Föreställ er då att en svensk vill skriva en bok ämnad för världsmarknaden eller ett brev till, låt oss säga den amerikanske presidenten. I denne bok/detta brev, använder författaren - låt oss kalla honom Jöns, en dialektal variant av Johan(nes) - då självfallet engelska för att nå ut med vad han nu vill säga; han måste ju faktiskt göra sig förstådd.

Det mesta är för Jöns ganska enkelt att skriva på engelska. Men ibland behöver han tänka till lite; ett antal ord, fraser, meningar och uttryck är inte helt lätta att översätta. Exempelvis vill han på ett ställe skriva att "det ösregnar". Han tänker igenom vilka sätt han kan formulerade detta på, på engelska. Skall han helt enkelt skriva "it´s raining heavely"? Eller finns det något annat utryck, som funkar lika bra, om inte bättre? Till slut väljer han att använda utrycket "it´s raining cats and dogs".

Ponera nu att denna hans lilla skrift undersöks knappt 2000 år senare, av en läsare som tillhör en helt annan kultur. Och så kommer läsaren till detta uttryck: "it´s raining cats and dogs."

Han blir alldeles konfunderad. Vad skall detta betyda? Han kan ju engelska, och vet att det rent bokstavligt betyder just "det regnar katter och hundar". På ett eller annat sätt lyckas han klura ut att författaren är svensk, och att den svenska motsvarigheten för denna absurda mening är "det ösregnar". Men han är inte nöjd med det. Istället vill han också lära sig mer om det engelska utrycket: det måste ju finnas en anledning till att Jöns valde denna roliga mening, istället för en mer enkel variant.

Således börjar han reda ut hur det kommer sig att "it´s raining cats and dogs" kan betyda vad det betyder, vilka extra poänger detta ger etc etc.

På samma sätt borde vi väl kunna handskas med begrepper "logos" (grekiska) och "davar" (hebreiska [arameiska?] ), eller? Man kan ju inte falla hän till den ensidighet som Messianisterna verkar förespråka...

Krigets grundprincip är att bevara sig själv och förinta fienden

Innan frågan om strategin i guerillakrig diskuteras i konkreta ordalag, är det nödvändigt att säga några ord om krigets grundproblem.

Alla de för militära operationer vägledande principerna härrör ur den enda grundprincipen: att göra sitt bästa för att bevara sin egen styrka och förinta fiendens. I ett revolutionärt krigt är denna princip direkt förbunden med politiska grundprinciper. Den politiska grundprincipen i Kinas försvarskrig mot Japan, dvs. dess politiska syfte, är att driva ut den japanska imperialismen och bygga upp ett självständigt, fritt och lyckligt Kina. Uttryckt i den militära aktionens termer innebär denna princip användningen av väpnat våld för att försvara vårt fosterland och driva ut de japanska inkräktarna. För att uppnå detta syfte kommer de väpnade förbandens operationer att ta formen av att de gör sitt yttersta både för att bevara sin egen styrka och förinta fiendens. Hur kan vi då rättfärdiga uppmuntan till heroiska offer i krig? Varje krig betingar sitt pris, ibland ett ytterligt högt pris. Står detta inte i motsättning till "bevara sig själv"? I verkligheten finns här ingen motsättning alls; mera exakt uttryckt: offer och självbevarelse både står i mottsättning och kompletterar varandra. Ty sådana offer är nödvändiga, inte blott för att förinta fienden tuan också för självbevarelsen -- partiellt och tillfälligt "icke-bevarande" (offer, eller betalning av priset) är nödvändigt för det allmänna och beständiga bevarandets skull. Från denna grundprincip stammar hela raden av principer, som vägleder de militära operationerna, vilka allesammans -- från principen för skjutning (ta skydd för att bevara dig själv och uttnyttja eldkraften till fullo för att förinta fienden) och till de strategiska grundprinciperna -- är genomsyrade av andan i denna grundprincip. Alla tekniska, taktisk och strategiska principer är exempel på tillämpningen av denna grundprincip. Principen att bevara sig själv och förinta fienden är grunden för alla militära principer.

(sid. 198f. "Strategiska problem i guerillakriget mot Japan (Maj 1938)", Militärpolitiska skrifter I)

Fast jag vet inte hur lämpligt det är att läsa Mao Tse-Tung allegoriskt, men om man kan med allegorin avnjuta Homeros, varför inte Mao?

