Jag har fått det bevisat igen.

Det har varit en lång och underbar resa som avslutades på söndagen. Mitt främsta intryck från denna camping är alla tokballa människor OCH alla funktionärer som jobbade för klubben. Vilket otroligt arbete som är nerlagt. Hoppas vi alla känner oss upprymda och glada. Jag gör det iaf.

Tyvärr blir alltid sista natten på en sådan här tillställning lite mer stökig. Men som någon sa; låt inte detta lilla negativa slå ner oss utan se till helheten. Som var otroligt bra. TACK ALLA GÄSTER OCH CAMP PUTTE-FOLK. Jag älskar er alla ( utom de svin vi kastade ut, dom hatar jag ).

Tack "Borat", Charlottenbergar´n, Rosa hårspännet, hela Turbojugend och alla andra färgstarka snubbar. TACK!

PS. IP ser ut som skit. Ska fixa i morgon, nu orkar vi inte mer... DS

Jag tänker inte förklara varför jag vill lägga ut allt kiss n tell skvaller jag hör. Ni kan tolka detta som om jag vore genuint ond.

XOXO / Player 1

Det känns lite tomt om jag ska vara helt ärlig. Känns som att jag måste hålla tillbaka och inte låta sms-tummen gå som den alltid gör. Fast samtidigt, det är ju JAG. Jag skickar små kluriga eller roliga eller rent omtänksamma sms när jag känner för det. Hmm..

Och jaja, många av er tycker att han är ett jävla svin, men jag hade nog inte gjort så himla annorlunda själv heller om jag var i hans skor. Tror jag. Jag vet inte. Har aldrig haft lyxen att måsta välja mellan två fantastiska killar ;P

Idag ska jag i alla fall få MEKA! Oooh. Mekarsmuts. Vackert. Hoppas att kylaren är bra bara. För annars blir jag ledsen på ögat :S

Ska även fixa naglarna inför bröllopet imorn. Hoppas jag kan hämta kylaren TIDIGT alltså. Så jag inte förstör dem som när jag bytte däck (jag målade dem inte och gick ut, jag brukar ha målade naglar ;D).

Funderar även på att ringa Linasoet nånting. Har inte fått ett levnadstecken från den bruden sen i våras nån gång. Karlstad!

Näe, frukost - svara på Alisas Dagens fråga - göra det där personlighetstestet som snurrar (kanske får jag nån rätsida på mig själv igen :P) och sen vänta på en sms-avi :D

Hentet fra opplysningskontoret for kjøtt

Jag valde att klippa banden med min mormor efter min mammas begravning för drygt 6 år sedan efter att hon betett sig som ett SVIN rent ut sagt för sista gången. Det var liksom droppen när hon var elak mot mig på mammas begravning.

Mormor har alltid föredragit "de andra" kusinerna, kusinerna M och C och deras mamma och lillebror är de enda i släkten som jag har kontakt med idag för de är i samma ända av släkten som jag. KUsin M har år efter år inte gett upp utan har bjudit mormor på kalas och hälsat på henne trots att hon har mått dåligt utav det, jag vägrade.

När min brors dotter fyllde fem år åkte jag dit och träffade henne för första gången, min bror försvann ur mitt liv i samband med mammas död också av anledningar jag inte vill ta upp här och nu, men eftersom han och hans dotters mor hade separerat och min son ville träffa sin kusin så åkte vi. Min son var eld och lågor över att få träffa sin gammelmormor, hans mormor flyttade ju till himlen innan han föddes. När mormor fick höra att jag var där ställde hon in.........................................................

Några månader senare var jag på besök hos min kusin och vem dyker upp på torget om inte mormor?!?!?.. Hon föll ner på huk och började prata med min son som om hon träffat honom massor av gånger och min annars så glada och sociala son frågade mig vem det var.

-Det är din gammelmormor, svarade jag.. försökte peppa honom och var så uppåt jag kunde..

Hon fortsatte prata med honom och höll kvar kärran men han bara ignorerade henne.. så till slut gick vi för det blev för pinsamt.

Min mormor var en väldigt underlig person, jag spetsade en engelskatenta när jag gick på högskolan, det var inte vatten värt för henne, för min kusin som gick i sjuan hade ju fått MVG och det smäller ju högre än ett VG...skillnaden var att jag läste på högskolan (där MVG inte ens ges i betyg) och min kusin i högstadiet..

När jag fick diagnosen att jag troligtvis hade livmodershalscancer och var LIVRÄDD för att inte kunna få barn, så satt hon bredvid min mamma i telefonen och gapade om att nån kärring i bibeln minsann fött barn vid 90 så jag hade all tid i världen på mig och skulle inte vara så sjuk efter uppmärksamhet att jag tyckte synd om mig själv...

