...har ju sina olika nyhetsbrev som du kan prenumera gratis på. Ett av dem är "Your Daily Feng Shui Tip", från vilket jag hämtat och översatt texten nedan.

Sent i augusti går Solen in i Virgo eller Jungfruns tecken. Jungfrun har karneolen som sin huvudsakliga månadssten.
Karneolen anses i NewAge-kretsar vara en sannskyldig kraftsten för dem som bär den. Dels ska den främja karriären, eftersom den ger bäraren självmotivation, men den möjliggör även rätta beslut och val, som gör att dess bärare höjer sig över mängden.
Den ger också lättnad mot negativa tankar och energier och kan t o m få bukt med depressioner. Din fysiska energi och personliga kraft ökar, liksom självförtroende och koncentrationsförmåga, om du är den lycklige innehavaren av en karneol.
Karneolen anses även skydda från onda anslag. Faktum är att de gamla egyptierna kombinerade karneolen med turkos och lapis lazuli för att uppnå bästa möjliga skydd mot ursinne, ilska och svartsjuka!

Karneolen användes allmänt under Romarrikets tid (för ungefär 2 000 år sedan) för att göra sigillringar, t ex. Skälet var att hett vax inte klibbar fast vid karneol.
Ordet Karneol härstammar från latinets caro eller caris, vilket betyder kött. Skälet är förstås att karneolen i vissa stenar liknar kött.
På engelska kan stenen heta antingen carnelian eller cornelian.
Inom NewAge-rörelsen vill man ju gärna förknippa olika halvädelstenar med bestämda s k chakran i kroppen, d v s energicentra i vår eteriska dubbelkropp, som beskrivs inom yogan.

Läs även andra bloggares åsikter om Astrologi, NewAge, Karneol, Geologi, Virgo, Jungfrun, Turkos, Lapis lazuli, Månadssten, Chakran, Yoga, Energicentra

En av mina chefer på Ankaret är liksom jag en ENFP-individ, en av de 16 olika personlighetstyper som förekommer i Myers-Briggs typologin, som jag tidigare bloggade om i samband med bravepeople.se
I likhet med mig är han tydligen fascinerad av det här psykologiska kategoriseringssystemet, så i fredags gick vi alla på Ankaret genom testet med de 70 frågorna som avgör vilka fyra bokstäver som kan anses beskriva vår personlighetstyp.
Om du går genom testet och sedan googlar på "din" bokstavskombination, dyker det upp en hel del läsbart! :)
Jag är mycket imponerad av träffsäkerheten i beskrivningarna och skulle nästan vilja påstå att detta är ett mera vetenskapligt accepterat sätt att uttrycka samma sanningar som ett horoskop gör!
Läs även andra bloggares åsikter om bravepeople.se, Carl Gustav Jung, Egoorienterat, ENFP, Myers-Briggs Type Indicator, Personlighetstest, Personlighetstyper, Teorier, Typologi, Wikipedia, Ankaret

Först och främst verkar den extrema vänstern inte (vilja?) förstå vad tillväxt är för något. Med clownen Greider i spetsen proklamerar de att evig tillväxt är omöjlig eftersom naturens resurser är begränsade. Ja visst, men det har inte med saken att göra. Produktion av värden betyder inte att man går ut i skogen och plockar varor från mobiltelefonträdet eller revisionsbusken. Därmed betyder heller inte tillväxt att man plockar lite fler telefoner från samma träd så att det finns färre kvar (och till slut inga alls). Tillväxt innebär att man utför samma arbetsinsats på kortare tid, dvs att det jag utför på 60 minuter idag gör jag på 59 minuter imorgon. Det kan användas på två olika sätt, antingen till att korta arbetstiden och producera samma värde på färre timmar, eller till att jobba samma tid och producera mer värde. Detta oberoende av "naturens resurser", snarare kan tillväxt mycket väl innebära att man tär mindre på olika naturtillgångar, eller smutsar ned mindre eftersom man har råd att satsa på renare teknik. Tillväxt handlar bara om effektivitet, inte om ökad förbrukning.

Så långt om vad tillväxt egentligen är. Vidare handlar diskussionen som sagt om hur denna ska uppnås. Den extrema vänstern verkar tro att tillväxt är ett politiskt beslut - antingen väljer man den eller så gör man det inte - och väljer man den så innebär det per automatik mer miljöförstörelse, högre arbetslöshet och ökade klyftor, och vice versa. Detta sistnämnda är galenskap på så många nivåer att jag inte ens tänker bemöta det, istället nöjer jag mig med att konstatera att det inte finns något sådant val. Det en stat kan göra är att bromsa tillväxten genom att hindra, förbjuda och förstöra. Den kan inte beordra fram tillväxt eller trolla fram den genom ett majoritetsbeslut. Därmed finns det heller inget sätt för liberaler att "vilja ha tillväxt till varje pris". Tillväxt sker spontant när fria människor får fatta rationella beslut. Jag jobbar hellre 59 minuter än 60 minuter med samma uppgift, och därför försöker jag hitta på ett sätt att korta arbetstiden. Jag tjänar hellre 101:- än 100:- på en timme, och därför försöker jag hitta på ett sätt att öka min effektivitet och producera mer värde. Så skapas tillväxt, av fria individer inom samhället. Samhället som abstrakt tankekonstruktion kan i sig inte skapa tillväxt, det måste göras av människor som arbetar.

Det enda vi onda nyliberaler vill ha är ett samhälle där individens rätt respekteras och där ingen får leva oförtjänt som en parasit på någon annans bekostnad. Allt annat är oväsentligt. Om det samhället leder till konstant tillväxt så är det bra eftersom tillväxt gynnar människor (som producerar mer rikedom), men om det inte gör det kommer ingen ond nyliberal kräva att tillväxt skapas genom någon sorts tvångsåtgärd. Det går helt enkelt inte att kräva, eftersom tillväxt inte skapas på politisk väg. Och även om man i teorin kan kedja fast människor vid maskinerna och tvinga dem att jobba lite hårdare så är det något som ligger betydligt närmare tvångssocialismen, med sitt vurmande för slaveri, än frihetens liberalism.

En av många myter som bygger på okunskap och fördomar alltså. Jag får säkert anledning att återkomma med flera, exempelvis den där om att vi onda nyliberaler tror att vårt samhälle är "bäst för alla".

Mitt inlägg om Holosync från november förra året drar fortfarande besökare och kommentarer. Häromdagen kom en engelskspråkig gäst med en sådan, där han dessutom bifogade diverse länkar till liknande företeelser. Den här går t ex till en Holothink (!)-sida där man bjussar på upplevelsen. :)

http://www.holothink.com/

Och den här går till min besökare, Peter, och hans Holosync-rescension:

http://holosyncreview.blogspot.com/

Läs även andra bloggares åsikter om Meditation, Holosync, Holothink, Länkar, Bloggning, Besökare, Smakprov

Jo, det är resultatet av min personlighetstest som jag tog på bravepeople.se.

Resultatet finns här. Klicka bara på texten eller knappen!

