Jag går på trottoaren med stadiga, rytmiska steg med min följeslagare i öronen. Mr Walkman bjuder på Tityo, hon sjunger Longing for a lullabye så vackert att jag nästan gråter. Jag känner mig som en kvinnlig Moses, där jag självsäkert forsar fram, kryssar med huvudet högt mellan medmänniskorna som väjer för mig. Som om jag föser dom åt sidorna med min blotta uppenbarelse. Attityd är min klädsel. Möter en avgrundsdjup mörkbrun blick i ett vackert karaktärsfast maskulint ansikte, vi ser varandra långt innan vi passerar varandra åt varsitt håll, vi ler åt varandra utan att ens använda munnen. Det är som vi hör respektive tankar utan ett ljud. Vi håller fast blicken, vi vrider på huvudet bakåt åt varsitt håll, vill inte släppa taget; ett förtrollande möte. Men på väg till varsitt håll i livet. Vi tyckte om vad vi såg,

idag har jag känt mig magisk.

Läs även andra bloggares åsikter om självkänsla nu, magi, känslor, psykologi, kärlek, människor, möten, platonisk, attityd, medveten närvaro,

Jag tillåter mig att möta honom också på promenaden. Det känns som om jag har en örnblick, fast och beslutsam. Allseende och beredd möter jag hans grumliga ögon med en stålhård blick.

Det gick bra att tänka i dagsljus, men helvete vad rädd jag blev att tänka samma scenario efter mörkrets inbrott. Som ett jagat djur såg jag mig själv, plågad för plötsligt var det bara vi i byn. Jägare och offer.

Jag åkte till familjen för att få kontakt med verkligheten. Det fick jag. Nog av. Tiden rinner ut.

Och mina ögon kändes så grå

Läs även andra bloggares åsikter om villkorligt frigiven, mordförsök, brottsoffer, samhälle, psyke, fantasi, verklighet, straff, sona,

I farstun till helvetet står jag och börjar känna att det brinner från båda håll, men bakdörren är förseglad av bly, så det svider i ögonen så tårarna rinner. Det är alldeles snart oåterkalleligt att stå kvar här. Vare sig jag vill eller inte måste jag börja färden i det riktiga helvetet. Ta steget ut till det fullständigt okända....glödheta. Var?

Alldeles snart börjar det riktiga helvetet ,hitintills har det bara varit generalrepetion.

Läs även andra bloggares åsikter om brottsoffer, mördarjävel, straff, rättsväsende, kvv, domar

Jag har också råkat illa ut några gånger. Det är inte kul, men jag ser inte mig själv som ett offer och det gör att jag inte mår särskilt dåligt över det idag.

Jag fick en okänd kille över mig när jag hade däckat en gång, jag var så full att jag faktiskt inte hade en aning om hur jag skulle göra för att få bort honom. Han tafsade på rätt ordentligt både här och där och jag kände paniken växa. Varpå jag kom på att jag skulle gå på toaletten och låsa in mig. Jag sa "jag ska bara gå på toaletten", problemet var att han följde efter. Jag hade väldigt tur som hade en tjejkompis som stod utanför toaletten och såg att jag inte var okey, varpå hon slängde ner killen ifråga för trappan.

Ingen kände honom, ingen visste hur han kommit in på festen. En vän hade sett oss utan att kunna bedöma om jag var med på det hela. Det hade kunnat gå väldigt fel. Ser jag mig själv som ett offer? Nej. Jag ser honom som en av de vidrigaste killar jag någonsin träffat i hela mitt liv och jag skulle inte vara nådig om jag fick syn på honom igen, men jag skäms inte för vad som hände. Inte ett dugg.

Däremot så blev jag aldrig så full igen, jag blir aldrig särskilt full alls om jag inte är på en mycket liten fest med enbart nära vänner. Jag lärde mig att man är inte trygg om man är full och tjej, så jag slutade vara döfull för att jag inte ville ligga där igen, utan att kunnas försvara mig. Jag insåg att situationen skulle kunna upprepa sig, men om den gjorde det så skulle jag i alla fall vara i form att slåss.

Sedan finns det ju våldtäkter som inte kallas våldtäkter för att tjejen "avstyrt" att bli ett offer. Våldtäkter där tjejen först är med på det, killen börjar göra saker hon tycker är obehagliga och hon säger nej, varpå han inte slutar helt och hållet, utan fortsätter tänja på gränserna.

Där gör varje tjej ett val. Antingen skriker hon och slåss och kanske blir våldtagen eller så låter hon det hända och låtsas att hon är med på det, hon vill inte bli våldtagen så hon bara står ut så att hon om hon känner sig äcklad sedan kan tänka "men jag hade ju kunnat säga nej".

Man vill tro att killen skulle ha slutat när man röt till, men det finns fortfarande en stor risk att han inte hade gjort det.

Jag tycker att det fortfarande är en våldtäkt, men jag förstår reaktionen. Jag har gjort något liknande själv.

Man lindar bomull runt psyket. Man intalar sig att det gick rätt till, för man vill inte vara ett offer. Man vill inte att någon ska ha fått göra så mot en. Det är lättare att tänka att han faktiskt hade slutat om man sagt nej, därför säger man inte nej så att man får veta. Man kanske säger "kan vi inte göra såhär istället" och försöker få det gjort så skonsamt som möjligt, sedan står man ut. Sedan går man därifrån, känner sig äcklig, men intalar sig att man hade makten, att man hade kunnat säga nej.

Det blir så mycket lättare att bearbeta, men det är så fruktansvärt fel att man ska behöva "stå ut" och genomföra det istället för att bara veta säkert att man hade kunnat säga nej och gå hem utan att göra det. Det är hemskt. Tyvärr tror jag väldigt många tjejer har hamnat i den situationen.

Jag vet inte om man någonsin kan få de där männen, som inte kan läsa kvinnors signaler eller ta deras nej på allvar att ändras. Jag tror tyvärr inte det.