TIll det så försvarade hon en person i släkten som begick sexuella övergrepp på mig, antingen så hittade jag ju på, och OM det nu var sant så var jag ju med på det. "Du har ju alltid varit så sexuell utav dig"... detta sa hon till mig två år efter det hade skett, jag var 6 år gammal och anförtrodde mig åt min mormor..

Nu är kärringen död, hoppet om att jag nån gång skulle få en riktig mormor dog aldrig, människan funkar väl så antar jag.

Men nu är hon borta.

Och jag känner mig tom och ledsen och jag sörjer, jag sörjer en mormor..jag sörjer inte henne för hon var en ond, elak och väldigt underlig    gammal tant, men jag sörjer EN mormor. OCh då kommer jag att tänka på Elna, (mer om henne en annan gång) får nog leta reda på henne om hon lever.

Jag ska nog gå på begravningen trots allt, min kusin och jag pratade om hur viktigt det är att få ett avslut.

När mamma dog var jag arg i två år, arg på mamma att hon gick och dog precis när jag börjat ställa henne mot väggen för en hel del saker som hänt, arg på mormor för att jag aldrig duger åt henne. FÖrst efter TVÅ år kom sorgen, och då sörjde jag inte ens henne, jag sörjde en normal mor/dotter-relation. Den här gången ska jag inte ödsla tid på ilska, jag ska tillåta mig att sörja från början.

-Vi går nu mamma, jag gillar inte tanten, sa han bara och stirrade rakt framför sig...

I övrigt så är det den här FRA-lagen som är på tapeten i bloggvärlden, så jag får väl haka på strömmen. Privatlivet är under hot, regeringen vill kontrollera sina medborgare. Ska det bli som i USA där man kan åka in på förhör om man köpt fel bok? Jag vet inte vart vi är på väg, men snart är jag på väg härifrån. Jag trodde man skulle slippa kryptera hårddiskar, mail och annat för att få ha ett privatliv i fred, men snart är väl det också brottsligt. Vem vet. Fast draget är ju knappast oväntat, eller var det faktiskt någon som levde en illusion om att det här inte skulle komma någon dag? Skulle inte tro det.

I övrigt skiter pamparna i gräsrötterna i fackförbunden, regeringen pissar på arbetarklassen och överklassen glassar i solen och arbetare jobbar röven av sig. Allt är som vanligt.

Nu synes jeg faktisk vi skal bruge dansk sort humor, for præsidenten og støtte ham! han har brug for vores HUMOR

Support John MCCain for president
We In Denmark are Also Tired og Hillary AND Obama
Irrational Democrats? NO THANKS!
NO democratic Guy for president!
Evil Democrats STAY HOME!!!

We dont need Obama and Hillary clinton as president because their politics sucks, We need a more liberal World Rather than socialistic monkeys who wants higher taxes! We need the american republican spirit to came to Denmark giving us Hope for liberty again...We dont need taxes, nor "free Hospital" We need to liberate the market of health insurrance! PLEASE USA dont get a Welfare system like the dansih one who just stop peoples creativity and make them lazy! We dont have a free market! do you (americans) want to pay 3 dollars for only 1L Gas/petrol ? IF you want to buy an Old KIA Carneval for 30.000$ then vote for the socialist Democrats! these Democrats WHO only got promises but doesnt remember what they said before the elections...

THEREFOR WE SAY IT AGAIN VOTE JOHN MCCAIN FOR PRESIDENT! VOTE FOR THE REAL CHANGE!!!

please visit www.jeg-kaldte -mccain-for--svin.dk

fra Imam Suhaib Webbs blog. Må Allah belønne og bevare Imam Suhaib Webb. (Jeg har fået Imam Suhaibs tilladelse til at bringe denne oversættelse.)

Asalamu alaykum,

Jeg blev for nyligt stillet dette spørgsmål og håber at dette svar er til hjælp.

Spørgsmålet: "Kalder Koranen jøder for grise og aber? Og er det tilladt for muslimer at gøre det?"

Svar:

Tak for dit spørgsmål.:

I Koranens andet kapitel findes historien om sabattens folk, som fejlede i at underkaste sig Allahs befalinger. Derfor blev de, ifølge Koranen, lavet om til grise og aber. Der er dog et par vigtige pointer ved denne historie:

1. Den henviser ikke til alle mennesker fra den jødiske tro, men kun en bestemt gruppe af Moses' følgere..

2. Det er ikke passende at kalde mennsker fra den jødiske tro "grise og aber" da, det udover at være ekstremt uhøfligt, ikke er korrekt. Alle væsentlige kommentatorer af Koranen nævner at disse grise og aber ikke reproducerede sig, men døde. Sh. Yusuf al-Qaradwi gjorde opmærksom på at man ikke bør kalde jøder for grise og aber. Slutteligt er muslimer, af Allah, beordrede til at "sige det der er bedst" og til at "kalde til din Herres vej med visdom." Derfor er det ikke passende for en muslim at være nedværdigende i sin diskurs, uhøflig i sine manerer og snæversynet og fanatisk overfor andre. Allah siger "[du skal] være retfærdig. Det er tættere på fromhed."

