Sverige finns stora mängder information om Dig, av sådant slag som är hemligstämplat i andra länder, tillgänglig för vem som helst. Redan detta att man måste uppge sitt personnummer i alla lägen är sällsynt vid en internationell jämförelse.

Åter till principfrågan. Under 40-, 50-, 60- och 70-talen spanade statens underrättelsetjänst på kommunister, d.v.s. Lars Ohlys (v) partianhängare och radikalare element. Var det rätt? Situationen var sådan att ett grannland till Sverige – Sovjetunionen – var en av två huvudparter i Kalla kriget. Det kommunistiska Sovjetunionen siktade på att taga över världen, och i Sverige satt personer på olika positioner inom samhällslivet som förberedde att hjälpa denna främmande makt vid en kommande invasion av vårt land.

Situationen idag är att kommunisterna finns kvar, men de anses inte vara ett lika stort hot längre, efter att det kommunistiska Sovjetunionen har övergått till att bli Vladimir Putins upprustande, stöveltrampande, vänsterauktoritära Ryssland. Och Vänsterpartiet, för att uppehålla oss kort vid Sovjetunionens gamla vapendragare, kommer naturligtvis aldrig att erkänna Ryssland som ett hot – på sin höjd som en befriare. Vid sidan om kommunisterna och vännerna av det imperialistiska Ryssland, har internationellt efterlysta terrorister bosatt sig i Sverige (som t.ex. den indonesiska Aceh-provinsens ledare som bor i Stockholm), och det kan inte uteslutas att de rekryterar anhängare och blivande terrorister här.

Är det då rätt och riktigt att underrättelsetjänsten buggar alla medborgare, för att komma åt sådana personer? Nej. Med all säkerhet rör sig både organiserade landsförrädare och terrorister utanför de etablerade kommunikationsvägarna e-post och mobiltelefon (som den nya FRA-lagen är till för att bugga) när de planerar och genomför sin verksamhet. När italienska myndigheter till slut fick tag i ”verklighetens Gudfadern” maffialedaren Bernardo Provenzano 2006 framkom det att han hållit kontakt med Cosa Nostras öriga organisatörer genom brevduvor och att smyga runt på stadens gator och lägga lappar i folks fickor (han kom till dem, de kom inte till honom). De stora fiskarna fastnar naturligtvis inte i FRA-nätet hur detaljerad avlyssning av medborgarna man än lyckas åstadkomma.

Att lägga ner FRA är förstås inte någon rimlig lösning, i det att en demokrati måste försvara sig för att kunna bestå. Men det är inte Thomas Bodströms (s) förslag som Alliansen nu genomför heller – att avlyssna alla medborgare och spana efter oönskade tendenser.

Den lösning som synes mig bäst och riktigast, är att Försvarets Radioanstalt får laga möjlighet att för det första bugga de individer som kan misstänkas utgöra hot mot rikets säkerhet. För det andra att man kan bedriva riktad spaning mot och avlyssning av närmare definierade ”kritiska grupper”. Utöver detta ska buggningsförbud råda, och det ska finnas ett skydd som gör att medborgare kan få skadestånd ifall de blir oskyldigt granskade och detta leder till någon form av skada för dem. Ett exempel på sådan skada är fallet från 1975 med den s.k. sjukhusspionen, som var utsänd av svenska underrättelsetjänsten. De flesta han registrerade var oskyldiga, och de flesta har bevisligen fått klart sämre karriär än sina kollegor.

På detta, begränsade, vis är det underrättelsetjänstens uppgift att övervaka medborgarna. Men i övrigt inte. Militären ska stå för det yttre skyddet av samhället, absolut inte för den inre ordningen. Så fort den gränsen överskrids blir det en grundstöt mot den demokratiska rättsstaten. Man kan aldrig värna demokratin och civilsamhället genom att avlyssna alla medborgare, så enkelt är det. Det nuvarande FRA-lagförslaget måste göras om i grunden.

Tidigare inlägg om FRA-lagen:

• FRA-lagen drogs tillbaka - tillfälligt
  
• FRA-lagen & det ruskiga storebrorsamhället

Jakob E:son Söderbaum

VÄGEN TILL FRAMGÅNG FÖR KD

De tongivande nyckelpersonerna i KD viker sig dubbla av ansträngning för att göra KD till hela svenska folkets andrahandsalternativ i det kommande riksdagsvalet. Man vill bli uppfattade som ”moderna” och ”snälla”. Problemet är att i ett så sekulariserat och modernistiskt land som Sverige kommer ett parti som heter ”Kristdemokraterna” aldrig att kunna uppfattas som ett ”modernt” parti, och därmed leder ”snällheten” till att ingen tycker att partiet har någonting att säga.

