Ja, det är så att min vän tycker han är ful och vill ta hjälp av plastikkirurgi för att "rätta till den". Jag säger att han inte är ful och inte ska tycka så dåligt om sitt utseende. "Du har väl aldrig haft problem med att få tjejer" brukar jag säga till honom. Men han fortsätter vecka in och vecka ut. Han vill väll se ut som calvin klein eller någon.

Men alla har inte den turen som jag! ;)

nära stadion och allt måste vara lyxigt , gick runnt och funderade på vad jag skulle göra om ja ,själv skulle ta mig en operation.

Kanske näsan den e juh redan krokig ... kanske ett par kvinno bröst.

den där Ron jeremy.., den lilla äckliga porrkungen måste fan ha förlängt sin orm.. fatta hur många heta brudar han måste ha fått ligga med?!

I´m proud of my snake!

Det är en hel del "Kändis" tjejer som faktiskt har plockat ut de där en liters dunkarna och satt in lite mindre geléhallon formade.. Varför nu detta... jo om man läser artiklarna så är det ju för att det ska bli mer naturligt och de vill vara en förebild för unga tjejer.. Elita har gått ut i Expressen och talat om sin bröstoperation. Expressen sätter faktiskt en bättre rubrik som talar om att Elita gör en bröstförminsking.. inte som Aftonbladet att de "tar ut fejkbrösten"

För det gör ju inte de.. de bara byter ut dem mot ett par mindre och mer naturligt formade implantat. Ett normalt bröst hänger lite..
Ändå säger de att de vill vara en förebild för unga tjejer.. men de är de inte för de fyller ändå ut.. de har ändå större bröst än de skulle haft.. Varför inte vara nöjd med sin lilla A-kupa (jag har en sån och har alltid varit nöjd) som funkar för det den ska vara till för...

Risken är att vadå.. jättetuttar.. och ingen känsel.. hur kul är det på en skala.. Är det kul när killen ligger där och leker och man inte känner något?

Hur var det förr.. då fick man vara nöjd med det man fick.. eller hur.. Är trött på den här utseende fixerade världen.. där utseende är viktigast..

Funderar på den dagen som någon av de här tjejerna får bröstcancer.. vad händer med dem då??

Fast det finns ju en bröstdrottning kvar.. det är Linda Rosing (hennes blogg finner du här)

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, bröst, implantat, tuttar, siliconisar, plastikkirurgi, bröstcancer, naturligt, utseende, fixerad, Elita Löfblad, Natacha Peyre, Carolina Gynning

Deras rubrik säger att de har tagit bort sina fejkbröst.
Fast nu ljuger Aftonbladet.. för de har tagit ut de stora implantaten.. av silicon.. men stoppat in mindre av geléhallonform.. för att brösten ska se mer naturliga ut... Det är ändå FEJK.. förstå det..
Tjejerna får en artikel om hur de gjorde när de operade ut sina jättetuttar...
Men någonstans i artikeln står det så där i förbifarten att de har bytt ut de stora implantaten mot nya mindre.. Tjejerna har fortfarande implantat.. och ändå går de ut och säger att detta är de bästa de har gjort.. den dagen de helt och hållet inte har några implantat.. då är det inte några fejkbröst längre.. som det är nu...

Det som retar mig i artikeln är följande:

Kändisarna plockar ut bröstimplantat på löpande band.

Kändisarna ar inte plockat ut.. de har bara bytt från stora implantat till mindre...

– Nu har jag anatomiska, droppformade implantat som ser helt naturliga ut och det är det jag vill ha.

Om hon nu vill ha naturliga bröst.. varför operera sig överhuvudtaget...
Måste hon ha implantat? Jag misstänker stark att hon måste det.. för hon har tänjt ut huden så himla mycket så utan att lägga i mer naturliga implantat så hade nog brösten hängt nere vid midjan på henne.. utan att ha ammat ett enda barn...

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, implantat, plocka ut, nya implantat, siliconisar, bröst, tuttar, naturligt

Det är i alla fall vad ovanstående artikel i Aftonbladet vill förmedla till sina läsare... men är man då plusmedlem och går in och läser hela artikeln som finns där så visar det sig att Aftonblade far med osanning som så ofta förr...

Bröstplastikkirurgen Leif Perbeck visar hur Natchas nya inplantat ser ut.

Hon har tagit ut sina gamla siliconisar.. men stoppat in nya... fast inte lika stora.. men jag blir så arg.. när hon säger så här:

Hon tröttnade på att vara en dålig förebild och vill slippa ryggont och omgivningens fördomar.