Det viktiga är att även om man gör som jag beskrev ovan, så att man inte blir våldtagen "på riktigt", sprida rykten. Man ska sprida rykten kors och tvärs om den där killen som var obehaglig. I Södertälje fungerar det, alla kommer att veta om det. Man behöver inte säga att han är en våldtäktsman eftersom det faktiskt finns en liten liten chans att man läste honom fel och att han faktiskt kunde ha lyssnat på ens nej, men man kan säga att han är obehaglig i sexuella situationer. Om killen ifråga sedan blir anmäld för våltäkt så är det faktiskt ens plikt att vittna tycker jag.

Jag har råkat illa ut några gånger, jag har lärt mig att skydda mig så gott jag kan, att det enda som får en att må bättre är att veta att man gjort allt för att avstyra det hela. Jag har aldrig sett mig själv som ett offer, bara hatat de som gjort mig illa. Jag har känt mig äcklad, men det har gått över, för jag vet att det är de som är äckliga, inte jag.

Det jag också har gjort är att inse att som kvinna är man otroligt utsatt. Jag har rasat, gråtit och förbannat, men till slut accepterat att det är så världen ser ut. Jag har accepterat det och börjat inse att jag inte respekterar mig själv om jag inte gör allt för att skydda mig mot sådana situationer.

Jag skriver detta för att jag tycker att alla tjejer måste förstå att de måste skydda sig mot sådana situationer, att det inte bara händer jätteblonda tjejer som Blondinbella, utan kan hända vilkem Svensson eller Abdullah som helst.

Sedan vill jag inte att folk ska spekulera i vad som hänt mig de gånger jag inte berättat om. Det är privat. Jag tycker inte att jag behöver berätta det, för det finns tjejer som råkat så himla mycket mer illa ut och de borde få berätta istället.

Måske er det bare mig. Men de ting, der er sket de sidste mange måneder har givet mig flere rynker og mange grå hår i hovedet. Min søn har haft og har stadig problemer med sin psykiske habitus, bostedet etc., og jeg føler mig så magtesløs ... hvis jeg kunne slå et slag med tryllestaven, en hvilken som helst stav, så det hele gik væk og han blev glad og lykkelig, fandt stedet til ham at bo ... så jeg kunne give slip og få mit liv ... få sjælefred.. Ingen, der ikke er handicapforældre, ved, hvad det her gør ved sjælen.. det ved de bare ikke....

En klog mand, hvis bog jeg lige har læst, (Andrés Ragnarsson, "anbring først iltmasken på dig selv"), har flere steder i bogen opsummeret det, jeg og sikkert mange, mange andre forældre til handicappede børn føler ... at det er næsten en umenneskelig sorgbyrde at bære og at her læger tiden ingen sår .. hvad den i øvrigt aldrig gør...

Noget andet er det sjælearbejde, ACA arbejdet, som jeg er i gang med ... ved siden af alt det her,  er det noget af en nød at knække. Jeg forventer ikke mirakler ... men jeg forventer helt sikkert at få det bedre, blive mere hel ... få mere sjælefred, sindsro, når jeg er færdig med trinarbejdet... Det er ikke løgn, at man skal acceptere mere ufred, uro, ulyst, ... føj .. jeg har virkelig fysiske symptomer på det her oprydningsarbejde .. ligefrem kvalme ind i mellem...

Det er 4. trin, jeg arbejder med. For dem, der ved, hvad det består af, behøver jeg ikke sige mere. Det har jeg nu heller ikke tænkt mig at gøre alligevel, bortset fra at fastslå, at alle de skader, en opvækst i en dysfunktionel familie har efterladt mig med, de går ikke bare lige over, fordi jeg skriver om dem i en lille bog .... Men det hjælper at skrive, og finde en eller anden form for kontinuitet i hverdagen, selvom jeg har ekstremt svært ved at skabe "ordnede rammer" for det her. Jeg har jo levet i et rigidt mønsterliv for min søns skyld i 15 år, og jeg kan virkelig ikke lide stramme tidsplaner og andet, der sætter regeladfærd op for mig .. det er svært for mig at overholde de små aftaler, jeg laver med mig selv.... dog ... jeg er begyndt at arbejde med tarotkortene hver dag ... trækker dagens kort, skriver meningen ned i min bog ... måske kan det give lidt mere klarhed ... mere lys.

Sommeren har taget lidt fat igen. Jeg vil gerne have noget sol på min bareste krop, og vil i morgen finde et sted, hvor manden og jeg kan lægge vores corpus i sandet og nyde dagen .. med læsning, trinarbejde, snak, og bare væren ... kors, hvor jeg trænger til det med alt det ovenstående in mente og ikke at forglemme - bryllupsforeberedelser .. og ja.. kjolen er kommet, og jeg skal besøge veninden på fredag for at prøve den .. og jeg glæder mig heeellllt viiiillldt... ;)

"Tiden läker inte alla sår. Smärthantering läker sår"
Om man får hjälp med smärthantering vill säga. Som enskilt brottsoffer, där räknas anhöriga in, är det inte en självklarhet i Sverige. Tvingas man dessutom att fly och få s.k skyddad identitet är läget ännu värre. Jag har flyttat till ett annat landsting, och räknas därför som en utomlänspatient. Och kostar det landsting där jag inte är skriven i, men bor och verkar i  alldeles för många pengar. Det skickar signaler till min reptilhjärna som redan vid mordförsöket präglats av värdelöshet, jag är så värdelös att mig kan man döda, signaler som sanktionerar känslan. Men å andra sidan sa "min" Mördarjävel att han ville inte döda mig,  bara skada. - Ni skulle bara veta hur hon är.......
Så resonerar bara allvarligt störda individer. Som Mördarjävlar utan samveten, utan empatiska känslor. Antisociala personligheter. Förfördelade personer som anse sig ha rätten att leka Gud. Må ni brinna i mörkret, för det är där ni hör hemma. Djupt ner i ett dagbrott önskar jag att ni får famla er omkring med lika störda typer som er själva, utrustade med värjor och spjut, totalt oskyddade,

som vi brottsoffer var och är. För även om ni blir dömda, får vi leva ett liv som fördömda. I det mörker som ni skulle gå i, även om det på vår himmel skymtar ljus. Jag går vidare, men ibland med två steg framåt och tre tillbaka. Och det är min enda rättighet verkar det som. Jag snuddar vid tanken om det är någon idé alls med fängelsestraff för er mördarjävlar;

Hur kan man sona ett brott som man inte menade?