Ta gärna ett eget test! ENFP är en av de 16 personlighetstyper som förekommer i Myer-Briggs Type Indicator, som i sin tur bygger på Carl Gustav Jungs typologiska teorier.
Läs även andra bloggares åsikter om Personlighetstest, bravepeople.se, Carl Gustav Jung, Personlighetstyper, ENFP, Myer-Briggs Type Indicator, Typologi, Teorier, Egoorienterat, Wikipedia

OKÄNT FENOMEN PRESSAR NED SÄDEN:

MYSTISKA RINGAR PÅ MARKEN

Stora elegant symmetriska ringar på de sydengelska sädesfälten är en gåta för forskarna.
Ingen kan förklara varför säden pressas platt mot marken i runda, upp till 30 meter stora ringar.
De senaste forskningsresultaten tyder på att ett hittills okänt meteorologiskt fenomen ligger bakom.

I en av mellanrubrikerna föreslås att "Okänd virvelvind kan vara orsaken" I en annan konstaterar man att "Ringarna bildas i närheten av forntidsmonument" och i en tredje mellanrubrik slår den anonyme artikelförfattaren att "Människor kan omöjligen ha skapat ringarna"

Att märka är att dessa fenomen började dyka upp redan runt 1980 och sedan dess hade forskarna (år 1990) fått kännedom om inte mindre än 600 cirklar bara i England. Av dessa tillkom 250 under 1989. Det tog alltså Illustrerad Vetenskap tio år att ta upp fenomenet och troligtvis p g a den accelererande takt i vilken sädescirklarna materialiserade sig
När jag sökte på deras sajt igår, fick jag inga träffar på sädescirklar, crop circles "Mystiska ringar på marken" eller ö h t något annat jag kunde komma på som var adekvat i sammanhanget!
Jag misstänker att det inte anses tillräckligt "vetenskapligt" att ägna sig åt sådant som inte kan förklaras med vår trånga vetenskapliga världsbild.
Men kanske jag missade någon artikel, så om du har lust att kolla själv så är det bara att klicka på Illustrerad Vetenskaps logga längst upp. Arkivet lär innehålla artiklar från 2000 och framåt.

En sajt som inte är rädd för att med hull och hår kastar sig in i uppgiften att undersöka fenomenet är däremot Crop Circle Secrets. Där tar man bl a upp hur energin i cirklarna påverkar biologiska system, att man funnit radioaktiva isotoper i sädescieklarna m m samt säljer böcker och DVD-filmer om fenomenet. Man kan säga att sajten har en ganska NewAge-inriktad ton, men att den ändå försöker vara så "vetenskaplig" som möjligt.

En ganska aktuell crop circle från The Sanctuary i Wiltshire. Den inrapporterades 1 juli i år.

Image Nick Nicholson Copyright 2008

Läs även andra bloggares åsikter om Crop circles, Kuriosa, Oförklarat, Storbritannien, Sädescirklar, Foto, Wiltshire, 1 juli 2008, Illustrerad Vetenskap, 1980, 1990, Crop Circle Secrets, New Age, Böcker, DVD

Den charmar mig på några sätt, vad sägs om: "Kanske var det de, åttiotalisterna, som skulle skapa världsfred." Jag menar, det är inte ofta man får en komplimang som åttiotalist och den här var väl väldigt söt? Sen är karaktärerna feminister, skäms inte för att vara feminister och ser och beskriver världen utifrån en hel del feministiska teorier, klasstillhörighet och andra konst- och litteraturvetenskapliga teorier. Jag uppskattar det verkligen. Fler kvinnor som är feminister i böcker! (Fler kvinnor som är feminister punkt, kanske?) Och den är spännande, jag ville definitivt inte sluta läsa efter låt oss säga 75 sidor.

Men, samtidigt, denna krånglighet. Jag känner den i språket, ska det vara oflyt, eller tycker jag helt enkelt inte om det? Och känslan av att författarens intentioner lyser igenom i vissa meningar när berättaren analyserar en av karaktärerna och berättar slutsatsen -- det är inte intressant för mig! (Läs: jag hatar det intensivt och fullständigt.) Jag vill få bestämma själv vad jag läser ut ur texten, inte få den färdigtolkad av berättaren.

Det dröjer sig kvar ett lätt obehag, som jag inte kan bestämma mig för om det kommer sig av romanen, som verkligen målar upp en obehaglig stämning, eller om det är något obestämbart som irriterar mig, ungefär som Dennis beskrivning av bägaren/vatten för en vecka sen som irriterade livet ur mig tills jag kom fram till varför jag inte höll med. Oj. Det blev en lång mening. So sue me.

"The universe is an intelligence test."

Läs även andra bloggares åsikter om Tim Leary, Citat, Visdomsord, Livsåskådning, Religion, Filosofi

...var lite före sin tid. Folk hade på då ingen möjlighet att uppfatta de budskap som dessa mänsklighetens lärare och andra med liknande mission predikade. Nu är emellertid läget ett annat. Dagens människor är bättre rustade att göra sig av med gamla förlegade tankemönster, som spärrar in dem i ett egoistiskt, materialistiskt fängelse och istället låter dem utveckla ett nytt, upplyst tankesätt, som så småningom kommer att göra livet på jorden till något som liknar ett paradis.

Ja, ungefär detta är, såvitt jag kan förstå, kontentan av de böcker som skrivs av Eckhart Tolle, känd bestsellerförfattare som gästat bl a Oprah Winfrey och som nu inlett samarbete med henne och bl a Bill Harris, som uppfann Holosync samt Ken Wilber m fl.

Har du möjligen hört talas om författaren-Eckhart Tolle? Troligen, om du är en mer eller mindre trogen Oprah-tittare. (Tolle, och Oprah är båda Vattumän och har därför ett visst ansvar att införa Vattumannens Tidsålder till denna splittrade och förvirrade värld! :) )
Jag hade faktiskt inte fått upp ögonen för denne andlige bäst-säljande författare förrän härom dagen, då en bloggvän vidarebefordrade en invitation från Holosyncens upphovsman- Bill Harris.
Uppenbarligen har Tolle nått förstaplatsen på New York Times bestsellerlista med boken "The Power of Now". Boken har sålt i över två miljoner exemplar, översatts till 33 språk och tar, enligt reklamen, med läsaren på en inspirerande resa i sökandet efter hans/hennes sanna och djupast belägna själv. Under resans gång hittar man det ultimata inom personlig tillväxt och andlighet, sägs det. Den anses också vara en av de mest inflytelserika böckerna inom sin genre under senare tid.
Det har bloggats om Eckhart tidigare. Och är du sugen på en videosnutt med honom, så klicka här! Jag rekommenderar ett klick, för här snackar Tolle bl a om "The Power of Surrendering", tillåtandets makt, på ett mycket underhållande sätt! Inför publik och på engelska, visserligen, men det behärskar du nog tillräckligt väl för att få behållning av dessa knappa 7 minuter!

Eckhart Tolle och Oprah Winfrey försöker upplysa världen
Läs även andra bloggares åsikter om New Age, Astrologi, Andligt uppvaknande, Eckhart Tolle, Bill Harris, Ken Wilber, Oprah Winfrey, SvD, Egoorienterat, Nya Tidsåldern, Persomlig utveckling, Internet, Web Class, Bestsellers, The Power of Now, "Lev Livet fullt ut!"

"Förstörelselustan är också en skapande lusta"

(Tvillingen och anarkisten Mikhail Bakunin 30 maj 1814 - 13 juni 1876)

Läs även andra bloggares åsikter om Mikhail Bakunin, Dagens citat, Anarkism, Förstörelse, Skapande, Historia, Ryssland, Astrologi, Symboler

Just som jag skulle skriva att jag tycker att Jesus verkar helt OK som en prototyp av den Nya Människan, så när som i ett avseende; Bibelns Jesus ger inte direkt prov på någon humor och humor tror jag är något som Gud definitivt har (om än en smula mörk emellanåt, kanske :), så dyker den här bilden på en garvande Jesus upp i bildsökningen! Någon har i a f försett honom med humor, tydligen. Annars ser han oftast bistrare ut.