Ska bara skriva lite random saker också:

* McMys = McNaajs.

* Jag har ”shiny” naglar

* Jag är oskyldig!

* Min TV är felplacerad.

* Google really is my friend.

* Jag har det sämsta korttidsminnet ever.

* Jag vill se mer ”Cashmere Mafia” nu!

/Räkan - ”I wanna' be the big spoon.”

The truth lies. Facts deceive. Pictures distort. Sounds hide. Thoughts rage. Our reality is tenuous, the way we change what we see and how we hear and even what we smell, as time passes, or emotions blur our senses. History is fraught with events or quotes or even images that we would swear were true, actual, factual. When we look at them later or more closely, or from a different angle or under different light, what we thought we would bet our lives on, turn out to be less than the sure thing we believed we would never forget.

In the TV series Mad Men, Donald Draper is confronted with the lie of his borrowed history in the Korean War (a police action that has yet to be officially ended), by the upstart Pete Campbell, in front of Bertram Cooper of Sterling-Cooper Ad Agency (played brilliantly by Robert Morse). Young Pete rants and blurts out the facts, thinking that it would somehow destroy his nemesis Draper. Cooper simply says to him, "Who cares? A man is who he is when he walks into a room." Even that quote is probably paraphrased, and the program was shown only a few weeks ago. History cares. We care, but the realization is that appearance is everything, possession is 9 points of the law, that even morons get their way, when speaking from the bully pulpit.

My point is that we can only rely on what we believe to be true right now, on a second by second basis. And we hope that those beliefs are somewhat similar to what we believed yesterday. If they aren't, can sanity survive? On that day long ago in Texas, I think I believed that the world was becoming evil, that some people were no damn good, and that heroes would help justice prevail. My transitory beliefs have shaded back and forth over the decades, around the central themes of justice, hard work, and extreme caution.

Heroes, criminals, victims, witnesses. The roster of people in each of those categories has changed in number, identity and definition many times over the past 44 years. The hero list is the only one that seems to diminish as we get older. It would be too easy to get into the cynical persona of many who comment on the ways of the world. As I get older, and move into what we call the new 60's generation (just had my 59th birthday), I have added a new list to the first four: Morons. These are the ignorant and arrogant cynics whose logo appears to be the 'Whatever...' brand.

As I prepare to move into my Fourth Score, there are many observations that have helped me in my desire and belief of better things to come. One is the wisdom of experience, and another is the gift of aging in a world that provides medical progress for the unavoidable pitfalls of growing older. It sounds trite but the Internet, and the entire sphere of the new communications society that it has spawned, is another. This new technology provides unprecedented access to information, and something I thought was gone: community.

We are not alone. While only 'entertainment' movies, music, literature, and (dare I say it) even TV, sometimes provide clues in the society that there are others out there like us, that believe in good, justice, and even heroes. Even though those heroes are sometimes us. Crash, Grand Canyon, The Closer, Mad Men, Mars Rising, By the Rivers of Babylon, Long Road Out of Eden, Taking the Long Way, are but a very few of the cultural reflections that people still care about good stuff.

Oswald did it. Sirhan did it. Princip did it. Ray did it. Whitman did it. These events were witnessed by dozens or more and every year more and more information comes out about the seconds or minutes that each event occupied in the fabric of history. TRUTH? The Truth? The truth? I later had occasion to go by another site on the way to and from my daily activities. As I walked across the South Mall in Austin, Texas, I could help but be moved by the irony of the vision I saw every day for a few years.

Ye shall know the Truth and the Truth shall make you free is the verse (John 8:32) carved above the front (south ) entrance to the UT Main building. Looking up past this about 300 feet above is the parapet from where Whitman shot. Both locations give me the sense of being a target should the fabric of time be torn slightly enough to put me at the time and place of theses horrendous events. My favorite counter to this feeling is the endeavor in our lives that we should all act like Jackie Robinson with a lead off of second base: look in all six directions at all times, Phil Rizzuto can make a play from almost any place.

Tænk hvad du vil. Jeg har tænkt mit....

Utöver den magra principförklaringen står det konfliktbloggarna fritt att tycka olika i stora som små frågor, den som letar efter en partiliknande enhetsfront letar alltså på fel ställe.

Citat af Æsop (levede omkring år 600 før Kristus), græsk digter.

Klik her for at se flere citater af Æsop.