Vi beder Allah om at ophøje vores rang og skænke os noble karaktertræk.

Suhaib

"Har man en gång kommit hit, blir man aldrig mera fri.
Om man slutar här, så slutar man i gropen."

Jag kan inte fly från dagens samhälle. Jag är fast i skiten. Jag tvingas leva i en icke-levande värld. Där jag, likt ett jävla ekorrhjul, går runt runt runt med samma jävla rutin. Väljer jag att ställa mig utanför ekorrhjulet med produktion och konsumtion så dör jag, på grund av samhället. Har man inga stålar så dör man. Vi kommer hit och vi slutar här.

"Bakom femton dubbla reglar,
bakom femton dubbla lås,
håller rikedomen hov i maktens salar.
Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör.
Här är tankarna och rummen lika svala.
Och om någon måste dö,
eller några ska ha spö,
finns det andra som kan verkställa besluten.
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten."

Makthavarna (välj valfri beskrivande synonym, förslagsvis utsugarna och svinen) sitter i sitt jävla riksdagshus och på sina jävla toppmöten där verkliga människors behov inte hörs, där våra rop inte hörs. Där vi kan ignoreras. De rika, de som har den verkliga makten över våra liv, deras önskemål hörs. Men inte vi arbetare.

"Om dem där uppe i det blå inte längre vill förstå,
utan föraktar alla de som ger dem mat,
ska pyramiderna tillsist bli deras grav."

Varje historia i tiden är en historia om klasskamp. Historien visar på att vi kommer säga ifrån. Er värld kommer läggas i ruiner, ur den ska vi bygga en ny värdig levande värld. Erat samhälle kommer bli eran jävla grav. Jag kommer alltid kämpa för att slippa den här skitvärlden, det är ingen utopi, det är min verklighet. Mitt samhälle kommer och ska bli av.

"De må ha militärer och vapen, men vi arbetare har hjärta!"

Jag vill leva i ett samhälle där jag tillåts leva. Jag vill inte vara fast i ett jävla ekorrhjul där jag producerar för att konsumera. Jag vägrar, jag vägrar ta mig fan. Jag vill få det jag behöver för att överleva, jag vill inte ha något värderingssystem. Jag är trött att arbeta för att ni ska kunna bli rika på mitt arbete. Jag är trött på att det är vi som fyller era fängelser. Jag är trött på ett jävla utanförskap, jag är så jävla trött på hela skiten. Jag vill inte dö över pengar eller tillita mig till någon religion för att få hjälp. Jag vägrar. Jag gör min egna framtid, mitt egna liv. Jag vill ha ett liv som är levande, baserad på våra behov och där arbetet utförs efter våra förmågor.

–Du som känner Carl, sa vildsvinen, kan du inte få honom att göra nåt? Han är ju utrikesminister! Varför är han så mesig?

Vi genomlyste frågan från alla håll innan vi förstod att det har med ätandet att göra. Carl blir bjuden på fin middag varje kväll, i slott, palats och sagogrottor världen runt. Middagarna upptar lika stort intresse i hans vardag som själva politiken, så är det.
För det första biter man inte den hand som föder en, det är en naturlag bland alla varelser.
För det andra skapar allt detta kompisätande en intimitet, som ett blodsband. Här sitter de mäktiga och tittar in i varandras drypande slemhinnor och ser födan strimlas till gegga. Jag mår illa bara jag tänker på det. Munnen är ju, noga räknat, ena änden av mag-tarm-kanalen och sånt visar man inte upp för vem som helst!
Ju mer jag tänker på det förstår jag att roten till människans misshandel av jorden ligger just där. Att de upphöjer ätandet till något fint, medan avföringen är privat och till och med skamlig. Det är ju i verkligheten precis tvärtom!
Ätandet är destruktion, nerbrytning, ett nödvändigt ont för att kunna producera det nödvändiga som jorden behöver: skiten. Eller komposten om man ska uttrycka sig lite människosalongsfäigt.
Vi grisar vet hur man uppför sig anständigt. Vi äter bara privat, i familjen, och så snabbt vi kan för att bespara andra genansen. Redan som kultingar lär vi oss att suga i oss mjölken på 30 sekunder. Sen reser sig mamma och går. Människor tror att vi äter så snabbt för att vi är glupska! Vilket missförstånd! Det är diskretion och god fostran.
Hungern måste ju stillas så visst är det är en lättnad att äta. Men njutningen efteråt är tiofalt större när man har avförit sig än när man är mätt. Jag tror att människorna måste få upp ögonen för detta.
Vi grisar föreslår nu samfällt ett förbud för människor att äta offentligt. I synnerhet viktiga personer som ministrar och presidenter som bör vara stilbildande. I humanismens och världsfredens namn bör alla inta sin föda diskret i var sitt lilla avskilda rum och först därefter samlas till den verkliga banketten, där de sittande på rad kan uträtta sina behov på ett anständigt sätt.
För att skapa gott exempel bör Nobelbanketten, som TV-sänds världen över, fortsättningsvis ges kring vackert dukade avträden i långa rader där kolonner av sirliga servitörer bjuder runt handbroderade samt parfymerade avtorkningsservetter av linne.
Detta är grisarnas förslag för världsfred, i jordens och humanismens namn.