Men en sak som stör mig i framställningarna om Jesus liv och budskap, är att jag inte alls uppfattar honom som en egotrippad typ som insisterar på att alla som vill komma till Himmelriket måste gå genom honom! Istället tolkar jag honom som en insiktsfull och intelligent andlig lärare som försöker överbringa ett allmängiltigt budskap när han säger t ex "Sannerligen säger jag Eder att Himmelriket ligger inom Eder" eller något i den stilen. Han försöker helt enkelt tala om att vi kan göra entré i Himmelriket genom att ändra vårt inre och vårt sätt att uppfatta och bemöta omvärlden och allt däri. Han syftar nog i själva verket på att alla som vill komma till Himmelriket måste göra som han gjort, d v s lämna över sig till sitt Högre Själv!
Även Jesus borde ju rimligen ha haft ett Högre Själv, en slags Gudsrepresentant inom en. Och därför är det ju fullkomligt logiskt att han överlämnar sig till (den Högre) Jesus, d v s Gud. Men att vi andra också ska behöva överlämna oss till Jesus, verkar ju snurrigt, eftersom vi har egna Gudskopior av oss själva inombords som kan sköta den biten mycket bättre. De är ju "specialtillverkade" för att veta allt om oss som är värt att veta.
Gud är smart, så han/hon har försett oss alla med en högre variant av oss själva som vi kan lämna över livsbördan till när vi börjar tröttna på att dra det tunga lasset själva. Helt i onödan också, eftersom vårt lilla jag (kroppen, sinnet och känslolivet) i alla fall är här för att uppleva Livet. Det Högre Jaget är mera lämpat att navigera oss genom det och agera åt oss, för det gör inga misstag, utan är samstämd med Skaparen och vet vilken roll vi har i det kosmiska dramat.

Så resonerade jag för en månad sedan ungefär och testade följaktligen att låta Autopiloten, d v s mitt Högre Jag sköta ruljansen genom att helt enkelt överlämna rodret dit i en improviserad men lite högtidlig ritual. När jag sedan ser mitt personliga årshoroskop (Solar Return Chart) för 2008, kan jag inte låta bli att undra om jag inte fattade rätt beslut, ändå. Maken till välsynkat och ödesstyrt horoskop var det länge sedan jag såg!
Vad kul! Då kanske det bara är att sätta sig ned och njuta av föreställningen ändå, då? :)
Fast inte är det helt lätt att luta sig bakåt och bara gå in för att uppleva Livet och låta en (åtminstone än så länge) omedveten del av mig ta hand om resten! Vi är så inprogrammerade på att vi själva (eller vårt sinne) ska klura ut vad vi ska göra och hur, så att det blir inte speciellt mycket tid över att uppleva på! (Eller "Life is what is happening to you while you are making plans", som John Lennon uttryckte saken)
Beträffande sinnet, så brukar man i Österlandet framhålla att...

"The mind is a perfect servant, but a lousy master".

Läs även andra bloggares åsikter om Egoorienterat, Gud, Gudskopior, Högre Jag, Högre Själv, Jesus, Kosmologi, Mindet, New Age, Sinnet, Humor, Religion, Teorier

”Er mennesket virkelig det overlegne væsen??”

Du vil nok sige ja, for vi er jo intelligente, og vi ligger højt i fødekæden. Vi har opbygget et sofistikeret samfund, og vi har opfundet en hel masse hjælpemidler ,og andre uundværlige produkter til at gøre vores hverdag lettere, såsom skiveskåret rugbrød, sodavand med kalkun smag, og en dims der kan gøre så du ikke snorker.

Men… Så er det at jeg kommer til at tænke på hvad det er vi ellers har lavet for at ”gøre vores dagligdag lettere”… Atombomber, pistoler, geværer osv. Hver evig eneste dag hører man i tv og radio, og læser i aviserne, hvor ”forfærdeligt” et sted verden er at leve i. Folk bliver dræbt fra en side af, af bomber og folk der skyder hinanden.

Så er det jeg kommer til at tænke: ”Selv den klogeste mus ville aldrig opfinde musefælden!”

Så er vi egentlig det overlegne væsen, når vi faktisk gør nogenlunde alt for at udrydde os selv, med våben, drivhusgasser og racisme? Ja undskyld mig, men jeg forstår altså bare ikke hvordan vi så kan bilde os selv ind at vi er overlegne… Dyrene prøver jo på at overleve, og gør i bund og grund ikke selv noget der ødelægger naturen, som slår andre arter ihjel, eller tager flere af de ressourcer de har brug for. Det gør vi.

Ja, vi er intelligente, og ja vi er nok mere intelligente end dyrene, men misbruger vi det ikke bare? Vi prøver at kontrollere alt omkring os, selv dyrene. Vi lukker dem inde i små bure, og tvangsfodrer dem for at lave foie gras, og burhønseæg. Vi holder svinene væk fra naturen, græsset og mudderhullerne, for at de skal være nemmere og håndtere, og så det er nemmere at sende svinene til slagterierne og ud i køledisken, og hjem på tallerkenen i form af en medisterpølse, som børnene alligevel ikke kan lide, og derfor ikke spiser op, så det går til spilde…

Det bringer mig hen til en anden ting jeg ikke forstår. Vi går så meget op i at vi skal hjælpe da fattige og de sultende, men hvad gør vi egentlig ved det? Der dør ca. 8,8 millioner mennesker om året af sult. Altså mange flere mennesker end vi er her i Danmark. Mennesket har opfundet gensplejsning, som har gjort at man kan dyrke afgrøder steder hvor det før var umuligt, og der derfor blev hungersnød i U-landende. De gensplejsede afgrøder, ville i mine øjne være en rigtig god ide at give til u-landende, men næææ nej. For gensplejsede afgrøder er jo super farlige, for de giver jo kræft, eller ender med at overtage verden! (Nåeh nej, det er jo super robotter der gør det!?) Men i sidste ende, så mener folk at det er bedre at 8,8 millioner mennesker dør om året af sult, i stedet for at de får noget mad der er gensplejset, fordi at det potentielt kan give kræft (hvilket ikke er bevist), eller de mener at det er umoralsk…?!

Og til alle jer der ikke spiser op, så skulle i skamme jer, og købe lidt mindre mad, og spare pengene så i kan give dem til de søde og betænksomme mennesker, som fiser rundt og samler penge sammen på en regnvejrsfuld søndag, så de kan købe redskaber til de sultende, så de kan få lidt mam i mavsen.

Jeg tror det er nok betænksomheder og galde for nu

Der er mange forskellige teorier om hvad meningen med livet er, og alle synes at rette sig efter religion og opdragelse.