Andra bloggar om: engla, pernilla, rättegång, eklund, psykologi, ptsd, flashbacks, mördare, rättsväsende, golgata, skyddad identitet, kvarskrivning, brottsoffer

I någon märklig form av frihet. Fri att kunna åka var jag vill. Slippa planera, slippa dom mentala bojorna.

Till skillnad från dom, läs den som inte hade tålamod att sköta sig....som den som upprepade som ett mantra. - Jag kan vänta, jag har just tålamod;

men det är det jag har haft, jag har stått ut trots dippar och dalar. Nu är det jag som har kommandot. Nu är det jag som bevisar vem som ska ro den här båten iland. Och hur mycket barlast som släpps. Nu släpper du taget om mig med min tillåtelse. Men inte förlåtelse....

Läs även andra bloggares åsikter om leva ett liv.frihet, kvv, indragna permissioner, straff, samhälle, mordförsök,

Indragna permissioner. Varför? Kräket var på sin vanliga permis t.om måndagskvällen. Dit jag anlände på tisdagseftermidda´n, safe sas, eftersom ingen hörde av sig från kåken att han kom försent. Märkligt att han ställer till det, nu nästan i elfte timmen....

Kan jag verkligen inte låta bli att planera? Hur, när, var?

Fan, känner mig som en tennsoldat, i lodrätt läge, i givakt på vakt!

gillar inte läget

Läs även andra bloggares åsikter om permissioner, kvv, samhälle, känslor, rädsla, kriminalvård, villkorligt

Da jeg mødte Chris MacDonald for første gang tilbage i starten af maj, var det i forbindelse med et foredrag som han holdt for mine medarbejdere. I løbet af de cirka to timer som foredraget varede, kom Chris blandt andet ind på betydningen af søvn. Faktisk mener han, at søvnen er en af de vigtigste bestanddele i et sundt liv. I følge Chris skal man have mellem 7,5-8 timers kvalitetssøvn hver nat, hvis kroppen og hjernen skal være udhvilet.

Personligt har jeg altid haft den holdning, at jeg ikke ville sove livet væk. Jeg har derfor altid eller i hvert fald så langt tilbage jeg kan huske tilbage, nøjedes med 5-6 timers søvn hver nat med undtagelse af weekenden, hvor jeg typisk sov en time eller to mere. Jeg kunne derfor ikke lade være med at tænke, at Chris måtte være helt galt på den med hans "påstand". Ganske vist skulle jeg bruge en halv eller hel time på at vågne og jeg gik ofte kold om eftermiddagen og først på aftenen, men det gik jo egentlig "okay" for mig med så lidt søvn. Problemet var bare, at min krop over flere år havde vænnet sig til at få så lidt søvn og at jeg nu var vant til at betale "prisen" i løbet af dagen i form af periodevis mangel på energi og koncentrationsevne.

Men da jeg gik i gang med det nye sundhedsprojekt, blev jeg jo lige som nødt til at følge Chris' anvisninger i forhold til motion, kost og ikke mindst søvn. Det krævede blandt andet, at jeg skulle ændre en af mine mest indgroede vaner og at jeg var nødt til at gå meget tidligere i seng end tidligere for at jeg kunne nå at få otte timers kvalitetssøvn.

I dag, syv uger efter jeg startede med min livsstilsændring, må jeg krybe til korset overfor Chris og give ham ret: Et god nats søvn gør en kæmpe forskel! Jeg har i dag langt mere energi end tidligere og vågner nu næsten hver dag af mig selv efter typisk 7,5 times søvn. Jeg er vågen med det samme og skal ikke længere bruge det meste af en time for at få hjernen op på fulde omdrejninger. Jeg går meget sjældent kold om eftermiddagen og det samme gælder om aftenen, hvor jeg tidligere kunne falde i søvn efter aftensmaden. Alt i alt er jeg meget mere fokuseret og skarp i løbet af dagen og føler ikke, at jeg har mistet noget ved at gå tidligere i seng end tidligere - tværtimod faktisk! Jeg når som minimum det samme som før samtidigt med, jeg har langt meget mere overskud i hverdagen. Det gør det også meget nemmere at leve et sundere liv, for nu jeg har både energi og fokus til at lave de rigtige valg med hensyn til kost og motion.

Så jeg kan virkelig anbefale, at man får sine 7,5-8 timers kvalitetssøvn hver nat. Det kræver selvfølgelig at man omlægger sine vaner lidt, men der er til gengæld også kontant afregning med meget energi og overskud allerede den efterfølgende morgen :o)

- Han ser det här som ett misslyckande, han kommer alltså inte att använda sig av samma metod nästa gång. Det gick inte att försöka döda dig med kniv,

men du måste vara uppmärksam på alla andra möjligheter, att döda dig. Att få tyst på dig.

Och jag tror att han har rätt, min pappa som mött mördarjäveln och redan vid första mötet sa åt mig att skippa honom. Fler har instämt i kören. Alla visste, t.om jag själv, fast jag måste ha varit tillfällig döv.

Inte död, som han vill_e.....

Och bara för att jag har möjligheten att fira en storhelg var jag vill, valde jag hemma, i min mojsiga soffa, framför tv:n, i sällskap med Kissebus som fått en ny klädsel till fåtöljen, som passar den lilla mjuka svarta pälsen som ett karamellpapper. (här hade jag tänkt lägga upp en bild, men WP strular som fan, FAN!)