/Publicerad i Kristianstadsbladet 13 mars 2008./

Ja Hodja/Kurt Westergaard siger: Bare det var mit flotte svin :D

Har den et navn?

För att en gång för alla få slut på spekulationerna har matte bestämt sig för att komma med bevis. Hon gjorde ett intelligenstest på mig. Resultatet kan hon sedan trycka ner i halsen på var och en som ifrågasätter grisars intelligens.

Hon spikade upp testet på väggen till min hydda för att jag i lugn och ro skulle studera det. Ta all den tid på dig som du vill, sa hon. Bussigt!

Jag ställde mig och läste.

Här kommer testet så var och en av er själv kan prova:

HUR SMART ÄR EN GRIS?

Endsat srmtra girsar kan lsäa dteta. Det vrekar omjögilt att frötså i bröjan. Den fnemononala frömgåan hos girsras hjornär har uftorkats vid Luntbraksuviniserttet i Alranp. Det sepalr ignen rlol vliken odrinng bäkvostrena i odern kmemor så lnänge frötsa och stitsa bkotsvaen är rtät. Rtseen kan vraa i veklin jläva rröa som hslet men en ätka girs kan frotfanrade frsötå astlalmamns. Dteta breor på att girsras hjonrär itne lesrär en baktsav i tegat uatn ufpaptatr odert som hlehet. Fnittsaskat elelr hur? Så kalrar du dteta lospräv är det bivsaet att du itne braa är ett sinv uatn dsetsoum en mekcyt illentgient girs!

Var det allt? Det var ju ingen match!

Men jag känner min matte. Hon vet vad jag går för, men jag vet också att inte heller hon är dum i huvudet. Här måste ligga mer bakom än hon säger.

Jag läser igenom testet en gång till. Då ser jag det! Jag skriker högt, så de lösa plankorna till hyddan smattrar. Matte kommer springande.

–Jag klarade det! Jag klarade det! Jag läste allt!

Matte ler med huvudet på sned. Hon väntar. Och?

–Jag vill påpeka ett liten brist i texten, säger jag. Stavfelet i tredje meningen från slutet. Är det korrekturfel eller...?

Matte dansar och applåderar sen kastar hon sig om min hals.

–Carmen du är underbar! Det var en kuggfråga! Du såg stavfelet! Ingen människa skulle ha klarat det! Carmen du är den smartaste tryffelgrisen i Sverige!

Först blev jag lite purken. Småkränkt så där. Att vara smartast i en kategori där man är ensam är ju inget vidare beröm. Sen blev jag glad ändå för jag förstod ju vad hon menade. Vi grisar har den förmågan. Vi ser helheten och känslan och betydelsen bakom orden. Även om bokstäverna hamnar i fel ordning.

Det som kallas andemeningen.

På BureauOfCommunication.com hittar du även fler blanketter som kanske kan passa vid behov. Vad sägs om att ge lite  oönskad feedback till någon?

Torsdag: Vi ankom Praha noe senere enn planlagt, flyet var litt forsinket så vi var ikke der før nærmere 21.30. Vi hadde forhåndsbestilt sjåfør som skulle hente oss, men det sto i papirene at han bare ventet max 60 minutter etter avtalt tid. Så da vi endelig hadde fått baggasjen vår og greid å finne veien ut av Praha flyplass var han ikke å se noe sted. Det sto en haug andre sjåfører der, men ingen av de hadde plakat med vårt navn på. Spurte en røsslig og blid sjåfør som sto og ventet på et annet par om hva vi skulle gjøre når sjåføren vår ikke var her, og han sa vi bare skulle gå ut og hanke tak i en av de gule taxiene som sto utenfor. "Your hotel will pay", sa han. "Why?",  spurte jeg litt lattermildt (overrasket over påstanden - hvorfor i all verden skulle hotellet betale for vår transport?), "Why not?" svarte han tilbake og lo hjertlig. Jeg kan ikke helt se for meg at akkurat det skulle skjedd, men nå kjenner ikke vi den kulturen så det kan godt hende at det er vanlig. Vi fniste ihvertfall litt vi og, og satte kursen mot utgangen. Plutselig sto sjåføren vår der, en ung, diger branne av en tsjekker, blid som bare der. Så slapp vi altså å finne oss en annen drosje, og hotellet sparte de pengene. Og bare for å ha sagt det med en gang: De kjører som SVIN der. Herregud, vi satt og holdt pusten omtrent hele veien, det forundrer meg at bilene ikke gikk opp på to hjul i svingene med tanke på hastigheten de holdt. Hjelpe og trøste! Men vi kom oss da hele frem, og rett etter oss kom et annet norsk par som også var litt bleke om nebbet da sjåførene endelig stoppet foran hotellet. Noen middag ble det ikke noe av den kvelden, dessverre, men vi kjøpte nysmurt sandwich i baren og skylte ned med en øl hver (Urquell, selvfølgelig, 100% ekte Tsjekkisk øl).