Istället borde man satsa på att bli ett s.k. 80/20-parti. D.v.s. ett parti som provocerar 80% av folket och får med sig 20%. Media är intresserade av tydliga konfliktlinjer, inte av foglighet och flexibilitet. På samma sätt vill väljarna ha tydliga alternativ när de går till valurnorna. Dem vi ska provocera är socialister och liberaler. Vi ska både peka på att dessa ideologier har fel i grunden, och att deras sakpolitiska frågor leder framför allt till problem för familjen och till en uppluckring av samhällsgemenskapen. Detta är stora problem som alla svenskar känner igen sig i, och som KD är ensamma om att intressera sig för (men som KD idag är för fega för att driva, eftersom de inte är ”moderna” eller ”snälla” frågor).

Detta alltså som principiell framförhållning när man bygger sin (nya) mediaprofil nu inför ”andra halvlek”, med två år kvar till valet 2010.

Sakpolitiskt borde KD gå in stenhårt för att värna civilsamhället, stärka Sveriges familjer (från västvärldens mest nedtryckta position), vägra en könsneutral äktenskapslagstiftning, slå vakt om den personliga integriteten, mer resurser till brottsbekämpningen (både polis och rättsväsende), befrämja småföretagandet – och varför inte satsa på att befria Svenska Kyrkan från den politiska styrningen genom kyrkovalen.

KD bör absolut inte medverka till den pågående sovjetiska utvecklingen i Sverige, med ofrihet för riksdagsledamöterna att rösta efter eget huvud och hjärta, med avlyssning av alla medborgare (FRA), kameror på offentliga platser (bl.a. i Stockholm city), och t.o.m. angiverisystem (skrota omedelbart det långt skridna KD-projektet med den s.k. Angiveri- och uppviglingslagen!).

Det är lika förbluffande som upprörande att KD i allt snabbare takt är på väg i motsatt riktning mot vad Bengt Germundssons valanalys pekade på.

Jakob E:son Söderbaum

Återigen måste jag också poängtera att oavsett vad jag röstade på i förra riksdagsvalet, så är åsikter och synpunkter som jag publicerar här högst personliga. De sammanfaller ibland med ett eller annat partis åsikter och andra gånger går de tvärtemot vissa, eller t.o.m. samtliga, riksdags- och regeringspartiers ideologi eller ståndpunkter i specifika frågor. Att vissa ändå ser sig nödgade att sätta etiketten "ny moderat" på mig och min blog, och dessutom använda detta som argument eller motiv för att kritisera det specifika partiet, tycker jag är tragiskt men det är väl kanske enbart ytterligare ett tecken på det klassiska "lillebror-storebror komplexet" kan man tro.

Och tack vare att vi har yttrandefrihet i det här landet, så står det dessa människor helt fritt att sätta en etikett på mig. Tack & lov!

Det står också mig helt fritt att välja att censurera min egen blog för att kunna fortsätta att uttrycka mina åsikter, utan att för den skull "skada" någon annans (parti eller person) rykte. Och till Er som bara måste klassificera allt och alla och sätta in dem i specifika fack, så får Ni för min skull gärna fortsätta med det - jag vet nämligen vem jag är (eller inte är) och vad jag står för!

Intressant sammanträffande (?) bara att de två som gjort det offentligt (publicerad blogform) båda utger sig för att vara "liberaler"... :)

Partiet stannade länge kvar i det träsket svenska kristdemokraterna befann sig i under 70- och 80-talet. Förvirrad love-peace-understanding- konfessionalism är sedan starten ett huvudinslag i partiet. Men precis som kristdemokraterna i Sverige kombinerade man detta med stabila normativa utgångspunkter i värdefrågorna. Men på senare år har danskarna påbörjat en förnyelse av partiet i takt med att opinionen svikit. Dessvärre har partiet gjort analysen att det är värdefrågorna som är problemet och strök dessa för att istället elda på tredjevärldsromantiken och en allmän tro på marknaden som något ondsint. Partiet har aldrig utvecklats till ett borgerligt parti, som de svenska kristdemokraterna gjorde under andra hälften av 80-talet.

Tidningen Dagen rapporterar att partiledare Kornbek nu utmanas om partiledarskapet. En liberalisering inom värdefrågorna har väckt ilska hos vissa grupperingar inom partiet, rapporterar tidningen. Jag vet för lite om partiet för att uttala mig om denna opposition, och av vilken tyngd den är, men jag misstänker att den vill gå tillbaka till den gamla linjen – alltså att kombinera flum med stabilitet i värdefrågorna – snarare än att våga ta det nödvändiga steget att lämna flummet bakom sig samtidigt som man återgår till normativitet i familje- och socialpolitiken.

Nåväl, flummig men värdebärande politik är bättre än bara flummig så jag antar att jag får önska oppositionen i partiet lycka till.

Tidningen Dagen skriver även om partiets nya linje som ”allmänborgerlig”. Förstår inte riktigt hur de menar då. Som jag förstått det har partiet öppet sagt sig stödja ett socialdemokratiskt regeringsbildande? Allmänsossig snarare alltså. Själv skulle jag aldrig drömma om att rösta på kristdemokraterna om jag vore dansk. Min gissning är att partiet självdör inom en inte allt för avlägsen framtid.