Go och glà Midsommar till er, här sitter jag i Midsommarstassen och mår......bra!

Läs även andra bloggares åsikter om midsommarafton, mördarjävel, hemma, helg, profiler, samhälle, val, familj, skyddad id, mordförsök, misslyckande, kvinnofrid

Alltid när jag varit i "hem till Byn", där jag skulle behöva bo för att kunna hjälpa och umgås med farsan, får jag flashar.
Ibland mer, ibland bara hintar.

Den här gången är dom skoningslösa. Tack och lov för inköpet av den nya bäddmadrassen, får inte lika ont i kroppen när jag vaknar.
Jag såg en glimt från ovan när jag rökte en cigg på paps balkong av Mördarjävelns f.d fru, nuvarande fästmö. När MJ och jag träffades, var han gift och bodde i huset strax bredvid, skilde sig så småningom, men brukade när mina stålar var slut eller han bara ville ha trygghet och inte ville ha några krav på sig, så gick han gick han hem till Mördarfrugan. Hon som i förhören blev tillfrågad vad hon gjorde när MJ kom ner efter mordförsöket till hennes/deras lägenhet och berättade att han huggit ner mig svarade;

-Jag rökte en cigarrett och drack en öl, sen la jag mig!

Hon som skulle ha åtalats för med medhjälp sa förundersökningsledaren mellan raderna, när det hade gått ett år, och vi snackade om besöksförbud. Hon som la sig att sova när det var påställ av sex snutbilar och ambulans, avspärrningar och teknikerna slutligen "knackade på dörren" och väckte? henne i Törnrosasömnen för att undersöka lägenheten. Blodspår i trappen ner till dörren....in i kvarten.
Synen av den bredarslade, pojkklippta tanten från Potatisträsket ger mig kväljningar och jordbävning i nervsystemet. Jag undrar hur man, det gäller både Mj och den här subban där han tillbringar sina permisar hos, bara kan gå där i området som om ingenting hade hänt?

Kanske ingenting har hänt? Det kanske bara är en mardröm och jag vaknar snart? Tänker jag med min nya fönstervy.

( i mitt fönster hänger dotterns handsydda dopklänning, min farmors handgjorda bröllopsskor i siden och små silversprayade barnskor, tror det är favoritbrorsans, förutom dekorationer och lyktor från Indiska)

Läs även andra bloggares åsikter om mördarjäveln, vendettanbettan, mördarfruar, mordförsök, brottsoffer, mäns våld mot kvinnor, samhälle, psyke, ptsd, flashbacks

Humöret är som en ekgkurva vid hjärtflimmer; stött på för mycket patrull, speciellt polispatruller. Knarkbrottet är nedlagt, pillertrillardoktorn som hållt i uttrappningen av benz hade skickat ett intyg till Polizaen som tydligen hade bestämt sig för att nita mig vid "brottet", och jag inte hade en tanke på att hjälpa dom, så nu är den saken ur världen......

Tror dom ja;
Så fort jag fick beskedet och alla papper på bordet, gick jag utan att passera fängelse direkt till receptionen och anmälde snuten och arrestpersonalen för övervåld och tjänstefel i rapporteringen. Åker till Rättsmedicinska senare i veckan för att undersöka högerarmen som vridits om ev. av och felläkt eftersom jag mått så jävla taskigt psykiskt efter incidenten och inte kommit till skott och uppsökt läkare. Bilder finns på tydliga blåmärken av fingrar på överarmen, armbågen är fortfarande svullen och går inte att räta ut. Äh, det finns massor att skriva om dribblet, men jag avstår för närvarande. Visst sure, jag var full, det har jag aldrig nekat till, men även fyllon har integritet och ska respekteras. Är det nån som ska sitta fängslad på livstid är det arrestvakten för han var tamejfan det fulaste jag sett. Skona världen från liknande miffon. Han kan med sin blotta uppenbarelse ge oss drinkare ett delirium tremens. Hans ögon satt precis ovanför öronen, jag svär! Dryg översittare, en mycket liten man i alldeles för stor uniform, stoppad med inbilskhet och pompösitet. Han ska väck, eller åtminstone granskas med lupp. Som man gör med löss, om man ska se dom. Jag måste efter mordförsöket för mitt eget ego sätta gränser; så här får man inte behandla mig. Förväntar mig inte att det tas upp, men oro vill jag skapa i lägret. Vendettanbettan heter jag. Yrke: Rättshaverist. Arbetsgivare: Staten Sverige vs Staten Sverige.....

Men nu till hugsen.
På väg tillbaka till blogghålan mötte jag restaurangägaren som jag avlönat i några månader, tacka fan att han blev glad att se mig.;-), fick en jättekram och frågade var jag har varit, servitrisen hade så sent som förra veckan bett honom att ringa mig för dom hade x-pris på flaskbärsen, hahaaaa. För tillfället behöver jag bara omfamningar, inte såna omtankar.
Glad i hågen att ha blivit bekräftad, dansar jag vidare till tandläkaren som sökt mig, rättare sagt hans underbara sköterska, en annan Rosababe. Där får jag nästa varma kram, hon hade varit orolig för mig.-Blir det sista sittningen, frågade jag. -Det hoppas jag inte svarar söta chilenskan.

Att det ska behövas importeras folk från bortre Orienten och andra sidan jordklotet nästan för att få lite värme och omtänksamhet. Och grekdoktorerna inte att förglömma. Det bjussar inte inavelspacket, bonnläpparna, infödingarna här på i någon större utsträckning. Vi kanske har något gemensamt. Invandrarna och jag,

Som det stod i polisrapporten:

Yviga gester och hett temperament,

BASTA!