Fredag: Vi sto opp 08.30 og gikk ned for å spise frokost i hotellets restaurant. Sola skinte fra skyfri himmel, og det var deilige 9 grader ute. Satte kursen mot Wenceslas square (som forøvrig var mye mindre "square" enn jeg hadde trodd - det minnet mer om Oslos Karl Johan, egentlig), og gikk innom en del av butikkene som lå der. Jeg fikk kjøpt meg en ny dongeribukse og et skinnbelte til noe sånt som 200 NOK totalt. Ingenting å si på den prisen, akkurat. Ikke på noen av prisene der i det hele tatt faktisk, det er utrolig billig der! Dagen ble brukt på å vandre rundt i nybyen for å gjøre oss litt kjente. Vi hadde kart, men kan ikke akkurat innrømme at vi er noe særlig til kartlesere, noen av oss. Plutselig gikk vi rett på den Astronomiske klokken, og det kunne ikke vært mer perfekt timet for da var det bare 10 minutter igjen til klokka var hel. For de uinvidde er det et lite dukketeater, eller hva jeg skal kalle det, hver hele time. Klokken slager hel og to luker går opp. En rad med dukker spaserer forbi døråpningen og så er det hele plutselig over. Det er smekkfullt der hver eneste hele time, tydeligvis et yndet turistmål. Et ungt brudepar poserte foran klokken også, for ivrige fotografer (både deres bryllupsfotografer og turister). Han hadde løftet henne opp i armene, og de så veldig lykkelige ut begge to. Litt kalde kanskje (hun i en ermeløs kjole...), men definitivt lykkelige.

Denne dagen var vi også innom et ganske spesielt musem. Sexmachine museum, for å være mer presis. Eldgamle sexmaskiner og alskens "morosaker" for de med litt sære interessert. I filmrommet snurret en pornofilm fra 1925. Vi ble rent fascinerte, for noe lignende har vi aldri sett maken til. En tykk trulte av en kvinne og en mann som ikke hadde noe særlig ereksjon å skryte av. Han fiklet og tafset som en uerfaren fjortis, og begge to så egentlig veldig ukomfortable ut selv om de prøvde så godt de kunne å late som om alt var fryktelig sexy og opphissende. Filmen hadde ikke stønning og typiske sexlyder slik vi kjenner det nå i dag, neida, en ivrig pianist sørget for bakgrunnsmusikken, han spilte så muntert og raskt at det er rart om fingrene hans ikke gikk i krøll mens han holdt på. Filmrommet var det rommet der den høyeste latteren kom fra, for å si det sånn.

Etterpå gikk vi på en uterestaurant (rett ved den astronomiske klokken) og spiste verdens beste ostekake. Med verdens beste cappuccino til kunne ikke lykken vært mer fulkommen. Min kjære drakk  øl, og så spiste vi begge en panini hver (dette var før kaken). Jeg tror det hele kom på 70 NOK. Og dette var et av de dyre stedene.

 Vi kom oss ned til Karlsbroen på et vis også (etter å ha gått sikksakk i de trange gatene i håp om å finne ett av punktene på kartet, så vi kunne finne ut hvor vi var). Vi bestemte oss for å spare den andre siden av broen til lørdagen, men ruslet en tur over broen alikevel, bare for å ha gjort det. Det var yrende liv der, både kunstnere, selgere og musikere sto linet opp langs hele broen. Det ene bandet som sto der besto av 3 eller 4 godt voksne menn som spilte på diverse instrumenter. De var utrolig flinke, og spesielt han som spilte på vaskebrett. Midt i der hadde han en liten vaskebrett-solo og etterpå fikk han trampeklapp fra alle som hadde samlet seg rundt. Vi puttet selvfølgelig noen kroner i gitarkofferten deres før vi gikk, det fortjente de virkelig.