- At dø (ud fra et deprimeret/pessimistisk perspektiv).
- At få børn, at formere sig (ud fra et darwinistisk perspektiv).
- At samle materielle goder (ud fra et materialistisk perspektiv).
- At leve (ud fra et uinteresseret perspektiv).
- At elske (ud fra et romantisk perspektiv).
- At udvikle sig til sit fulde potentiale (ud fra et græsk filosofisk perspektiv).
- At hjælpe andre (ud fra et kristent - muslimsk perspektiv).
- At få et bedre næste liv (ud fra et hinduistisk perspektiv).
- At efterlade sig nogle form for spor efter sig til de kommende generationer (ud fra et egoistisk perspektiv).
- At have det sjovt (ud fra et hedonistisk perspektiv).
- At opnå oplysning (ud fra et buddhistisk perspektiv).
- Generelt at udføre Guds vilje (hvad end man mener denne er).

Jeg ser nok selv tingene lidt ud fra et nihilistisk perspektiv, for jeg tror overhovedet ikke at der er én bestemt mening med livet.
For på den måde kan jeg fortolke alle ovenstående forslag på min egen måde. For eksempel kan jeg godt lide at se det på et hedonistisk/darwinistisk perspektiv… At have det sjovt mens man formerer sig 

Men, i bund og grund tror jeg bare at alle har hver deres egen mening med livet. Hvis der kun var ét bestemt svar, ville vi så ikke have fundet det nu? Men alligevel bliver folk ved med at jagte dette ene svar, som om det var den hellige gral, fordi mange åbenbart tror at det giver dem en åbenbaring, og giver det hele en mening.
Men er dette svar ikke slet og ret funktioner af arv, miljø og/eller tidsalder eller simpelthen bare noget folk selv vælger.

Hvorfor er det at vi er så opsatte på at finde dette ene svar? Hvorfor er det at vi har brug for en rettesnor og følge, for at vores liv bliver fuldendt?
Hvad hvis meningen med livet virkelig er at få børn? Er dem der ikke er i stand til at få børn, ikke noget værd? Har de ikke en mening med livet? Er de så bare spild af plads?? Nej vel?

Som en opsummering: Lav din egen mening med dit liv. Hvis du mener at meningen med livet er at se hele verden, så pak din kuffert og rejs ud og oplev verden. Hvis du mener at meningen med livet er at blive rig og have og stor familie, så gå efter det.

Svaret kom til mig i en drøm. Som en slags åbenbaring.

Jeg må hellere starte med at fortælle om en teori jeg har haft i et stykke tid (ja det kom også til mig i en drøm… Måske jeg har en gave, eller???)
Jo se, tankerne er nogle flyvske nogen. Der er alle mulige forskellige tanker, og der er ikke to der er ens. Tankerne de forsvinder ikke, men bliver genbrugt, og blandet sammen. Derfor er min teori at hver tanke er som en hoppebold der hopper rundt inden i dit hoved (derfor man godt kan få hovedpine hvis man tænker for meget), og når 2 eller flere hoppebolde flyver ind i hinanden, så bliver det til en tanke. Normalt er det ret organiseret oppe i hovedet, og der er nogle bestemte hoppebolde der flyver ind i hinanden jævnligt, f.eks. ”mad” og ”spise”. Små børns hoppebolde er ikke hoppet helt til endnu, så derfor kan deres ”mad” hoppebold godt hoppe sammen med ”male” i stedet for, og det er derfor de nogen gange leger med maden, og maler på bordet med det, i stedet for at spise.
Men, der kan jo også ske uheld med de hoppebolde, også når man er blevet voksen, og det er derud af min teori om madpyramiden udspringer.

I år ”hold-da-op-det-er-lang-tid-siden”, gik der en egypter rundt og kiggede på de flotte nye pyramider der lige var blevet bygget. Ja han var faktisk så optaget af de pyramider, at han slet ikke så at der lå en forholdsvis stor sten foran ham, og var parat til at spænde ben for ham (en sten må vel også have det lidt sjovt en gang imellem), så han snublede, og faldt lige så lang han var, og slog sit stakkels hoved ned i jorden. Det resulterede så i at alle hans hoppebolde hoppede helt ukontrolleret, og ”pyramide-hoppebolden” fløj ind i ”mad-hoppebolden”, da han egentlig også var ved at være ret sulten, og det resulterede i den såkaldte madpyramide.

Ja, nu ved du så hvordan madpyramiden kom til at se dagens lys. Og hvis der er nogen der har prøvet på at bilde dig ind at det var FDB eller en eller anden svensk forsker der opfandt den, så ved de slet ikke hvad de snakker om. Hoppebolde er svaret. 

Svaret kom til mig i en drøm. Som en slags åbenbaring. 

Jeg må hellere starte med at fortælle om en teori jeg har haft i et stykke tid (ja det kom også til mig i en drøm… Måske jeg har en gave, eller???)
Jo se, tankerne er nogle flyvske nogen. Der er alle mulige forskellige tanker, og der er ikke to der er ens. Tankerne de forsvinder ikke, men bliver genbrugt, og blandet sammen. Derfor er min teori at hver tanke er som en hoppebold der hopper rundt inden i dit hoved (derfor man godt kan få hovedpine hvis man tænker for meget), og når 2 eller flere hoppebolde flyver ind i hinanden, så bliver det til en tanke. Normalt er det ret organiseret oppe i hovedet, og der er nogle bestemte hoppebolde der flyver ind i hinanden jævnligt, f.eks. ”mad” og ”spise”. Små børns hoppebolde er ikke hoppet helt til endnu, så derfor kan deres ”mad” hoppebold godt hoppe sammen med ”male” i stedet for, og det er derfor de nogen gange leger med maden, og maler på bordet med det, i stedet for at spise.
Men, der kan jo også ske uheld med de hoppebolde, også når man er blevet voksen, og det er derud af min teori om madpyramiden udspringer.

I år ”hold-da-op-det-er-lang-tid-siden”, gik der en egypter rundt og kiggede på de flotte nye pyramider der lige var blevet bygget. Ja han var faktisk så optaget af de pyramider, at han slet ikke så at der lå en forholdsvis stor sten foran ham, og var parat til at spænde ben for ham (en sten må vel også have det lidt sjovt en gang imellem), så han snublede, og faldt lige så lang han var, og slog sit stakkels hoved ned i jorden. Det resulterede så i at alle hans hoppebolde hoppede helt ukontrolleret, og ”pyramide-hoppebolden” fløj ind i ”mad-hoppebolden”, da han egentlig også var ved at være ret sulten, og det resulterede i den såkaldte madpyramide.

Ja, nu ved du så hvordan madpyramiden kom til at se dagens lys. Og hvis der er nogen der har prøvet på at bilde dig ind at det var FDB eller en eller anden svensk forsker der opfandt den, så ved de slet ikke hvad de snakker om. Hoppebolde er svaret. ;)

Den objektiva verkligheten är enkel att illustrera genom att tänka sig en ensam skeppsbruten man på en helt öde ö. Som alla människor behöver självklart den skeppsbrutna mat och vatten för att överleva. Verkligheten på ön är dock mycket uppenbar eftersom hans val är att skaffa fram mat och vatten till sig själv eller att dö. Mycket enkelt. Om nu den skeppsbrutna vore en verklighetsförnekare skulle han nog kunna komma på ett tredje alternativ. Det alternativet är att inte arbeta för sin egen överlevnad utan hoppas att någon annan kommer och räddar honom. En räddare i nöden som förser honom med mat och vatten.

Men kommer ingen räddare så kommer verkligheten ikapp vår skeppsbrutne och han kommer att dö. De tre alternativen är alltså:

Arbeta för din överlevnad.

Vänta in verkligheten och dö.

Hoppas att någon annan ska arbeta för din överlevnad. 