Läs även andra bloggares åsikter om polisväsendet, narkotikabrott, arrestvakter, samhälle, invandrare, vänskap, temperament, benzodiazepiner, uttrappning, gripande, alkohol, omtankar, tjänstefel, övervåld

Då känner jag att jag vill vara ifred, i samma andetag och tanke jag vet att jag "valt" att träffa dessa felande länkar just för att ensamheten, övergivenheten jag tvingas leva i driver mig till vansinne och felaktiga beslut. Frånvaron av medveten närvaro; långt borta men nära är plågsamt närvarande. Det gör ont, tänker jag, såhär i schlagertider.

Livet är ibland som att sova på en spikmatta med brinnade täcke och en kudde fylld av glaskärvor

Läs även andra bloggares åsikter om möten, medveten närvaro, depression, psyke, kvarskrivning, skyddad id, ensamhet, fakir, schlager, smärta

Ja, har varit på journey, eller turné kanske passar bättre. En helt jävla galen turné, en livstid avklarad på en och en halv månad. Något exempel vill du kanske veta?

• Gripen av snuten på kanelen för ringa narkotikabrott. Tvärallergisk med som det står i snutrappytten; med röda glansiga ögon och stora pupiller. Vi skickar ditt urinprov till SKL säger pajasen med blåa kläder, jag storskrattar och säger att skicka "spriten" till veterinäranstalten istället. Kanske ni hittar den felande länken. Han var måttligt road....ännu mindre road när han säger att vi vet inte din adress. -Va bra passar jag, då funkar något i alla fall, för övrigt vill jag inte ha dig som gäst heller eller ditt anhang. Har ni inget viktigare för er här, som mord eller våldtäkter istället för att bara plocka upp små fulla pygmeér?
  Ja, jag har inget att oroa mig för, släntrade hem sent på natten och till min glädje så hade krogen mittemot fortfarande öppet. Man blir törstig av förhör, idiotförhör i synnerhet, fick en virre och en kasse bärs som take away. Indian style....
• Jag har vandrat på Valborgsmässoaftonsnatten genom sta´n med två unga vackra tyskar som pratade oerhört bra engelska men inte visste var fan dom bodde, den ena med kryckor efter att gått på broken glass, nja, så bra var inte engelskan dom sa att dom bodde på hospice på andra sidan rivern. Snacka felprioriteringar, stoppat en Hermodskurs i mobilen istället för en GPS?
• Jag har handgripligen slängt ut en indian från min lägenhet. En så´n där jävla typ som skulle få låna lite källarutrymme och helt plötsligt som en ål från Sargassohavet "bor" i min lägenhet, sullar ner mitt vackra nyrevorerade hem. Äcklar sig. Står på muggen i två timmar på morgonen och harklar och gurglar sig timmar. Ja, minst två. Yeikk. Frågade honom om det var anledningen till den just genomförda separationen. Tvättar sig grundligt varje dag men, sätter på sig samma paltor dag efter dag.
• Varit på väg till Patagonien, allvarligt!
• Varit tvungen att åka till psykakuten för att träffa lite trevliga människor. Grekdoktorer är min melodi. Den sista hade väldigt stora pupiller, men honom grep polisen inte. Och på tal om Sargassohavet, så påminde hans outgrundliga Hippokratesblick om havet.

Ja, flippat lite, så här i flippflopptider. För nu har dom åkt på. Sandalerna. Äntligen får jag gå och släpa fossingarna efter mig, sätta på mig en massa "snöriga" blusar och gå stadigt eftersom nu måste jag städa upp efter mig. Eru mé nu i inledningen?

Hej förresten, kul att se er igen!

Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, psykbryt, galenskap, psykologi, greker, indianer, människor, möten

Intressen:
Musik: Vad vore ett liv utan musik?De vill jag inte ens tänka på..
Djur: Finns de något mysigare och goare än dom..har två egna katter mickis och Tuss.
Människan:Att förtså oss människor och hur vårat psyke fungerar.möten är alltid lika spännande
Natur: Vad är mer härligt än naturen.campa bada i havet eller bara vara.
film:Kollar på det mesta efter humör.men kollar lite extra på kriminalare
TV :Kollar alltid på csi serierna och liknande serier som law n order.drphil är nog något jag aldrig missar heller.

Grupper jag lyssnar på mest:Är väl här oxå lite allätare..fatnar främst för en bra text.Hinder.3 doors down.metallica,Hole,Courtney Love,Nickelback,Pink,Garbage,patrik isaksson.några av dom i alla fall finns så många
men om du tittar under fliken"låt texter" hittar du några favoriter

Böcker jag gillar:Läser mest biografier.som tex" pojken som kallades det" av david peltzer kan väl säga jag fastna lite i den.."inte som andra döttrar"av nancy spungenoch min allra största favorit e "vingklipptängel"av Berny pålsson..väntar med spänning på nästa bok som kommer snart..

Erfarenheter:ja dom är många dom men kan ju nämna några,Gruppvåltäkt,mobbing,misshandel..

Min personlighet:
Envis som en åsna,vilket i sig kan ha både för och nackdelar ibland.
filosof tänker en massa vilket också kan ha sina för och nackdelar.
snäll och öppen emot allt och alla inga fördomar här inte
pålitlig:håller alltid ett löfte vad de än gäller ställer upp i ur och skur
Kramig:Konstigt nog är man fortfarande kramig av sig och kramas mer än gärna.

Vad jag hatar:
trångsynta människor som bara kan se allt svart eller vitt
snålhet,usch finns det något värre?
fördomar,bättre att ta reda på fakta innan man öppnar munnen om något.
falskhet,att säga en sak och sedan mena något helt annat.
sexgalningar,inte för de är något fult sex men de ska ju vara mellan två människor som älskar varandra.inte något man håller på med på nätet precis enligt mig.ett exempel är att man som tjej går in på en chatt sida och du blir överröst med förfrågningar om sex,"vill du se mig runka i min webbcam"
Vänta:fy vad trist de är och stå och vänta på något.
Djurplågeri:i alla dess former kan inte titta på när dom ska avliva djur på tv tex..utan att fälla några tårar.