Etter 5 timer på beina gjennom trange gater og i butikker satte vi kursen hjem til hotellet. Vi sloknet på senga bare sekunder etter at skoene var tatt av, og sov i ett par timer før vi våknet av at vi var sultne. Så var det bare å hoppe i noe rent tøy før vi nok en gang satte kursen mot Wenceslas square. En restaurant med det fengende navnet HOT var stedet vi valgte ut. Ikke det billigste dette heller siden det lå midt i smørøyet, men jeg hadde høyhelte sko på og det likte beina mine svært dårlig etter en hel dag med vandring (i gode sko da, heldigvis). Så Hot ble stedet, jeg greide ikke gå en cm mer. Bestilte oss en diger biff hver, med de to største bakte poteten i Europa (Seriøst, de må ha veid en halvkilo hver, MINST!), bernaise og grønnsaker. Vi spiste til vi ikke orket mer (og da var det enda over en halv potet igjen på begge fatene). Joacim drakk 2 øl og jeg drakk cola til maten. Summen for hele måltidet inkludert driks til servitøren kom på 350 NOK.

Lørdag: Vi sto opp til samme tid og kjente raskt at vi hadde gått så langt dagen før. Det gjorde vondt overalt! Bare å løfte tærne fra gulvet utløste smertestønn. Vi bestemte oss for å teste ut Metroen fremfor å gå. Så vi fikk litt info fra den hyggelige mannen i hotellets resepsjon, før vi gikk de 100 meterene bort til undergrunnsbanen. Greide å få kjøpt bilettene vi trenge også, OG finne frem til riktig spor. Vi var faktisk ganske stolte av oss selv! 2 minutter etterpå sto vi ved Karlsbroen igjen, litt mindre slitne denne gangen. Ved roten på Karlsbroen fant vi enedelig torturmuseet mine foreldre har snakket så mye om, så da ble det til at lørdagen ble startet med tortur. ;) Jeg må si jeg er veldig imponert over alle de forskjellige måtene mennesket har kommet på å være fæle mot hverandre på. Som eksempel kan jeg nevne sagen. En håndholdt sag med to håndtak, der en stakkars henger opp-ned i et stativ mens to menn sto på hver sin side av mannen med sagen mellom beina til stakkaren som hang der. Trenger vel ikke utbrodere det så veldig mye mer... Eller kjempe-pilen. En skikkelig tykk og stor pil (antagelig hugget ut av en tykk trestamme)støttet opp av 4 bein, og så ble en stakkars satt oppå spissen mens tau holdt han på plass så han ikke skulle falle. Det hang et veldig fint og detaljert bilde av en kvinne som var plassert på pilspissen, og det så ikke spesielt behagelig ut, for å si det pent. Ellers var det jo klassiske strekkbenker, kister med pigger i gulv og tak, diverse økser, sakser og andre ting som kunne brukes til å torturere folk med. Fytti grisen så oppfinnsomme enkelte har vært!

Etter museumet satte vi turen over Karlsbroen (og måtte nok en gang stoppe opp for å høre på vaskebrett-fyren og bandet hans), og opp i den gamle delen av Praha. Vakre bygninger, trange gater, små lokale butikker og bratte bakker. Vi hadde egentlig bestemt oss for å ta trikken opp til toppen, etter tips fra et av de norske parene fra hotellet, men det glemte vi jo selvfølgelig straks vi ble oppmerksom på metroen. Støle bein fikk prøvd seg i oppoverbakker og atter oppoverbakker. Det brant i samtlige muskler i beina. Vi kom oss hvertfall på toppen og fikk en formidabel utsikt over hele byen. Fant Slottet (Presidentens offisielle bolig) og den svære kirka bak, poserte sammen med stramme soldater (Garden?) og gikk, gikk og gikk...

Kartet vårt var med også denne dagen, og etterhvert skjønte vi såpass som at vi hadde beveget oss laaaangt utenfor det. Greide finne tilbake til et kloster som lå helt i enden av kartet, og ta oss videre nedover mot shoppingsentrum. Trodde vi. Egentlig så bare gikk vi på måfå å se om vi kanskje kom til et sted vi kunne kjenne oss igjen, og så stoppet vi innom  mange av de små butikkene vi fant på veien. Siden dette ikke var i tykkeste sentrum kostet pilsen helt ned i 5 NOK her. Vi fant en bitteliten lekebutikk med masse håndlagde treleker og alt innen den lille Muldvarpen-effekter. Den samme muldvarpen som gikk på barneTV for en 20års tid tilbake (Krtecek). Vi kjøpte med 2 serviser  med fat, skål og krus (til barna våre),  6 krus, nøkleringer, viskelær, fargeblyanter, bamser og diverse annet med mulvarpen på. Vi la igjen 422 NOK der. I Norge ville det glatt kostet det doble, og enda litt til. Jeg fikk meg en hettegenser med muldvarpen og vennene hans på også. Den kostet 110 NOK.