Dag Elfström

Mitt i sommaren presenterade jag och mitt  departement två glada nyheter. justitieminister Beatrice Ask och jag presenterade regeringens nya handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål den 16 juli.

Katri Linna som ny DO

Dagen därpå offentliggjorde jag beslutet att anställa Katri Linna som ny DO och chef för den nya diskrimineringsmyndighet som startar 1 januari 2009.

210 miljoner satsas på arbete mot prostitution och människohandel Prostitution och människohandel är att allvarligt hinder för social jämlikhet och jämställdhet mellan könen och för utsattas möjlighet att åtnjuta sina mänskliga rättigheter. Det är oacceptabelt att människor, oftast kvinnor och bran, rekryteras i syfte att utnyttjas. Nu tar vi ett viktigt steg i kampen mot denna handel genom planen där 210 miljoner satsas på 36 åtgärder för perioden 2008-2010.

Vi satsar på ökade insatser för skydd och stöd till utsatta Vi fokuserar på den enskilda individens behov genom insatser med skydd och stöd till utsatta, stärkt förebyggande arbete, stärkt kvalitet och effektivitet i rättsväsendet, utveckling av insatser riktade till våldsutövare och ökad nationell och internationell samverkan och ökade kunskaper.

Läs handlingsplanen

Vi inför en kännbar diskrimineringsersättning eftersom det ska kosta att diskriminera Två nya diskrimineringsgrunder införs: ålder och könsöverskridande identitet eller uttryck. Vi inför en kännbar diskrimineringsersättning eftersom det ska kosta att diskriminera och vidgar skyddet till fler samhällsområden. Våren 2008 antog riksdagen regeringens förslag till ny sammanhållen diskrimineringslag. Sju lagar ersätts 1 januari 2009 av en enda.

Katri Linna blir en viktig person i denna process eftersom hon ska bygga den nya myndigheten, Do, som ersätter "gamla" DO, HomO,HO,och JämO. Hon blir också dess första diskrimineringsombudsman. Linna är jurist och ombudsman mot etnisk diskriminering sdan 2005. Den nya myndigheten kommer att ha stor nytta av hennes breda erfarenhet. Jag uppskattar särskilt hennes förmåga att kommunicera rättighetsfrågor.

Fortsatt skön och vilsam sommar Önskar Nyamko Sabuni

Genom SvDs funktion om vilka som bloggar som länkat till artikeln hittar jag nämnde Königs blogg. På denna hittar jag ett intressant inlägg han skrivit med anledning av att Världen Idag varit kritiska mot att man på Pride anordnar så att barn får prova motsatta könets kläder medan deras kulturradikala föräldrar(föräldrar kanske är diskriminerande att ha föresten, låt oss kalla dem könsneutrala målsägandepersoner) ivrigt hejar på.

König skriver:

Kom inte och säg att det är ni som bryr er om barnen. Kom inte och säg det. Det är era idéer och föreställningar som ligger till grund för den psykiska ohälsa som många unga drabbas av.

Ah! Liberal-marxismen i all dess prakt! Bara vi får ett fördomsfritt samhälle där alla accepteras och alla former av tradition och historisk förankring slås sönder kommer alla genast må mycket bättre. Tror verkligen RFSL på det budskapet själva?!

Jag är helt övertygad om att det förhåller sig på precis motsatt sätt. Kärnfamiljen håller på att monteras ner. Samhället är mer sekulärt än någonsin. Var fjärde graviditet leder till abort. Allt traditionellt upplevs som fult och intolerant. Därför är den psykiska ohälsan stor, inte för att det är för få transexuella normer på dagis eller för att kärnfamiljen skulle ha en allt för stark samhällig ställning(sic!) . Läs min artikel i svensk linje från förra året.

Men glöm aldrig: Det är som mörkast före gryningen.

Dag Elfström

Jo, det är sant! Att detta nummer hamnat i högen med tidningar jag ska bläddra igenom senare när jag får tid, vittnar om hur fullständigt paff jag kan bli av ett utspel från sossarna på min egen politiska hemmaplan.

Några citat ur artikeln:

”Med tanke på partiets profil borde kristdemokraterna vara ett ganska stort parti. Ja, i min omgivning kan jag hitta rätt många som försvarar den traditionella kärnfamiljen, gillar vårdnadsbidrag och är konservativa i största allmänhet.”

”Kristdemokraterna är ett typiskt konservativt parti. Konservatismen uppstod som en reaktion på franska revolutionen.”

”Kort sagt, partiets program och propaganda har präglats av moralkonservativa värderingar.
Som sagt, det finns många i min omgivning som resonerar som kristdemokraterna. Ja, de ogillar inte bara radikaliseringen av familjepolitiken, utan tycker i största allmänhet att det var bättre förr och att förändringar för det mesta är av ondo.”

”För tillfället finns det inget annat parti med tydliga konservativa drag.”

”Kristdemokraterna själva undertrycker sin konservatism. [...] Den dagen kristdemokraterna tydligt säger vad väljarna tror att partiets företrädare tänker, ja, då kan partiet bli riktigt stort.”