Vad jag älskar:

Musik,de är livet det vad vore vi om vi inte hade musik?
Djur i alla dess former.ett djur älskar villkorslöst.
möten mellan människor:visst är de kul!att träffa nya kulturer och seder för att kunna uppleva värdelns alla under.
resa:skulle mest av allt önska att en dag få titta in i en pyramid och se hur de ser ut inuti:
Fantasi:Med den kan man göra vad man vill och drömma sig bort och allt som hör till.
Havet:att bada i men bara att kunna sitta på en klippa och bara titta ut över det enormt vackra och stora hav.Det ger en ett lugn inombords men man ska alltid behandla havet med respekt alkohol och vatten är något man aldrig ska blanda ihop.
att busa:då menar jag lite äventyliga saker som man får för sig ibland såkallade infall
och praktikal jokes.

Att vara kär:att känna de där pirret och längtan efter någon man älskar.
humor:Den sorten som "stefan och krister"har och mr bean och svullo och robert gustavsson.finns väl inget härligare än ett gott skratt sådant där så man nästan får ont i magen.

Min erfaring er, at det slet ikke handler om maden, når vi taler almindelig overvægt. Langt de fleste ville kunne bevare deres vægt på et fornuftigt plan ved at spise nøjagtigt det, de holder allermest af. Dem, der siger, at de kan spise chokolade, kager og andet uden at tage på – har faktisk ret. Det kræver blot, at de har det godt med sig selv og deres liv. For det betyder, at deres system regulerer sig selv.

Oftest er der sket det, at personen er blevet overvægtig – begynder at skære ned på kalorierne, spiser ikke noget de kan lide, men gør det for at blive slanke, maden er derfor ikke længere noget, der nydes og gøres til noget særligt – og slet ikke, hvis måltidet er skiftet ud med en shaket protein eller urtedrik.

Kroppen er utroligt kompleks i sin indretning, og jeg skal derfor ikke gøre mig klog på alle dens finesser. Men den er almindeligvis ret god til at komme i balance, hvis den får chancen. Men stress, uro, kriser, store arbejdsbyrder og andet, der belaster systemet, kan få kroppen til at opføre sig anderledes end ellers. Nogle har måske oplevet, at de under stress, holder op med at spise, mister appetitten og taber i vægt – andre oplever, at de begynder at spise ekstra meget og tager på i vægt.

Hvis man begynder at se på sit liv, sine ture i yo-yo’en rent vægtmæssigt og sammenholder det med, hvordan man havde det på de givne tidspunkter, så vil man formentligt se en sammenhæng. Ofte vil man opdage, at i perioder, hvor man har det psykisk godt, der spiser man, når man er sulten, man går måske flere ture, cykler eller bevæger sig på anden vis i løbet af dagen. Man vælger måske at bruge mere tid på at forberede maden og spise den i ro og harmoni… og vægten har formentligt holdt sig rimeligt stabil – også selvom der smuttede en portion is, flødeskum, chokolade eller andet indenbords.

Se så på vægten i perioder med stress, store arbejdsbyrder, bekymringer osv. – blev der så ikke lige købt ordentligt ind, men spist det, der var at finde undervejs. Var der ikke ro til at sidde og spise, fik man ikke lige mulighed for at spise, når man var sulten, men var tvunget til at spise på givne tidspunkter, i pauser eller lignende? For mennesker med tendens til overvægt, er der gode chancer for, at det er nu vægten stiger. Der bliver spist fast food, ingen nydelse af maden, bare spist og så videre. I lommerne er der masser af sukker til at holde niveauet højt – og når der endeligt er en pause, så er det tid for en lille powernap – og ingen motion.

Jeg ved godt, at det er nemt at gå efter maden – men jeg mener ud fra egen og andres erfaring, at langt det meste af almindelig overvægt handler om at være i balance. Når man har det godt med sig selv, sit arbejdsliv, sit familieliv, sine venner, økonomi, bopæl osv., så finder kroppen selv sit niveau. Det er derfor muligt i perioder med ro i sindet at spise nøjagtigt de madvarer, som man nyder og føler glæde ved at indtage – men det bør gøres med god samvittighed og uden frygt for, hvad vægten viser. Kan man gøre det, slipper man kampen mod vægten – og genfinder nydelsen af mad, søde sager og andre lækkerier.

Står du med et overvægtsproblem, der ligner gennemsnittets, er det ikke maden, du skal ændre på, men i stedet dine tankemønstrer, din hverdag og den måde du bruger dit liv på. Overvægt er ikke bare et tegn på for mange kalorier, forkert madindtag – men snarere et billede på, at du har tabt dig selv et sted undervejs.

Når du har fundet dig selv i det indre – ses det i det ydre J

YourLifeGuide

I något patetiskt att sätta ner bopålarna i den relativt nya lägenheten, med omtapetsering och nya golv överallt, sista rycket på tisdag med parkettslipning har tröttat ut min bloggnerv. Har så mycket annat att tänka på, städa och städa. Och städa igen. Smida planer, se om mitt hus. Lever som i ett ekorrhjul; runt springer jag med möblerna, kisseBus är helt färdig av allt oljud på kvällarna och ligger tättintill mig på kvällarna i soffan och tittar anklagande på mig ibland när hon orkar lyfta ögonlocken.