Denna situation är inte något speciellt som bara gäller för ensamma skeppsbrutna. Dessa tre alternativ kommer alltid att gälla, varje dag varje år, varje tidsålder, varje samhälle, alltid hela tiden, för de beskriver bara verkligheten! De människor som tycker att människor har ”rätt” att leva bara för att människor råkar vara människor förändrar inte att verkligheten är verklig. Människor måste fortfarande arbeta för sin överlevnad. Om någon lyckas överleva utan att arbeta för det beror det bara på att någon annan människa har gått med på att arbeta för den människans överlevnad när den själv inte gör det.

Socialismen är egentligen ingenting annat än en institutionalisering av alternativ 3, där man med statens tvång och våldsmakt tvingar vissa människor att försörja andra. Att socialister försöker förneka verkligheten innebär att de "vill" och "önskar" och "tycker" att människor ska få försörjning utan att arbeta, vilket i verkligheten är omöjligt. Det enda sättet människor kan överleva utan arbete är om någon annan arbetar åt dem. För att det ska vara möjligt att förneka verkligheten behövs tvång. Det är därför socialismen tvingar vissa att arbeta för att försörja andra, och därför är tvånget är en så central del i socialismen.

Allt detta snurrar nog runt i våra flestas tankar... Universum är nått som vi alla har svårt att begreppa runt om... Vad tror ni att universum är för nått?

Jag har lite teorier över vad jag tror :P dessa teorier kan vara helt vansinniga för er andra när ni läser detta kanske, hehe...

En teori är att universum är oändligt (inget konstigt med det, finns säkert några som delar den tanken med mig), oavsett hur långt man än försöker åka, så tar det helt enkelt aldrig slut, det finns ingen vägg eller nånting, det bara fortsätter ut i oändligheten =P

En annan teori jag har är att, universum kanske är som en gigantisk fyrkantig låda (jag vet hur vansinnigt är inte det)... om man åker en bra bit, flera flera miljarders ljusår så kommer man till nått som verkar vara en gigantisk vägg som är svart, och på den väggen så finns det nån form av dörr (wohoo börjar det likna Twilight Zone nu eller XD), och om man går igenom den dörren så kommer man ut till en bländande vit oändlighet, där det är absolut knäpptyst, man kan knappt höra sina egna tankar för att det är så öronbedövande tyst... (jag vet jag är helt knäpp)....

En tredje teori jag har är att universum är typ en molekyl inne i ett stort djur eller nått liknande som i sin tur lever i en värld som ligger i ett annat universum som i sin tur är en molekyl i nån form av varelse som i sin tur lever i en värld som i sin tur... ja ni hajar väl poängen :P hehe...

den tredje å sistnämnda teorin är faktiskt den teorin jag lutar mig allra mest åt av nån underlig anledning, på nått sätt så känns det ganska logiskt (fråga mig inte hur jag lyckas få ur nån logik ur det hela)... Hehe, vad är era teorier om universum? Vore roligt om ni läser detta inlägget att ni vill dela med er av vad ni tror =)

//Mumintrollet -Som filosoferar runt universum!

Efter som att det alltid finns ljud(ljud är vackert) så behöver man ta sig tid att leta efter tysnaden. Man behöver inte vara där´så länge, någon minuter räcker även några sekunder skulle räcka att höra den(tysnaden). Allt skulle bli så mycket lättar om man tog sig tid och fan den en stund per dag. 

”Nyliberalerna såg sig som objektiva forskare, precis som fysiker och astronomer.”

Erik Åsbrink utmålas av Josefsson som den ”nyliberale” socialdemokratiska kuppmakaren. Enligt Josefsson:

”1981 höll gruppen möte för att bedriva »nyliberala studier«. Åsbrink skrev i ett brev till medlemmarna att syftet med studierna var »… att utröna på vilka punkter vi av ideologiska skäl måste ta avstånd från de nya lärorna respektive på vilka grunder det finns tankegods som kan vara användbart även i en socialdemokratisk politik«.”

Å ena sidan hävdar Josefsson att ”nyliberalismen” är en trosuppfattning, vilket han förefaller tycka är negativt. Å andra sidan verkar Josefsson tycka att det är fel att överhuvudtaget överväga att nytt tankegods kan användas istället för ideologi, det förefaller som att Josefsson mena att det hade varit bättre att hålla sig till den socialdemokratiska ideologin. Jag måste erkänna att jag inte finner det tydligt vad Josefsson egentligen menar. Men om man med ”nyliberal” politik menar t.ex att bekämpa inflationen då talar man knappast om en trosuppfattning, utan om insikten att hög inflation är mycket skadligt för en ekonomi. Socialdemokratisk ideologi framstår i jämförelse endast som en tro, utan minsta backning av fakta. Frågan uppstår om Josefsson anser att det är dåligt med trosuppfattningar, eller om det bara är dåligt med ”fel” trosuppfattning. Det ligger nära till hands att hävda att Josefsson har en mycket relativ syn på kunskap där det inte finns någon sanning eller något som egentligen är rätt eller fel. Istället finns det bara olika trosuppfattningar t.ex socialdemokratisk ideologi och ”nyliberalism”, och det enda som betyder något är att få så många som möjligt att tro på ”rätt” sak. Något som jag tycker förstärks av att mycket av Josefssons argument utgår ifrån att ”nyliberalismen” har genomförts för att den haft så starka och kapitalstinna anförare, en och annan ”kuppmakare” och att det är en ”revolt av den svenska eliten”. Dessutom tyder slutsatsen,

”Det är majoriteten som bestämmer, och majoriteten har aldrig velat leva i något annat än en välfärdsstat.”

på att Josefsson tror (tycker) att det som majoriteten tror på är rätt.

Sedan gör Josefsson en uppvisning i konsten att slå knut på sig själv. Han hävdar: ”Novemberrevolutionen är en uppvisning i konsten att kringgå demokratin.” Avregleringen av kreditmarknaden är det som blir kallat novemberrevolutionen, och det skulle alltså vara ett kringgående av demokratin. Låt oss då fundera lite över detta. Den demokratiskt valda regeringen, har en demokratiskt vald finansminister (Kjell Olof Feldt), som dessutom är invald i Riksdagen (jmf med Perssons regering t.ex). Feldt utser chefen för Riksbanken (Bengt Dennis) och ordföranden (Erik Åsbrink). Riksbanken är vid denna tidpunkt underordnad Sveriges Riksdag, och är alltså politiskt styrd av den folkvalda Riksdagen, i praktiken kanske mera styrd av den folkvalda Regeringen. En folkvald minister i en folkvald regering genomför en reform. I Josefssons ögon blir reformen ett kringgående av demokratin. Som ett argument tycks Josefsson anföra att:

"De berättade inte för den socialdemokratiska riksdagsgruppen vad som pågick och inte för partistyrelsen heller."

Nu förefaller plötsligt ”demokratin” vara den socialdemokratiska riksdagsgruppen (åtminstone folkvald) och den socialdemokratiska partistyrelsen (knappast folkvald). Det bör också påpekas att om det är ett problem med att folkvalda kan ”kuppa” igenom stora reformer eller har för mycket utnämningsmakt är den enda lösningen att minska statens makt.