Undertecknad, som är minst lika insatt i konservatismen som Stjernkvist, delar Stjernkvists bedömning till fullo. Hur kan det då komma sig att sossarna vill hjälpa det parti som om det åkte ur riksdagen, vilket också Stjernkvist ser är på väg att hända, skulle innebära ett bombsäkert socialdemokratiskt regeringsövertag 2010? Förklaringen finns inte inom det ideologiska, utan måste nog sökas inom det politisk-taktiska, där Stjernkvist som f.d. partisekreterare förstås är expert. Alla märker att konservatismen är på väg framåt i samhällsdebatten, och då är det mångfalt bättre om den blommar upp inom de etablerade partistrukturerna än om den kommer farandes utifrån som en missnöjesyttring och under helt okontrollerade former. Det är, enligt mig, en mycket sund inställning.

Jakob E:son Söderbaum

Visst stämmer det att det politiska spektrat är tredimensionellt, i bemärkelsen att det finns tre huvudideologier: konservatism, liberalism och socialism. Av olika skäl har debatten dock blivit tvådimensionell, all politik förväntas utgå från konflikten mellan liberalismen och socialismen. Väl att märka tillkom begreppen "höger" respektive "vänster" utifrån var i salen de konservativa respektive liberalerna (obs!) satt i förhållande till ordföranden i den franska nationalförsamlingen efter Franska revolutionen 1789. Idéhistoriskt har konservatismen etablerats som reaktion mot liberalismen, och socialismen sedermera utkristalliserat sig ur liberalismen. Liberalismen i sin tur tillkom i reaktion mot federalismen och den absoluta kungamakten, vilka naturligtvis inte ska förväxlas med konservatismen.

Nu är det förvisso så att också politiken utvecklas och nyanseras, och självklart har mycket hänt därvidlag sedan 1700-talet. Min egen tes är att huvudkrafterna i samhället står mellan det socialt konstruktiva (samhällsutvecklande) och det socialt destruktiva (samhällsupplösande). De krafter som driver utvecklingen i konstruktiv riktning är progressionen, konservationen och koncentrationen, där konservationen är den kraft som balanserar de två andra. Mot dessa krafter står den kraft som driver utvecklingen i destruktiv, d.v.s. samhällsupplösande, riktning: degressionen. Både liberalismen och socialismen står i realiteten utanför denna skala, i det att ingen av dem entydigt driver utvecklingen mot stärkande av samhällsgemenskapen eller för den delen mot samhällets upplösande (vilket också sammanfaller med den välbekanta idén om ideologiernas död, i vilket man avser liberalismen och socialismen) - det gör däremot både konservatismen (bevarandets och förstärkandets ideologi) och anarkismen (upplösandets och förstörandets ideologi). Mitt utvecklade teorem om detta kan man läsa här.

Jakob E:son Söderbaum

Exakt vad är det vi gör som är så extremt hemskt att du tycker att (s) vore bättre? Jag förutsätter att du inte ställer upp på några listor för Kd till valet 2010 om du inte ens kan tänka dig att rösta på "ditt eget" parti?

Eftersom jag tycker att det mesta Alliansen gör är tveksamt eller dåligt, är det förstås enklare att peka på vad Alliansen gör bra, än allt som de gör dåligt. Utrikespolitiken sköter man i huvudsak bra, med viktigt undantag för den ryska gasledningen. Skolpolitiken sköter man bra, med viktigt undantag för idiotförslaget att polisen ska hämta skolkande elever. Man har åtminstone öppnat dörren för hushållsnära tjänster. Utöver detta behöver jag hjälp med att komma på vad Alliansen gör som är bra ur högersynpunkt.

På minussidan och den aktiva politiken, finns den fortsatta nedrustningen av försvaret; att man bara sänker skatterna för låg- och medelinkomsttagare (höginkomsttagare är i Sverige den som tjänar över 27,000 kr i månaden, vilket omfattar i princip alla akademiker); att man infört ett storebror-samhälle genom FRA-lagen; att man driver införandet av samkönade äktenskap; att man försvarar facken efter fallen Vaxholm och Salladsbaren; att man inte avskaffade den galna beskattningen av fastigheter som man lovat; att man går på vänsterns uppfattning i miljöfrågan...

På minussidan finns förstås också allt man inte gör, som en borgerlig regering borde göra: Värna civilsamhället, stärka familjerna från en direkt underkuvad situation, slå vakt om den personliga integriteten, mer resurser till brottsbekämpningen (både polis och rättsväsende), befrämja den privata sektorn och i synnerhet småföretagandet, befria akademierna från politisk styrning av forskningen...

Som om inte detta vore nog flirtar man öppet med såväl socialdemokrati som socialdemokrater i både retorik och praktik. Vidare gör Alliansen inga "vinsthemtagningar" i media ifråga om faktiskt infriade vallöften, och hjälper på så vis de efter valet 2006 sargade socialdemokraterna att resa sig åter i tysthet. Alliansen hade en toppenchans att tvåla till sossarna med Tsunami-banden, men istället hemligstämplades det material som ledande socialdemokrater sannolikt begått högmålsbrott för att bli av med och som de hela tiden har påstått inte existerar.