Det ble kake på oss denne dagen også. Vi fant en kafe som hadde de største kakene vi noen gang har sett. Kaker som var over 20 cm høye, og med utallige lag med krem og annen fyll. Vi måtte selvfølgelig gå inn. Jeg bestilte  meg et stykke King's nuts pie, og Joacim bestilte ett av de sinnsykt høye kakene som sto utstilt i vinduet. Han angret det ganske fort, han hadde ikke sjans til å spise hele stykket, enda han bare hadde fått en tynn skive. Han grøsset i flere timer etterpå, snakk om sukkersjokk.

Etter 6 timer vandring var vi slitne så vi trasket hjemover. Fant veien ned til elva igjen, og overraskelsen var stor da vi hadde kommet til broen ved siden av Karlsbroen. Et godt stykke unna, altså! Vi regnet ut at vi hadde gått over 1 mil den dagen.

I 3 av timene var jeg tissetrengt, så da vi endelig kom over til den nye delen av Praha igjen styrtet jeg inn på første og beste pub for å tømme blæra. Nydelig! Stoppet innom KFC for å ta en liten pause, og for å få i oss en matbit siden vi hadde planer om litt senere middag enn dagen før. Spiste frityrstekte kyllingvinger og pommes frites. Det var nydelig mat etter så mange timer på beina. Fikk ny energi til å fortsette veien tilbake til hotellet, og vel fremme hadde vi faktisk nok vett til å strekke/tøye ut også. (Det var vi veldig glade og takknemlige for da vi sto opp i dag.)

Sovnet noen timer da vi kom på rommet, og sto opp rundt 20.00 for å få oss litt middag. Siden vi var så slitne og ikke orket tanken på å gå langt bestemte vi oss for å spise i hotellets restaurant. Da vi skulle skifte om oppdaget jeg til min forskrekkelse at noen av tærne mine blødde. All gåingen tok på mer enn jeg trodde, enda jeg hadde gode sko på meg. Sier kanskje litt om hvor mye vi hadde gått. Spiste nydelig svinekjøtt som smeltet på tungen, og slo til og spiste dessert også. Lignet nesten litt på kokosboller, bare at det var varm, flytende sjokolade utenpå, og så var det is ved siden av. Godt var det hvertfall! Det kom på rundt 300 NOK for oss begge, inkludert 2 øl og 2 cola. Ruslet så over til baren og bestilte oss litt å drikke der, samt en skål med nøtter. Utrolig godt å bare sitte i ro og se tomt ut i luften etter en sånn dag. Vi sovnet før midnatt begge to.

 I dag ble dagen brukt til reise. Vi sto opp 08.00, spiste frokost og ble hentet av sjåføren 09.40 på slaget. Han svinkjørte til flyplassen (130 i 70-sonen er jo et minimum av hva man bør holde), og så ble resten av dagen brukt på venting. Flyet vårt gikk først til brussel (11.35), og så måtte vi slå ihjel 1 1/2 time der. Brussel har en av de største flyplassene jeg noen gang har sett. Min kjære sier Heathrow er verdens største, men etter å ha gått i noe som føles ut som mil på Brussel flyplass har jeg mine tvil. Brussel er i hvertfall en sterk konkurrent! Flyet til Oslo gikk 14.35, og vi sov oss gjennom hele turen. Landet to timer etterpå, kastet oss på første og beste tog og var hjemme her rett før 19.30. Barna kom hjem rett etter oss, det var et gledelig gjensyn. De har savnet oss, og vi har savnet dem. Neste gang vi skal ut for å reise blir de med, men da blir det ikke til praha. Praha er et perfekt reisemål for kjæresteturer og opplevelsesturer, men ikke et sted vi kunne tatt med våre barn til, i hvertfall. All den gåingen, og så røyker de dessuten inne overalt.

Vi er veldig fornøyde med turen vår, det frister  absolutt til gjentagelse. Praha er en fantastisk flott by, der er så utrolig mye spennende å se og så er prisene veldig fine der (selv der de egentlig er litt dyre). Vi lå på Hotel seven days og det var et hotell i toppklasse både når det kom til hotellets ansatte og hotellets standard. Vi bodde på et double superior rom og betalte knappe 700 kroner natta. Det er jo virkelig ingenting for et så flott hotell. Skal vi til praha igjen kommer vi til å booke rom der.

(flere bilder vil bli lagt til etterhvert)

Nu till kvällen ska jag nog se film med M och L igen, den här gången blir det Disturbia, tror jag sett den tidigare faktiskt men får det inte riktigt att gå ihop eftersom den är ny (2007).

Fick just höra av far min att nåt svin repat min bil, ska gå ut och ta en titt direkt.