Och varför håller jag på så här? Fåfänga försök att hitta hem, ett ställe att stanna upp i och på. Här vill jag leva, här vill jag dö. Samtidigt som jag är så medveten om att tiden håller på att rinna ut. Om mindre än ett år är MJ på villkorlig fot och jag har djupt inne i hjärnan planen klar, bättre fly än illa fäkta. Den här faran är inte "bara" något som är in my head. En real rädsla finns snart därute.  Känslan av att vara så långt borta som möjligt blir intensivare än någonsin. I början av mitt bloggande drev ilskan och oförrätterna mitt skrivande, nu känns det som om det mesta av hatet, det befogade hatet har runnit av och överlevnadsinstinkterna tagit över.  Bloggandet har fyllt sitt syfte. Jag har kommit till den punkt att jag accepterat vad som hänt. Inget kan ändra på det. Men jag kan ändra på vad som händer just nu, kanske till och med sträcka mig så långt som till morgondagen. Livet är att acceptera förändringar och gå vidare på sitt eget sätt. Klyschigt kan man säga, men det duger gott;

All sätt är bra utom dom dåliga.
Bloggen har givit mig så mycket glädje, stöttning av helt okända personer, värme och vänskap utöver det vanliga. Senast inatt satt jag i ett Skypesamtal a lá maraton med andra sidan jordklotet. Ett möte som har någon mening. Och ingenting kan väl vara oföränderligt? Att ha kvar kakan eller bopålarna här, fast på distans? Kära bloggläsare, nu har min tid kommit att vila, bloggvila. Nu är det dags att smida järnet klart. Men vi ses nog snarare än du vet i någon kommentar eller så. Och så vill jag önska Tina som mailade mig mig häromdagen ett underbart liv utan våld och destruktion, kärlek till dig och alla medsystrar som lyckas ta sig ur ett våldsamt förhållande, och ännu mer kärlek till er som ännu inte kommit loss.

Avslutar med ett helt underbart citat jag hörde häromdagen;

- Kärleken till ett barn, är vetskapen om hur det är att leva med hjärtat utanför kroppen.

Hej på en stund

/Vb

Läs även andra bloggares åsikter om kvinnofrid, bloggosfär, bloggavslut, bloggvila, medveten närvaro, acceptans, vänskap, överlevnad, världsliga saker, fly, kärlek, barn,

Som gårdagen, en dikeskörningsdag utav Satans like. Ha, det rimmar. Dike vs Like. Me don´t Like gårdagen;
Gungeligung i själslivet, tror att det här med operationen påminner reptilhjärnan om helvetet jag inte kommer ihåg i visualitionsknoppen, hjärnan tappar kontakten med gps:en och kör i psykdiket.Jag är livrädd för att minnas mordförsöket påtagligt sas. Och den här situationen skulle jag helst av allt vilja undvika, tänk om minnet vaknar till liv under narkosen eller uppvaknadet? Att jag ser hans galna blick igen, att jag ser kniven i magen när jag undrande tittar neråt för jag tror att jag får ett slag, men ser en hand som håller i ett knivskaft. Att jag minns hur jag försökte fly så tvärt jag vände på klacken så att den lossnade från kängan, polisteknikerna hittade den och mina glasögon en bit ifrån brottsscenen. Brillorna hade han omtänksamt lagt på en cykels pakethållare, mobilen i jackans bröstficka hittade snuten aldrig, den la han väl i sophuset alldeles bredvid. För där fanns en hel del graverande sms.

Ovanstående är ett utkast som jag inte orkat skriva klart. Situationen som den såg, ser ut trots dotterns sällskap på sportlovet och sol. Gick ut en sväng i tusenwattaren, slängde sopor och genade vid husknuten.
Där stod en ung kvinna med huvan nerdragen, tittade upp när jag passerade och då såg jag. Att det lika gärna kunde varit jag själv;

Hennes tårar löste upp ögonsminket, hon stod där i solen så ensam och grät. Som en pierrot, du vet dom där franska pajaserna med sotsvarta streck runt ögonen, som gråtdroppar.  Svarta som vulkanlava av kol rann dom utefter hennes bleka kinder. Jag stannade inte och frågade om hon behövde hjälp. För jag behöver själv samma hjälp. Tröst och hopp på någonting bättre än det här som kallas livet. Ett begränsat liv. I liten upplaga.

Läs även andra bloggares åsikter om vår, depression, sorg, gråt, förtvivlan, ensamhet, psyke,

Idag er det altså CD 27 - på dagen antall dager syklusen var på sist. Alle dager uten mens etter denne vil være another day in hell.
Jeg har tatt 4 billigstripstester de siste dagene. Blendahvite. Jeg har dog hørt at folk med negative strips har fått positiv test hos legen. Så inntil TR dukker opp, har jeg fortsatt litt håp.

Her forleden drømte jeg om de to blå. Eller rettere sagt de to røde, siden jeg drømte om stripsene. De var knallpositive, og da jeg våknet var jeg så skuffa at jeg nesten begynte å grine.

Dagens vondter:

• Mensmurringer
• Småkvalm
• Mindre utflod
• Vond korsrygg

Jeg vet jo at alt dette også er pms-tegn.
Kommer TR, så kommer TR. Jeg håper ikke hun gjør det.
Men vi har fortsatt tid igjen på å prøve.
Det er bare en liten del av hjernen min som mener vi har dårlig tid..

Inte nog med hålet i skallen och dom där två norrut, så har jag två hål i magen sa häx bråckdoktorn. Glömde jag säga att jag hellre går till min vackra tandläkare och fyller hål (i tänderna snuskis) än till den här listiga jäveln. med en rävblick tittade han på mig och säger;

- Du förstår att vid bråckoperationer av den här digniteten, dom ska öppna nästan från hakan till ett av ovanstående hål på framsidan av kroppen och sätta in ett stort nät, så måste du vara rökfri någon tid innan och efter!

Tal om för mig i vilken jävla lagbok står det? Paragraf? Djurskyddsbalken? Eller? Tänker jag, och svarar;

- Ja, det ordnar jag surrö! Och förresten det gäller alla operationer, cirkulationsrubbningar och blödningsrisk, jag vet, yadayadayada.....
- Vill du ha en remiss till rökavänjning frågar pappskallen. Varför det tänker jag, jag ska inte lägga av, bara göra ett kort uppehåll. Med kort menar jag i paritet med en livstid, som jag höll på att loosa, som gör att jag måste lägga mig på slaktarbänken igen.

Dunka mig gul och blå, strimla mig som stroganoff, men be mig INTE SLUTA RÖKA!!!!!!!