Jag tycker naturligtvis inte att en socialdemokratisk regering vore bättre per se. Men förvisso skulle med dem i regeringsställning åtminstone hoppet leva om en bättre politik. "De Nya Moderaterna" är inte nya moderater, de är nya socialdemokrater.

Vad gäller mitt eget deltagande i politiken framöver så har jag med åren insett att jag hör mer hemma bland opinionsbildarna än bland politruckerna. Jag är inte en sådan som vill använda min intelligens till att passa in, och jag vill inte använda min självdisciplin till att rösta med min riksdagsgrupp mot min egen övertygelse.

Jag inser förstås att det är ett problem att såväl ideologiskt övertygade som fritt tänkande personer tvekar inför "det politiska kallet". Men jag tänker inte stånga pannan blodig mot den betongväggen när det finns så mycket annat jag kan göra för konservatismen i Sverige. Trots allt, vad har ens en större partigrupp för realpolitiskt inflytande i riksdagen? Jag överlämnar med varm hand allt sådant engagemang åt begåvningar som Charlie Weimers och andra inom det starkt lysande hoppet KDU.

Nyliberalen Sofia Nerbrand skriver händelsevis på samma tema i dagens SvD. Det ligger kanske i luften så här på revolutionsdagen 14 juli. ;-)

Jakob E:son Söderbaum

Man räknade då aldrig med att det finns en lika ofrånkomlig som nödvändig form av nationalism. Den som gör ett folk till ett folk, som för det ur mörker och träldom, som bärs fram genom språket och sammansvetsar folket till en levande social gemenskap. Här har vi drabbats av en intellektuell blockering genom våra fördomar mot allt vad nationalism heter.

Det är bara genom de fria nationernas andliga växt som världen växer sig stark. Den blir stark genom självständiga nationer i samverkan, inte genom deras utplåning.

Citaten är hämtade från en debattartikel i Samhällsgemenskap, nuvarande tidningen kristdemokraten, 1971. Undertecknare var ingen mindre än Birger Ekstedt, den svenska kristdemokratins första partiledare.

Ännu en karamell att suga på för alla kristdemokrater som hävdar att nationen är en falsk och onödig gemenskapsgrund.

Dag Elfström

Socialdemokraternes næstformand, Nick Hækkerup, fortryder, at han har anklaget Dansk Folkeparti for at ringeagte sorte mennesker.

Nick Hækkerup siger i dag til Berlingske Tidende, at Dansk Folkeparti, "synes, at sorte mennesker skal ud af landet og ikke er lige så meget værd som os".

Formanden for Dansk Folkeparti, Pia Kjærsgaard, krævede prompte, at Socialdemokraternes formand, Helle Thorning-Schmidt, satte næstformanden på plads. Og nu trækker Nick Hækkerup selv i land.

- Det har ikke været min hensigt at fornærme hverken Dansk Folkeparti eller Pia Kjærsgaard. Og det er ikke mig, der har sagt, at Dansk Folkeparti er et antimuslimsk parti. Det er faktisk Dansk Folkepartis gruppeformand, Kristian Thulesen Dahl, der har gjort sig til talsmand for den udtalelse. Det kan godt være, at det gik lidt hurtigt, da jeg udtalte mig, og det beklager jeg, siger Nick Hækkerup.

Ritzau: Så det er en undskyldning?

- Det er det, jeg har at sige.

Vi kan altså konkludere, at Nick Hækkerup mener, at muhamedanere er sorte. Det vil sikkert more medie-darlingen - den dømte narko-handler, Reino Arild Pedersen, alias stenings-mullabadulla Abdul Wahid.

Desuden kan det give overvejelser i retning af, om det mon ikke i virkeligheden er Hækkerup som er racist, da han jævnstiller fascistiske ideologier med tilhængernes hudfarve. Man skulle tro, at manden aldrig havde fået en højere uddannelse, som sætter ham i stand til at skelne mellem race og ideologi. Kan man stemme på sådan en person?

Fråga: "Har ditt lag haft några skador under första halvlek?"
GH: "Nej."

Jaså? Vad sägs om att varken socialister, liberaler, konservativa eller kärnväljare vill ha lagkaptenen Reinfeldt, att laget minskat kraftigt i omfattning i opinionsundersökningarna och att KD är den del av laget som har minskat mest i relativa termer?

Fråga: "Du är minister i regeringen samtidigt som du ska försöka hinna vara partiledare. Hur går det?"
GH: "Vi här på departementet förbereder nu en proposition för att utöka dygnets timmar till åtminstone 343 för att alla ska hinna med allt man vill göra."