Josefsson hävdar vidare att det var oljekrisen som var räddningen för ”nyliberalismen”. Likheten med Kleins chockdoktrin är slående. ”Nyliberalismen” behöver tydligen en kris för att kunna implementeras. Enligt Josefsson kapitulerade många länder och började bekämpa inflationen istället för arbetslösheten. Sverige däremot fortsatte med Keynesianismen, som enligt Josefsson ”fungerade”.

I verkligheten hade ekonomer börjat förstå att den trade-off mellan arbetslöshet och inflation som Keynesianismen byggde på inte gällde på lång sikt, utan endast på kort sikt. 1970 talet visade att sambandet brutits ner, då massor av länder drabbades av stagflation, dvs hög inflation och ingen tillväxt och hög arbetslöshet. Ett tillstånd de flesta ekonomer trodde vara omöjligt vid den tiden. Keynesianismen kunde helt enkelt inte förklara detta. Det som förklarade detta var teorin om den naturliga arbetslösheten. Dessutom började många förstå de gigantiska skadeverkningar på ekonomin som hög och varierande inflation orsakar (recession hög arbetslöshet etc). Därför skedde ett systemskifte där OECD och de flesta medlemsländerna insåg att inflationen måste bekämpas för att förbättra ekonomin på lång sikt. Sverige vägrade acceptera detta samband.

Sverige satsade istället på att förneka verkligheten. Krisen skulle lösas genom expansiv finanspolitik (ökad statlig konsumtion) och expansiv penningpolitik (tryck mera pengar), vilket i praktiken gjordes med devalveringar. I Sverige hade man nämligen mycket god erfarenhet av den stimulerande effekten av devalveringar, från devalveringspolitiken som genomfördes på 1930 talet. Det är denna politik, med början i devalveringen 1976 som lade grunden för 90 talskrisen och Sveriges eftersläpning i välstånd.

Devalveringar av valutan gör att Sveriges varor och tjänster blir billigare i utlandet. Detta stimulerar den svenska exporten och hela ekonomin. Problemet är bara att inflationen fortfarande är hög i Sverige. I takt med inflationen blir Sveriges varor och tjänster dyrare, vilket dämpar den Svenska exporten. Med en hög inflation (högre än inflationen i det land valutan är knuten till) krävs återkommande devalveringar för att bibehålla Sveriges internationella konkurrenskraft. Den första devalveringen 1976, följdes av två devalveringar 1977, en tioprocentig devalvering 1981, och till sist sossarnas ”big bang” devalvering med sexton procent efter att de vunnit valet 1982. Att Sverige levde över sina tillgångar betyder alltså att vi hade alldeles för höga lön och prisökningar som inte överensstämde med produktivitetsökningar. Istället krävdes ständiga devalveringar för att behålla Sveriges internationella konkurrenskraft. Glöm då inte att varje devalvering gör att kronan blir mindre värd, dvs hela Sverige blir fattigare jämfört med omvärlden i ett slag.

Vid en fast växelkurs används räntan endast till att försvara växelkursen. Avregleringen av kreditmarknaden, med en ränta som endast används för att försvara växelkursen bådade inte gott. Svenska banker saknade dessutom helt erfarenhet av riskhantering eller riskmodellering, eftersom de inte hade någon erfarenhet av fri utlåning. Politikerna förstod inte faran av detta överhuvudtaget. Fast växelkurs tillsammans med kreditavregleringen och förväntningar på framtida devalveringar hade skapat en giftig cocktail som i princip bara kunde leda till en sak, nämligen KRIS. Notera att denna kris är helt och hållet skapad politiskt genom att politikerna förde oansvarig och ohållbar ekonomisk politik. Detta fungerade på 70 och 80 talet när kapitalmarknaderna var reglerade, men var fullkomligt ohållbart i en värld med fria kapitalflöden. Krisen var oundviklig.

Socialister gillar att locka med gratis konsumtion, mer makt, mindre arbete, mer trygghet, mindre ansvar, men liberaler inser att verkligheten inte fungerar på det sättet. Vårt ideal är ett moraliskt ideal, inte ett slutmål i vilket den perfekta världen ska uppenbara sig. Det är viktigt att påpeka och konsekvent stå för detta, för annars kan diskussionen aldrig föras in på det som verkligen betyder något. Så länge förvirrade populister som Ilse-Marie maler på om att den onda nyliberalismen tvingar in det stackars folket i fattigdom och samtidigt lockar med guld och gröna skogar i den välsignade socialismen - och vi liberaler accepterar dessa premisser - är vi chanslösa. Vi kan inte övertrumfa gratis allt åt alla, helt enkelt för att vår intellektuella hederlig inte tillåter åt att ta till sådana förljugna låtsasargument.

När debatten hålls på en sådan låg nivå kan människor som St Just svamla på om "de marknadskrafter som tvärtom är huvudorsak till skriande fattigdom, krig över tillgångar och resurser och sjukdomar där människor fortfarande dör i vattkoppor och av smutsigt vatten".

Då kan ha säga saker som att "Voogi är fast i resonemanget att skapa ekonmisk tillväxt och öka resurserna. Den enkla sanningen är att det handlar i första hand om fördelning och kontroll. Vi var ju överens om att det fanns tillgångar, pengar, rikedomar - jag hävdar att dessa kan delas, skillnader människor emellan jämnas ut och makten förskjutas till befolkningen och dess representanter istället för att ligga hos en finansminoritet. Därefter kan vi resonera om ökad produktion"

Där illustrerar han precis vänsterns grundläggande premiss: pengar finns, det gäller bara att fördela dem så att alla får lika mycket. Sen kan man börja bekymra sig om produktion. Att bemöta honom med nationalekonomisk teori och empiri är tröstlöst, han kommer bara förneka allting och hävda att det är nyliberala lögner som syftar till att göra det rika rikare på de fattigas bekostnad. Vi liberaler vet att det inte är så, men det spelar ingen roll. St Just kommer fortsätta svamla, ljuga, vägra bemöta argument och avfärda alla andra uppfattningar som ondsinta konspirationer styrda av familjen Wallenberg.

Vad vi liberaler måste lära oss är att försvara liberalismen ur ett moraliskt perspektiv. Vi måste sluta acceptera argumentationens premiss att den som hittar på det bästa slutmålet vinner. Det går inte, vi kan inte tävla med gratis allt åt alla utan ansvar och motinsats. Vi kan inte försöka påpeka att det inte fungerar på sättet, vi måste visa varför det inte är rätt att ens eftersträva ett sådant mål.

När socialisterna säger att "vi" ska finansiera allting tillsammans ska vi inte säga att vi har ett annat förslag, vi ska påpeka det omoraliska i tvånget. Vi ska säga att visst, finansiera du vad tusan du vill, men tvinga inte mig att delta om jag inte vill. Det är ju tvånget som är fundamentet i den socialistiska argumentationen. Det handlar inte om att alla ska vara med och hjälpa till, det handlar om att alla ska tvingas att hjälpa till, oavsett de vill eller ej.

När socialisterna säger att sjukvård och skola ska vara "gratis" måste vi sluta svara att den inte alls ska vara gratis, vi måste istället fråga varför den som inte konsumerar en vara eller en tjänst ändå ska tvingas att betala för den.