– Det är faktiskt helt sjukt att jag har gått runt med de här stora implantaten, säger Natacha Peyre.

Man blir ledsen då... hon är fortfarande ingen bra förebild.. eftersom hon har kvar sina implantat.. men det hålls det tyst om..

Fast jag håller inte tyst...

Läs även andra bloggares åsikter om Pysan, bloggar, arg, tyst, implantat, bröst, tuttar, silicon, siliconisar, plastikkirugi, Natacha Peyre

Vad som har hänt är att jag varit på konsultation hos Gunnar Kratz på Plastikakademin. Det kändes väldigt bra och jag fick ett bra förtroende för Gunnar. Nu vet jag ju att även om kemin mellan plastikkirurgen och patienten är viktig så måste man ju kolla upp att det inte bara är en snygg fasad. Jag kom fram till att det bästa var att fråga runt på några forum om andra hade opererats av honom och vad de tyckte. Fick en hel del svar och alla var väldigt positiva. Har nu mailat privat med några av dem, fått se bilder, och träffat en av dem live. Känns därefter tryggt med min "utvalde" plastikkirurg. Skall nu hitta ett datum som passar mig och min glödheta kalender. Ett annat "problem" är att jag surfat runt en hel del på deras hemsida och blir mer och mer frestad när jag ser bilderna på patienter efter bukplastik. Vi får se om det blir totalrenovering..........

Hvorfor? En sammensat for deres udseende? Dårligt selvværd, eller bare et afhængigt at blive smukkere?

For mange i dag, er dette som en gave at kunne foretage en plastike drift, men for mange, det føles bare helt unødvendigt, fordi de fleste er naturlige og nogle nice som det er. Det er formentlig derfor, det er så syge med dyre, fordi den læge mener det samme som jeg, at det er unødvendigt for næsten alle at gøre en plastikoperation. läs mer om plastikkirurgi

Det er mest almindeligt, at kvinder gennemgår en plastikoperation. For de er de mest sårbare på grund af alle de reklamer på tv, i aviser og alt andet, du ser.

Men jeg ville ikke gerne gøre en sådan operation, fordi jeg er tilfreds med, hvordan jeg ser ud. Eller ikke helt tilfreds, men jeg er ikke utilfredse med den måde mit udseende er lige nu her.

Ja,och så var den eländiga värmen här.
"Man ska inte klaga" har jag hört cirka fyra gånger idag,från olika munnar-nej,man får ju inte klaga när det blir varmt här i Sverige.Men jag gör det iallafall.Jag svettas och får huvudvärk,Ray-Bans åker på och parasollet upp i trädgården.Grannarna spelar dunka-dunk och de som inte har balkong eller uteplats börjar som vanligt gnälla på doft av grill,för kan inte de grilla på en egen uteplats ska fan ingen annan få det heller.

Och jag stannade till på Body Shop och studerade nya sortimentet av huduppstramade produkter,smådesperat och självkritisk som jag alltid blir när blekhuden ska blottas i solen.Speciellt armarna då,magen visar jag aldrig utanför familjen.
Men post-graviditetsmagen ska ändå snyggas till lite hade jag tänkt.Situps tar ju inte bort bristningar som alla vet,inte ofast hud heller.Kaxigheten räcker bara så långt och resten får man fixa själv när ekonomin inte tillåter plastiska ingrepp.Lösningen blir då ormolja eller som det oftast kallas,kosmetiska krämer och salvor.
Anti-cellulitlotion,lotion för "fast hud",bröstuppstramande kräm och bristningskräm fanns att välja mellan,allt ganska dyrt och slickt.Löftesrikt och aningen tvivelaktigt.Haha,sa jag.Mot mina bristningar hjälper nog bara en kirurg.Jovisst,sa biträdet.Krämer hjälper inte alla förstås.Men hjälper de någon?

Det blev en flaska huduppstramande lotion tillsist i ett svagt ögonblick,det lät allround och bra.Kladdade lite bristningskräm ur testerflaskan på magen när ingen såg,men eftersom det ska krävas åtta veckors behandling för att se eventuell förbättring så kan det väl kvitta.
Det ska nog till plastikkirurgi för att få bort mina bristningar iallafall,magens undersida ser ut som the dark side of the moon i år också.
Och det blir nog ingen bikini i år heller.