Eller så delegerar man arbetsuppgifterna, och släpper in nya krafter i matchen? T.ex. genom att låta partiledarposten gå vidare till någon med både visioner och karisma. Att överhuvudtaget anföra som svar, ehuru skämtsamt menat, att politik löser alla människornas problem är absurt från en partiledare vars främsta roll som just ledare för kristdemokratin rimligen är att försvara civilsamhället med största trovärdighet.

Ett problem som samtidigt diskuteras vilt på avbytarbänken är svagheten i att våra nuvarande forwardar endast kan skjuta med vänsterfoten när alla vet att man kommer från höger.

Jakob E:son Söderbaum

Jag kan inte förstå hur den aktade kommunpolitikern tillika ledamoten av KD:s partistyrelse Acko Ankarberg-Johansson kan göra bort sig så i samma program, som hon gör genom att försvara att partiet nu tagit ställning för höjd bensinskatt med att det är viktigt att ha en trovärdig miljöpolitik. Eh... är det att ha en trovärdig miljöpolitik att gå till val på att sänka bensinskatten, för att efter valet göra helt om och förorda en höjning?? Läs gärna också mitt blogginlägg "Sänkt eller höjd bensinskatt, KD?". Fortsättning följer.

Jakob E:son Söderbaum

Problemet begränsar sig dock inte till moderaterna. Samtliga allianspartier sparkar i själva verket på sina kärnväljare. Hur liberal är Folkpartiets skolpolitik, där förslaget att polisen ska hämta skolkande elever är det senaste? Hur många bönder i Sverige stödjer egentligen Centerpartiets agenda för nyliberalism och globalisering? Och hur många av Kristdemokraternas kärnväljare uppskattar att deras parti nu driver på mot fler aborter, könsneutrala äktenskap och höjd bensinskatt?

Det finns förstås flera perspektiv som är relevanta ifråga om moderaternas utveckling och när det började gå utför. I allmänhet räknar ju vi konservativa Gösta Bohman som den som inledde vägen åt fel håll. För många av oss personifierade Anders Björck, som en sista spillra, det vi tyckt har gått förlorat för länge sedan. Nu personifierar de borgerliga partiledarna onekligen var för sig ett avgörande paradigmskifte i den egna partipolitiken. Detta är mycket intressant, och att det händer simultant kommer otvivelaktigt att prägla svensk politik framöver.

Efter riksdagsvalen 2010 och 2014 kommer det politiska landskapet i Sverige att vara fullständigt oigenkännligt. Förhoppningsvis innebär det i alla fall att den svenska samhällsdebatten får förnyad fart, och nu till slut lämnar bakom sig de gamla floskler som man stått och stampat i sedan 1930-talet. Sverige har länge behövt en politisk nytändning, och nu står den för dörren. Det jag bävar för är att det kommer att ske okontrollerat och med verbala skyttegravskrig eftersom Alliansen både stänger ute och samtidigt inte (naturligtvis!) kan tolerera att stora delar av den förväntade väljarkåren vänder sig åt helt andra och mindre trovärdiga alternativ.

Jakob E:son Söderbaum

Og kan man overhovedet være 100 % loyal mod et parti. Det tror jeg ikke. Jeg ønsker heller ikke, at det skal være sådan, for hvor skal udviklingen så komme fra?  Jeg er ind i mellem uenig med store dele af partiet, men jeg tror det er de færreste, der vil mene, at jeg ikke er loyal.

Jeg kan i hvert tilfælde konstatere, at det er helt korrekt, at jeg ikke er Kristendemokrat eller Ny alliance, for jeg ville seriøst blive eksluderet hurtigt, fordi jeg ikke ville være nikkedukke. Jeg vil være i et parti med plads til forskelliged, et parti, der hylder debatten.

Men hedern kräver att förslaget fälls.

Jag tänker inte lasta Fredrik Federley ensam för att ha röstat igenom förslaget, om han väljer att sälla sig till Ja-sidan. Det finns många politiker helt utan heder där ute. Men jag vill se fyra riksdagsledamöter från Alliansen som går emot partipiskan, för det är vad som behövs. Fyra hjältar som röstar för den personliga integriteten som borgerligheten alltid har värnat. Som ser till att socialdemokraterna inte får triumfen av att Alliansen hatas ut för ett förslag som Thomas Bodström (s) misslyckades med att få igenom i Riksdagen när han var justitieminister. Och som i demokratins namn sänker denna vedervärdiga idé om att Sverige ska få ett av de värsta övervakningssamhällena i västvärlden!

Läs på hemsidan www.stoppafralagen.nu om hur det fortsatta motståndet organiseras. Skriv också på namninsamlingen!

För övrigt anser jag att Reinfeldt måste avsättas som statsminister.