Det finns ett enda skäl till att man förespråkar skatt: man vill leva på andras resurser. Den som säger "jag får ju tillbaka något för all skatt jag betalar" kan lika gärna betala en privat försäkring. Vad är skillnaden? Du betalar en premie för att få skydd mot oväntade händelser, bilkrockar, bränder eller sjukdom. Skillnaden mot skatten är att andra människor också tvingas betala för detta skydd, trots att de inte nödvändigtvis anser sig behöva det. Så varför förespråka skatt? Jo, för att man som enskild konsument anser sig ha nytta av andra människors pengar. Ju mer andra betalar desto mer får jag tillbaka, tänker de, socialisterna. Däri ligger det parasitiska draget. Det handlar om att få fördelar på andras bekostnad, vilket är det omoraliska vi måste belysa och bemöta. Socialisterna vill inte "hjälpas åt", de vill att andra ska hjälpa dem utan att kräva något i utbyte, och hur gör man det? Genom tvånget.

Den som vill omfördela pengar till någon annan kan göra det utan tvång. Det är bara att öppna plånboken och betala, men hur får man någon annan att dela med sig? Det är inte lika lätt. Om en person äger något som han eller hon anser sig ha förtjänat, antingen genom en arbetsinsats eller genom att ha betalat för det, vill hon inte bara ge bort det eftersom det vore att offra sin egen förtjänst, sin egen lycka, och få intet tillbaka. Metoden blir återigen tvång. När du inte vill dela med dig till mig, när jag inte erbjuder dig något i utbyte mot det du har och som jag vill åt, så åkallar jag den högre makt som kallas "demokrati" och förkläs med floskler som "rättvisa" och "solidaritet", och så tvingar jag dig under vapenhot att dela med dig. Var ligger rättvisan i det? Varför har jag rätt att tvinga dig att ge mig något som är ditt?

Det finns ingen sådan rätt, den är endast omoralisk eftersom den bygger på samma princip som slaveri. Det att avkräva andra människor värden utan att ersätta dem. Det är detta vi liberaler måste påpeka. Vi måste förklara för socialisterna att "gratis" under ofrivillighet bygger på tvång och exploatering och är raka motsatsen till solidaritet och medmänsklighet. För socialismen handlar ju inte om att folk ska vara snälla mot varandra, utan om att de ska tvingas att agera i enlighet med en förutbestämd norm som säger att självuppoffring är vägen till frälsning. Vi får inte acceptera det, vi måste visa att det fria utbytet och respekten mellan människor är det moraliska ideal vi eftersträvar. Att parasiterna inte längre får sina arbetsfria inkomster och sin ansvarslösa makt i ett sådant samhälle är ingen orättvisa, tvärtom är det höjden av rättvisa: att den som förtjänar sina resurser genom arbetsinsatser och fritt utbyte av tillgångar mellan fria individer också har rätt att förfoga över dessa enligt de egna målsättningarna.

Slaveriet är inget ideal, varken i praktiken eller i teorin, och vi måste kunna visa är socialismens kostnads- och ansvarsfria slutmål i själva verket bara är Vägen till träldom.

"Om du vill vara fri från tvång så måste du samtidigt tillerkänna alla andra den rätten. Ingen människa är en ö. Problemet uppstår när någon som är liten vill en sak och den som är stor vill något annat. Hur ska den lille kunna hävda sin vilja mot den store?"

Det låter liberalt, inte sant? Allas lika frihet från tvång och förtryck under kollektiv och stat. Lustigt nog är det en socialist som säger det, en socialist som uppenbarligen inte riktigt har förstått vad liberalismen går ut på.

Han avslöjar sig när han skriver "en sak". Det innebär antagligen att någon "vill ha" pengar eller sjukvård eller skola eller något annat, och om någon annan också vill ha det, hur ska man då hindra den stora från att ta från den lilla? Problemet är att konkurrens inte fungerar på det sättet. Ekonomin och marknaden är inte en väpnad kamp om redan existerande resurser där det gäller att roffa åt sig det man vill ha innan någon annan tar det. Istället bygger de liberala principerna på det fria utbytet, utan tvång. Om du "vill ha" något så får du förtjäna det genom erbjuda ägaren något som han eller hon värdesätter och vill ha. Din "frihet" att få det utan att erbjuda något i utbyte är ägarens ofrihet att bestämma över sitt eget liv, och därmed inte något som följer den princip som socialisten säger sig företräda.

Allas lika frihet utan tvång kan bara existera utan faktiskt tvång,  det borde vara självklart. Att inte få tillgång till andra människors pengar eller arbetsinsatser utan att betala är inget tvång, det är raka motsatsen: friheten från tvång. Socialisten slår knut på sig själv när han först nämner en liberal princip och sedan bortser från det socialistiska tvånget där den store (staten) kan bestämma över den lille (individen).

På marknaden finns inte det tvånget. Men återigen: rätten att få saker kan inte existera utan att den kränker någon annans rätt till samma sak. Om man tror att en mobiltelefon existerar utan anledning så är det måhända någons ofrihet att en annan har mer rätt till den, men så är det ju inte i verkligheten. Telefonen, och alla andra konsumtionsvaror, existerar för att någon har skapat dem med sitt eget arbete. Att inte få tillgång till frukten av detta arbete utan motinsats är varken ofrihet eller tvång, det följer av producentens frihet att bestämma över det egna livet.

Vad socialisten egentligen menar med sitt första stycke framgår givetvis inte. Han är dock varmt välkommen att förklara hur socialismen erbjuder alla människor lika frihet utan tvång. Kanske menar han att den friheten är en omöjlighet och att tvång alltid existerar? Kan han i så fall motivera den åsikten och förklara vilket tvång som är mest legitimt och varför?

Jag tror inte att vänstern ljuger. Jag tror bara att den inte begriper och inte är intresserad av att begripa. När den hör något som antyder att "nyliberalism" är ondskefullt och hjärtlöst så sväljer de vad som helst utan att analysera det självständigt. Så var exempelvis uppenbart fallet i debatten om Naomi Klein och Milton Friedman. I den hävdades från vänsterhåll att Friedman ville ha krig för att implementera nyliberal politik i fattiga länder, trots att det bevisligen inte var så. Friedman var en skarp motståndare till interventionism, och uttalade sig många gånger mot både krig och andra statliga ingripanden i ekonomin. Vänstern var dock inte intresserad av att ta reda på vad Friedman egentligen tyckte, det var mycket lättare att okritiskt svälja allt som Naomi Klein påstod eftersom det passade med tesen att alla nyliberaler är onda.

I fallet Dan Josefsson är förhållandet detsamma. Ilse-Marie avfärdar nationalekonomernas argument mot hans nonsensartikel, utan att peka på vad som är fel eller ens vad frågan i sig handlar om. Josefsson är journalist och har ingen ekonomisk bildning, precis som den överväldigande majoriteten av alla socialister. Han har exempelvis försökt misskreditera ekonomipristagaren Edmund Phelps genom att påstå att denne förespråkade en politik som syftar till att hålla uppe arbetslösheten. Det är inget missförstånd utan en ren lögn, men den som accepterar argumentet gör det av brist på själva önskan att begripa. Det hederliga vore att sätta sig in i vad Phelps faktiskt sa och argumentera mot det, även om det är obekvämt för vänstern.

Så till artikeln och påståendena kring finanskrisen: Ilse-Maries "analys" innehåller två delar. Först och främst ska ekonomin före 90-talet ha varit i toppform utan några som helst problem, och vidare ville det svenska folket inte ha något nyliberalt systemskifte. Låt oss börja med det första argumentet. Det är svårt att veta var man ska börja eftersom Josefssons artikel innehåller så många fel, men jag håller mig till det övergripande och ber att få återkomma med fler detaljer.