Repan på bilen var inte så illa som jag trodde, borde gå att ordna till hyfsat. Filmen var något bättre än vad jag trodde. Jag måste sett åtminstone början av filmen tidigare, fast slutet kom jag inte ihåg. 

prøv at skrive om du har oplevet nogen der bare var nogle værre svin og hvad du gjorde ved det

Alle har vel ein eller annan gong tenkt “skulle eg ha vore eit dyr, skulle eg jammen ha vore eit vortesvin gitt”. Dersom du enno ikkje har tenkt tanken så kanskje etter at du har lest denne teksten her. Vortesvinet er eit koseleg og klumpete dyr, med ikkje spesielt attraktive utvekstar i fjeset og nokre heftige støttenner. Kroppen til vortesvinet er sylinderforma med ein manke på ryggen. Dei bur i Afrika som afrikanske dyr flest.
Det mest kjende vortesvinet er Pomba i Disneys Løvenes Konge. Han liknar ikkje på eit vortesvin, kvar er den sylinderforma kroppen liksom. Han liknar mest av alt på ei lyspære.

Elles vert villsvin ofte nemnde i Asterix-blad, der dei har ei avgjerande rolle for gallerane sitt kosthald.

Villsvinskyting er ein høgt verdsatt sport over heile kloden. I perioden 1972-88 var dette eigen OL-grein. Då er det nokon som står femti meter frå ei plata forma som eit villsvin i naturleg storleik med miniatyrrifle. “Villsvina” rører på seg slik at dette skal verke realistisk. Vår eigen Tor Heiestad vart olympisk mester villsvinskyting i 1988.

Men det er det ingen som vert lenger. Fordi nokon av ein eller grunn har fjerna denne edle og vittige sporten frå OL-programmet. Start ei “Ja-til-villsvinskyting-som-OL-grein-igjen-foreining” du også! For eg kjem i alle fall ikkje til å gjere det.

Er du svolten og naken i Sør-Amerika er det ein god idè å ta livet av eit slikt "svin"(gnagar), for det er vanleg å ete dei og lage klede av dei.

Føler du deg snytt/snøttet/snåten (?) fordi Flodsvinet viste seg å vere noko anna enn eit svin? Då kan eg fortelje deg noko enda meir sjokkerande. Flodhestar er ikkje hestar!

Smakar på ordet.

Eit herleg namn på eit dyr. 

Har vi dermed fått eit inntrykk av navlesvinet? Ja, det har vi 

Vokte seg dei med navleskrekk!

Neste gong: Flodsvin!

Ungarsk pølse uten melk og gluten fra Grøstad. Nammenam. Kjøpte min på flinke Meny. Dette er pølsa si for viderekommende, stappfull av smak (absolutt ikke gi til ungene!). Økologisk med lykkelige griser som har masse plass til å hoppe rundt og leke seg før de varsomt blir tatt livet av, og god samvittighet og sånt får man på kjøpet. "Men er dette verd de ekstra pengene? Bare jeg tar nok ketsjup og sennep og løk og agurkmix og chili og rekesalat på blir det jo smak på en vanlig pølse også", sier du kanskje litt skeptisk bak panneluggen. Glem det! For meg har pølse i brød plutselig blitt et middagsalternativ en del tiår etter den siste barnebursdagen jeg var på hos en i fjerdeklasse der Cecilie og Frank begynte å kline på en madrass på gulvet. Det var forresten noen som sa her om dagen at type 7-11 ikke kunne kalle pølsene sine "pølser" fordi det er for lite kjøtt i dem. Derav navn som "bites" o.l. Sant? Who knows? Sannsynlig? Jepp.

Ah, en enda enklere måte å tilberede bulgur på som også holder oppvasken på et minimum: Hell 150 g bulgurhvete i en stor salatskål som tåler varme. Hell over kokende vann til det dekker, og la stå i 20-30 minutter. Hell av evt. overflødig vann.

Så rører du inn det du måtte ha liggende. Friske urter, f.eks. persille og mynte. Tomatbiter. Hakket hvitløk. Sitronsaft. Olivenolje. Salt. Pepper. En svinekotelett...

OK, da: Her slipper du å steke kjøtt og grønnsaker og ta de ut av woken igjen og sånn for å lage sausen. Praktisk!

1 pakke svinestrimler
1/2 boks kokosmelk, eller en av de derre små pakkene
1/2 ss sambal oelek (indonesisk chilipasta)
1 ss soyasaus
2 sjalottløk
1 bunt vårløk
frisk koriander
ris

Fres kjøttet i et par minutter i en kjempevarm wok med olje. Tilsett hakket sjalottløk og stek i et minutt. Ha i hakket vårløk, kokosmelk og soyasaus og la det koke et par minutter. Tilsett sambalen og smak til med mer soyasaus hvis ønskelig. Serveres med ris og frisk koriander.