"Det enda som hörs
å det enda som stör
å det enda som egentligen lever
I mitt nya hem
i mitt nya liv
är det faktiskt HON som bestämmer
Hon är moder dator
allas vår mor
den nya tidens centrala punkt
Korrigerar Ditt
centrala system
så Du passar in i tidens gång"

---Ur "Mental istid" av Ebba Grön

Jakob E:son Söderbaum

Min avsky mot den nya FRA-lagen, och de alltigenom odemokratiska former som den nu på onsdag ser ut att röstas igenom med, vet inga gränser. Det spelar ingen roll att motsvarande notoriska avslyssning av medborgarna förekommer i en del andra länder - det är fel, och särskilt i ett land som Sverige som redan har ett så kringskuret civilsamhälle blir resultatet fruktansvärt. Buggningen av alla samhällsinvånare är INTE till för medborgarna - den är till för politikerna! Den är till för kontroll!!

Jag vill inte vara övervakad överallt! Jag vill inte att min post läses och mina telefonsamtal avlyssnas! I ett större perspektiv innebär det onekligen en ännu större begränsning av yttrandefriheten än vad den politiska korrektheten redan är. Om folk idag UTAN "storebror ser dig" inte vågar säga öppet att de är skeptiska till företeelser som feminism och Pride fastän de är det - hur ska det då bli när alla vet att i stort sett allt de skriver och säger REGISTRERAS av farbror Staten??? Herre min Gud. Om det demokratiska underskottet varit stort tidigare (vilket det är, läs min artikel i Captus) så är detta spiken i kistan för en svensk demokrati värd namnet. På 1970-talet kallade Roland Huntford Sverige för "nytotalitärt". Han hade både rätt och fel, om det skriver vi i vår bok "Betongväldet" - men begreppet äger fortfarande sin relevans.

KDU har startat en sista-minuten kampanj mot FRA-lagen (se Weimers blogg), genom att dela ut George Orwells världsberömda bok om storebrorssamhället "1984", och genom att uppmana alla som är emot storebrorsamhället att bära vitt - oskuldens färg - på onsdag. Vare sig man kommer till KDU:s demonstration utanför Riksdagen, eller vill visa sina sympatier var man än befinner sig i landet. Gör det Du också!

På samma tema:

• Höger är höger & vänster är vänster. Eller?
  
• Storebror är här
  
• Storebror ser Dig numera via SMS

Jakob E:son Söderbaum

Hurra för irländarna!! Det blir nog en Guinness med gänget i Kalmar kvällen innan midsommar. :-)

SvD:s ledarblogg ställer sig i samband med detta frågan om det kan vara så att vad som gör oss till européer är en fundamentalt skeptisk inställning till makten? Ja, det är ju onekligen ett arv dels efter 1789 och dels efter andra världskriget som vi måste leva med. En annan sak som gör oss till européer är att vi befolkar den kulturellt mest kristalliserade världsdelen, som formats genom de europeiska folkens krig mot varandra fr.o.m. Karl den Stores död på 800-talet fram t.o.m. Andra världskriget. D.v.s. det pågick ett "europeiskt inbördeskrig" under 1100 år! Man kan varken tro eller begära att Europa ska kunna läka samman på bara en generation.

I övrigt vill jag mycket, mycket varmt rekommendera Herman Lindqvists lika läsvärda som underhållande bok "Europa är vi allihopa", skriven 1991 under debatten om Sveriges eventuella EU-inträde. På 212 s förklarar Lindqvist med en sprudlande berättarglädje och fantastiska exempel ur vardagslivet runtom i Europa att det som gör oss till européer är att vi är så olika.

Förr eller senare måste poletten också trilla ner bland EU-politikerna att trotts allt har alla européer en gemensam värdegrund i kristendomen. Och ska man börja någonstans med hopläkandet av Europa så är det med det gemensamma kristna arvet. Precis i det som Karl den Store på sin tid drog lärdom av från det gamla Romarriket. Är det någonting vi lärt oss av historien så är det väl ändå -- att vi måste lära oss av historien!

Läs även Junilistans pressmeddelande, som jag fullständigt ställer mig bakom.

Jakob E:son Söderbaum

Alliansregeringen har lagt fram en ambitiös reformagenda för det svenska utbildningsväsendet. På punkt efter punkt gör vi upp med den socialdemokratiska flumskolan. Det handlar om tidigare betyg, enläsa-skriva-räkna-satsning, obligatoriska skriftliga omdömen, den största satsningen på lärarfortbildning någonsin, nationella prov i trean och en ny lärarutbildning.

Det är nu dags att ta ytterligare steg mot en skola där alla blir sedda och alla kan utvecklas så långt det går. Regeringen har idag fattat beslut om att under de kommande tre åren genomföra den största enskilda satsningen på jämställdhet i skolan någonsin. I grunden är jämställdhetsproblemen i skolan en del av ett större och komplext samhällsproblem. Det handlar om könsroller som skapas. befästs och utvecklas också i det kringliggande samhället. Flickorna förväntas vara duktiga och hjälpa till, samtidigt som pojkarna tillåts vara stökiga.

Enligt vår mening har debatten om jämställdhet i skolan ofta spårat ur. Den har handlat om att det är ett stort misslyckande om inte alla utbildningar fylls exakt 50-50 mellan flickor och pojkar. Jämställdhet för oss är något annat. Alla ska ges samma möjligheter oavsett kön. Skolan kan inte lösa alla samhällets problem, men ambitionen måste ändå vara att alla elever ska kunna utvecklas så långt som möjligt, utan att hämmas av könsroller.