Huvudpoängen är att Sverige valde inflationsbekämpning före full sysselsättning i en tid när allt var frid och fröjd, guld och gröna skogar åt alla, gratis det ena och det andra samt "en mer eller mindre obefintlig inflation". Det sista påståendet är helt sanslöst. Vad som menas med "obefintlig" framgår givetvis inte eftersom Ilse-Marie antagligen inte vet vad inflation är för något, men årliga tal från 70-talet på 8-10% och över det under flera år på 1980-talet är inte vad som kan kallas "obefintlig inflation". Tvärtom tvingades regeringen devalvera kronan vid fem olika tillfällen med sammanlagt ca 25% fram till och med 1982. Sysselsättningen inom privat verksamhet sjönk mellan 1970 och 1985 från 3,015 miljoner till 2,843 miljoner medan folkmängden ökade från 8 081 229 till 8 358 139 människor. Under samma period ökade antalet sysselsatta inom det offentliga från 0,802 miljoner till 1,400 miljoner. Offentliga utgifter som andel av BNP steg mellan 1970 och 1985 från 21,6 % till 29,3 %, bruttoinvesteringarna sjönk från 22,5,7 % till 18,3 %, och skattetrycket steg från 40,2 % av BNP till 51,8% (där det för övrigt ligger kvar än idag, inget nyliberalt systemskifte alltså).

Vad säger oss detta? Helt enkelt att en oansvarig finanspolitik från den socialdemokratiska regeringen gav upphov till höga inflationstal. Dessa skapade i sin tur stagnation inom det privata näringslivet med minskade investeringar, handel och lägre sysselsättning. Detta doldes utåt genom att skatterna höjdes för att finansiera nya jobb inom den offentliga sektorn.

1980 började man inse det ohållbara i så hög inflation eftersom höjda skatter inte kunde kompensera sysselsättningsbortfallet i det långa loppet. Man började därför ta fram förslag på lösningar, och en var att avreglera kreditmarknaden för att stimulera de privata investeringarna och flödet av pengar.

När avregleringen väl ägde rum gavs Riksbanken order om att försvara kronkursen, vilket är anledningen till krisen som senare uppstod. Istället för att med hjälp av räntan kontrollera kreditgivningen fick man nu försvara en alltmer urholkad valuta, vilket helt i enlighet med vad tidens nationalekonomer varnade för spädde på inflationen. Det är detta som avses med uttrycket att det svenska folket levde över sina tillgångar. Den ekonomiska uppgången möjliggjordes med lånade pengar, inte ökad produktion, vilket inte är hållbart. Till sist höjdes räntan till 500% i ett desperat försök att försvara valutan innan kursen släpptes fri och saneringsarbetet kunde påbörjas. Det genomfördes av regeringen Bildt som fick ner både inflation och ränta (till ca 10%) innan socialdemokraterna tog över makten och fortsatte på samma väg. Att man senare tog åt sig äran för saneringen och började skylla krisen på borgarna är historierevisionism i den högsta skolan, vilket bla bevisas av rapporter från Konjunkturinstitutet.

Det intressanta med Josefssons artikel är för övrigt att han nämner precis dessa problem, men inte värderar deras effekt på ekonomin. De smusslas istället undan utan att analyserar. Man kan bara undra varför.

Således: den svenska ekonomin var på väg mot en oundviklig kris långt innan 90-talets krasch, genom oansvariga statsfinanser som via inflationen skapade massarbetslöshet inom den privata sektorn. Borgarnas misstag var att försöka försvara kronkursen, något som är både nationalekonomiskt korkat och antiliberalt. Att låta marknaden sätta värdet på valutan är betydligt mer rationellt och också den politik som idag tillämpas över större delen av världen. Att skylla ifrån sig på Bildt är därmed fullständigt felaktigt, speciellt om man vill koppla kraschen till ett "nyliberalt systemskifte". Skiftet från den vansinniga socialismen under Palme var nödvändigt, och kraschen hade kunnat undvikas om man hade lyssnat på nationalekonomer som Lars Jonung som varnade för effekterna av ett absurt kronförsvar.

Så långt det tekniska. Nästa tes som bygger på (felaktigheten) att Sverige hade "obefintlig inflation" och låg arbetslöshet är att svenska folket ville ha det så. Här snuddar vi vid den moraliska frågan "är allting rätt bara folket tycker det"? Hade det varit rätt att fortsätta ignorera inflationen och höja skatterna mot 100% för att dölja arbetslösheten, om folket nu ville det? Nej, naturligtvis inte, eftersom det hade skadat hela samhället under en väldigt lång period. De åtgärder som vidtogs var rätt och nödvändiga och inte ideologiskt betingade. Utan dem hade Sverige upplevt mycket större kriser och en allvarligare skada på samhällsekonomin med ett ruinerat privat näringsliv. För hur gärna vänstern än vill förneka det är det privata företag som betalar för den offentliga sektorn. Utan dem, ingen "gratis" vård eller skola för någon.

Walter Korpis (sociolog) påstående att Sverige inte har halkat efter ekonomiskt motbevisas för övrigt här, här och här, för att ge några exempel.

Om det påstådda nyliberala systemskiftet skriver Ilse-Marie såhär:

"Inte heller hade vi släppt tanken på lika vård, skola och omsorg för alla. Vi hade aldrig slagit in på en väg där sjuka, barn och äldre betraktas som konsumenter och handelsvaror istället för levande varelser och människor av kött och blod. Vi hade aldrig låtit plånboken avgöra och privata vinstintressen få ta över välfärdsbygget och våra gemensamma tillgångar. Inte heller hade vi tvingat sjuka människor att gå till socialen för att överleva - vi hade behållit en sjukförsäkring värd namnet"

Detta är till skillnad från de tekniska resonemangen inget missförstånd, det är en förbannad lögn. Det finns idag inga partier i Sverige som vill gå ifrån den skattefinansierade skolan och sjukvården, den som påstår något sådant ljuger. Den som vill dra populistiska paralleller med USA och deras "orättvisa" system borde kanske fundera en stund över det faktum att den bäst betalda procenten (1%) av de amerikanska arbeterna står för 39% av de samlade inkomstskatterna, att de fem högst avlönade procenten står för 60% och att de 50% som tjänar minst (alltså mindre än medianlönen) bara står för tre (3) procent av de samlade intäkterna. Orättvisa? Bara i omvända vänstervärlden.

Att "vi" vidare betraktar "sjuka, barn och äldre" som "konsumenter och handelsvaror istället för levande varelser" är också ett sådant nonsensargument att man blir tårögd. Det är ingen som hindrar dig - Ilse-Marie - från att betrakta människor som människor. Du behöver inte behålla en enda krona av din egen lön, du kan skänka den till vem du vill, men påstå inte för en sekund att du är god och medmänsklig när du kräver av andra människor att de ska agera i enlighet med vad du tycker är rätt. Försök om du vill att hitta på ett argument för varför människans uppgift i livet är att offra sin förtjänst för den oförtjäntes vinning, men släng inte ur dig dessa meningslösa floskler om medmänsklighet utan att motivera dem. Det är beklämmande och äcklande och liknar allra mest fascism. Det är inte din sak att bestämma hur andra människor ska bete sig, varken med moraliska pseudoargument eller vapenmakt. Den rätten tillhör varje enskild individ, och den åsikten är lätt att hitta grund för i den rationella logiken.