Människor som mist delar av kroppen vill man gärna skära i, för att rekonstruera på bästa möjliga sätt. Oftast blir effekterna rent otroliga, när man jämför "före" med "efter". Plastikkirurgins mer ursprungliga funktion, att skapa eller återställa funktion och normalitet (snarare än idealkroppar) gjorde mig lycklig när jag var liten och råkade hitta en bok skriven av en plastikkirurg hemma hos min farmor och farfar.

Jag måste ha varit "halvstor", för jag minns att jag kunde läsa, men att jag samtidigt inte kunde förstå allt det som stod. Jag fick gå till farmor och fråga specifikt om ett fall kirurgen beskrev, för av nån anledning beskrev han aldrig VAD det var han återskapade. Men rätt detaljerat HUR. Farmor läste det, och svarade med flit nåt rätt intetsägande, och först som vuxen har jag lärt mig fatta att det man bara kallar "organ" hos en man, utan närmare bestämning, inte kan missförstås. Det är ju organET. Det som "gör mannen till man".

Så, i brist på'hjälp att förstå, satt jag där länge och klurade. Han gjorde en tub, och vände den halvvägs ut-och-in, och jag funderade kring tarmar och annat, utan att komma närmare gåtans lösning.

Hursomhelst var texten i boken oerhört bra. Han beskrev hur människor med vanställda utseenden fick nya och bättre liv, men inte bara det. Han berättade också om den man som, när allt var klart, tog sitt liv. Han hade orkat så länge han hade nåt att kämpa för. Men när han nått bergets topp, fanns inget mer att kämpa för. Den bilden stannade hos mig.

Han berättade också om sin gamla granntant, vars utseende fick folk att rygga och barnen att ropa "skatan" efyter henne. När han väl hade kunskapen och resurserna, kontaktade han henne och erbjöd sina tjänster Pro Bono (gratis, på hederlig svenska). Hon var tyst länge, och sedan avböjde hon. Hon var skatan. Det fungerade, och hon ville inte ändra det. Han var en klok person, som kunde respektera att människor har och gör olika livsval.

En del i mig ville få finnas med i detta - att ge människor nya möjligheter att nå dit de behöver i sina liv, även rent fysiskt. Så även fortsättningsvis sög jag åt mig småbitar av information kring plastikbehandlingar.

En av dessa bitar var en artikel om en man som "behandlade" barn med Downs syndrom, genom att minska tungans volym. Med alltför stor tunga blev talet svårare att framställa, för barnet, och förstå, för omgivningen. Men den stora och oväntade effekten var att de opererade barnen fick mätbart högre intelligens än de obehandlade!!

Det är vårt fel. När vi ser ett barn med halvöppen mun och lite udda utseende stämplar vi genast på en stor mental varningslapp: utvecklingsstörd. Och då låter de flesta aktivt bli att se barnet. Och tilltalar man det gör man det med förförståelsen att ungen inget begriper, och helt utan förväntningar på att barnet skall kunna och vilja saker. Ett barn som ser mer normalt ut erbjuds en helt annan omgivning.

Hej, säger folk. Ser du katten därborta? Det är en siames va? Kan du räcka mig tidningen är du snäll. Och det är den interaktionen som skapar människor.

Senare i livet läste vi om amfibiernas enorma förmåga till regeneration. Det vet alla: Kopparödlan som släpper sin svans för att komma undan rovdjuret, och hur den sedan växer ut igen. Och det var ungefär då jag hörde om det där med fingertopparna.

Ett barn som mister yttersta leden av fingret har nämligen, ju yngre desto bättre, förmåga att återbilda sitt finger! Inklusive nagel. Bara man låter bli att skära för mycket. Låt den vara, helt ifred, håll det bara rent, så läker kroppen sig själv.

Och det är precis det vi nu lyckats utnyttja. Och som nu finns på film på internet: Även för vuxna kan man med extrakt av svinblåsa erbjuda cellerna en god regenerativ miljö där alltså en fingertopp även på en 62-åring kan växa tillbaka.

Att jag sedan som vuxen gärna hade velat arbeta med protesteknik, med proteser som styrs av vilje- / tankekraft via tex myoelektricitet, är kanske inte förunderligt. Och att den enda protestillverkning jag varit aktivt involverad i, är föreningen KIMs projekt för att förse män som skadat, fötts utan, eller på annat sätt behöver rekonstruktion av ORGANET, känns som en rätt kul blinkning till den där allra första läsupplevelsen hemma hos min farmor.
________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om proteser, utvecklingsstörning, rehabilitering, plastikkirurgi, penisprotes, cell matrix, cellmatris