En påtagligt problem är att svensk skola har störst problem i världen med grovt och kränkande språkbruk. Det är ett jämställdhetsproblem och en utmaning för skolväsendet. Hur ska vi kunna locka våra mest begåvade ungdomar till lärayrket om risken är stor att få grova könsord kastade efter sig i korridoren?

Vuxenvärlden måste våga säga ifrån. Vi skapar inte Europas bästa skola med världens stökigaste klassrum. Skolan ska vara en trygg arbetsplats, fri från våld, hot och trakasserier. Det låter kanske självklart, men är inte okontroversiellt. Några menar att tydliga regler skapar "konformism" och "passivitet". De säger att eleverna hindras från att tänka fritt och utvecklas demokratiskt. Men frihet kan inte handla om att några stökiga grabbar tillåts härja fritt och skrika invektiv i öronen på sina klasskamrater. I ett tryggt klassrum vågar alla prata och där kan alla utvecklas.

En annan utmaning är att bryta den antipluggkultur som skapats bland svenska pojkar. Det anses inte vara häftigt att klara proven och få bra betyg, någonting som märks i utbildningsresultaten. Flickorna har högre snittbetyg och fler läser vidare på högskolan.

Internationellt sett följer utbildningsresultaten ett tydligt könsmönster: flickor är bra på att läsa, pojkar är bra på att räkna. För några veckor sedan hade den ansedda brittiska tidsskriften The Economist ett temanummer om utbildning och kön. Sverige framhölls som ett föregågnsland, eftersom det nästan är jämnt mellan könen i matematik. Vid en närmare granskning av tidskriftens undersökning framträder dock en annan bild. Av fyrtio jämförda länder hamnar Sverige först på 17:e plats i matematikresultat. Skälet till att svenska flickor och pojkar presterar på samma nivå i matematik är i grunden att svenska pojkar underpresterar kraftigt - inte att de svenska flickorna ovanligt duktiga.

Jämlika resultat är bra, men målet kan inte vara att alla ska lära sig lika lite. Tvärtom måste vi lyfta flickornas i matematik till samma höga nivå som pojkarna en gång hade. Och vi måste få pojkarna att överhuvudtaget prestera bättre i skolan.

Samtidigt som pojkarna underpresterar finns det många flickor som mår dåligt. De upplever en brist på tid för skolarbetet, ofta i kombination med krav från föräldrar och många fritidsaktiviteter. "Duktiga flickor" brukar vi kalla alla dessa tjejer. De presterar alltid i topp. men känner sig aldrig nöjda. Och stressen har ett pris. Den psykiska ohälsan har ökat generellt bland unga under senare år och tjejerna är särskilt drabbade.

Att bryta könsmönster handlar också om att ge flickorna större utrymme i skolan, att få dem att ta för sig och synas på lektionerna. Det behövs också fler män i skolan, alltså manliga lärare som kan verka som föredömen för pojkarne. För att komma till rätta med problemen krävs en lång rad åtgärder. Regeringen inleder därför den största enskilda satsningen någonsin på jämställdhet i skolan. Total anslår vi 110 miljoner kroner under tre år.

En stor del av pengarna ska gå till fortbildningsinsatser för lärarna. Redan 2006 presenterade regerinhgen lärarlyftet, den största lärarfortbildningssatsningen någonsin. Med den nya satsningen ska lärarna också få fortbildning för att motverka traditionella könsroller. En särskild satsning görs för att motverka och bekämpa hedersvåld och förtryck. Sex- och samlevnadsundervisningen ska stärkas.

Regeringen kommer att tillsätta en ny kunskapsdelegation för jämställdhet i skolan. Delegationen ska analysera problemen och komma med förslag på lösningar och vidare studier. För att motverka den ökande psykiska ohälsan bland eleverna ska Myndigheten för skolutveckling få i uppdrag att stödja skolhälsovården.

Högskoleverket ska få i uppdrag att granska och motverka snedrekryteringen till lärarutbildningen . Det är en del av den stora omläggningen av lärarutbildningen som regeringen redan har aviserrat, där bland annat tydligare ingångar mot olika typer av lärarroller, till exempel förskollärare, skapas. Sedan hösten 2007 har lärarna fått ökade befogenheter för att komma tillrätta med ordningsproblemen i skolan. Det är exempelvis tillåtet att flytta mobbare, beslagta mobiltelefoner och stänga av elever under en kortare period. I den kommande skollagen ska dessa befogenheter ytterligare stärkas.

Med tidigare och tydligare utvärdering blir det också lättare att upptäcka elever som inte hänger med i undervisningen. Det är ofta just dessa elever som blir stökiga och utagerande. Steg för steg skapar Alliansregeringen en skola där varje barns potential tas tillvara.

Jan Björklund Utbildningsminister

Nyamko Sabuni Jämställdhetsminister