Hittade boken jag tror han läst 

Läs även andra bloggares skrifter om sjukvård, bukoperation, komplikationer, mordförsök, rökning, bråckoperation, läkare, nätfiske, adel, hertig

Häromdagen på sta´n, med en skavande känsla på ena skinkan. Byfånarna glodde förvånat på mig när jag krängde upp jackan och tunikan och försökte rätta till vad jag trodde var orsaken till skavandet, en jeansnit.  Väl hemma drog jag blixtsnabbt av mig paltorna och hittar..ett brännhål på trosan!? Ett typiskt hål från en glödande cigg, inte från het sex. Märkligt, inte att jag röker och bolmar; utan hur har det gått till? Har Carola hela trosor ikväll?

Lämnar den frågan, för att vakna till Lasse Bengtsson på fyran och en kopp kaffe och....       cigg är en ren njutning. När den mannen skiljer sig står jag först i kön. Intressanta reportage, ett sätt att fråga personer som är outstanding. Han är verkligen genuint intresserad av sina intervjuoffer. Imorse bl.a Jan Scherman, sin boss. Som delade med sig av lite mindfulness i form av en bokrekommendation. Lyssna vite man som jag måste titta vidare på. Läsa hur man lyssnar, att höra, att reflektera. I programmet framträdde också en modig kvinna, en advokat i det som man trodde var ett av dom mest patriarkaliska land på jorden och vände mitt dömande tankesätt. Hon talade om att kvinnor inte alls  var så förtryckta som man kan tro. Lyssna själv på programmet på fyrans hemsida, dom streamar bara sina program så jag kan inte länka direkt.
Och så pratade dom hundar, medans kisseBus ligger bredvid mig i soffan och snusar. Ihoprullad som en serpentin spinner hon på sitt högst personliga vis. Som liten kattunge ramlade hon från balkongen och spräckte gommen, hon  kurrar tyst och stilla, jag måste nästan lägga huvudet på henne, borra ner näsan i den lena pälsen,  för att höra att hon spinner alls.

Nu sätter jag på mig hela och rena trosor och sTrosaR vidare i livet....

Andra bloggar om: media, tv4, melodifestival, carola, trosor, mod, mindfulness, indian, husdjur, samhälle, tv4, advokat,

Då tar jag min tillflykt till soffan och vegeterar mig. Soffpotatis, det är jag! Igår kom första "bakslaget" av detoxen, abstinensen kom ikapp med den relativt låga dos jag kommit ner på nu, då är det värst. Hjärtvolter, eftermiddagsfrossa och en trötthet trots rastlösheten. skitsvårt att hantera. Så idag på Alla hjärtans dag var det dags att lugna ner pumpen. I soffan, har jag varit nästan hela dagen. Trots att jag sov ut för första gången sen Dackefejden, slocknade jag på eftermiddagen och drömde i ett grått dvaltillstånd en av dom där övergivenhetsdrömmarna. Den komplexa drömmen, där folk kommer och stör mig fast jag känner mig ensam. Kommer inte upp till ytan, rädslan att det inte är en dröm utan att det är så när jag vaknar skrämmer mig till att ligga kvar i det vegetativa tillståndet.

Vaknar till och piggar upp abstinensen med lite java och tv-tittande. På trean sitter en familj, tjocksmockar och vräker i sig fettstinna måltider.Närbilder som äcklar av tuggande självmordsätare som smackar i sig. Yeikk. Inte en grönsak så längt ögat når, själv dricker jag citron och gurkvatten. Sköljer ner mackan fullproppad med fibrer och osötat med Becelmargarin och dömer familjen hårt, Skoningslöst tänker jag som på tiden jag jobbade extra i en korvholk; att helt enkelt neka fettona sina beställningar av kolesteroldrypande måltider. För jag är så jävla präktig så hälften vore nog, eller?

Ja, just nu, i denna medvetna stund är jag bäst. Fuck the rest! Den 4/4 ska jag vara ren från benz, nyopererad och dottern har varit här på sportlov, så jag har för att gå tillbaka till grönsakernas värld,

några morötter att se fram emot!

Läs även andra bloggares åsikter om detox, abstinens, grönsak, rfhl, livsvärk, övervikt, medveten närvaro, benz, ptsd, drömmar, vendettanbettan

1. Casse Gueule, på februari 8th, 2008 vid 4:30 pm Said:

   Som man ropar får man svar.
   Bara att FRÅGA en kvinnlig psykolog.
   Dessutom tro att man skall få det svar man så uppenbart tigger om.

   Gå och köp dig en sammets-pyjamas istället.
   Kolla om du har navelludd?
   Jodå det är Ok att suga på tummen, MEN INTE ÄR DIN EGEN.

   Försök inte föreställa vad du inte är, det lyser långan väg.
   Däremot kan man bli vad man inte är, om MAN VERKLIGEN VILL.

   Att gå mot röd gubbe räcker liksom inte till, kvinnorna du VILL HA är inte de om ränner efter Mattias Flink, någon Jackie Arklöv, en NEGER som bekänner sig till nazism, kontradiktion i sak.

   WHEN THE GOING GETS TOUGH, THE TOUGH GETS GOING. Vet VARENDA kvinna värd sina äggstockar - undantaget då kvinnliga psykologer?

   Säg upp dig på revisionsfirman Möög & Bläckfläck ditt kräk.
   Ta ett MANLIGT jobb. Bete dig som en KARL, ditt våp.

   Det finns en 5-års kurs som garanterat gör man av vem-som-helst, utom KVINNLIGA PSYKOLOGER då. Betald är den med!

   Franska Främlingslegionen. Och flickorna, de får något fuktigt i blicken.

   LEGIO PATRIA NOSTRA!

   Casse gueule, 2e REI
   (2:a infanteriregementet)

Jag vill bara säga tack så mycket, helgen börjar bra!:-)

Läs även andra bloggares åsikter om bloggosfären, humor, kommentarer, läsning, dopad, dolf Pundgren